Hur kan man be hela tiden?

Igår skrev jag om ett ställe i Bibeln där det står att vi alltid ska vara glada. Alldeles intill står det att vi ska be hela tiden. Det står också att vi ska tacka Gud hela tiden.

Hur ska man kunna be hela tiden, och tacka Gud hela tiden? Då kan man väl inte göra någonting annat än att be och tacka Gud?

Det beror på hur man definierar ”be” och ”tacka”. Om man uttryckligen ska formulera nya böner och tacka Gud för konkreta saker hela tiden, då är det svårt att göra det samtidigt som man lever sitt liv.

Det finns klosterordnar som är inriktade på just bön. Där ser man som sin huvudsakliga uppgift att be. Men vi är inte alla kallade till att gå i kloster. Inte ens de flesta av oss.

Man skulle kunna se det som att bön är en inställning, och att man inte nödvändigtvis behöver formulera sin bön i konkreta ord. Då kan man liksom hålla fönstret till Gud öppet, medan man gör allt det där andra man behöver göra.

Att göra det är inte heller enkelt. Man behöver träna på det, och det fungerar kanske inte hela tiden. Men det är nog lite det som är grejen – att man ska träna sig på att alltid ha Gud i sitt hjärta och i sina tankar.

Jag har tidigare berättat att jag och min man brukar be Jesusbönen tillsammans varje hel timme på söndagarna. Nu har vi hållit på med det en tid, och det har blivit en vana som känns bra. Bönens ord påminner oss varje timme om vem vi tror på, och varför.

Kanske du också vill pröva att be Jesusbönen?

Kan man vara glad på befallning?

Var alltid glada, står det i ett av breven i Nya testamentet. Men kan man vara glad för att man SKA vara det?

Den kristna tron är inte en massa regler och bestämmelser, även om det ibland kan låta så. ”Var alltid glada” är inte en befallning, utan en påminnelse.

Det är ju så att vi har stor anledning att vara glada, om vi tror på Jesus Kristus. Han har gjort det möjligt för oss att närma oss Gud, fastän vi inte är heliga och rena, som Gud är. Vi brinner inte upp av Guds helighet, och vi har fått ett liv som inte tar slut när vi dör. Det är verkligen någonting att vara glad över!

Jag är inte alltid glad. Jag kommer inte alltid ihåg att jag har anledning att vara glad. Men jag påminner mig själv om det, när jag kommer ihåg det.

Vad har du för glädjeämnen i ditt liv, som du kanske inte alltid tänker på att vara glad för?

Det som finns i hjärtat kommer ut genom munnen

Våra ord avslöjar ofta vad vi har i vårt hjärta, vare sig vi vill det eller inte. Barn säger många gånger precis vad de tänker. När man blir vuxen blir man bättre på att vakta sin tunga, men jag erkänner att jag inte alltid tänker innan jag talar.

Egentligen vore det bättre om jag (du) förändrar mitt (ditt) hjärta, så att det som finns där är bra, i stället för att jag (du) behöver vakta min (din) tunga hela tiden så att inte fel saker slinker ut. Jag tror att den som har ett gott hjärta också lever ett bättre liv.

Vad tror du?

”Mer än allt annat – vakta ditt hjärta,
ty hjärtat styr ditt liv.” (Ords 4:23)

Kan vi lita på dem som skrev Bibeln?

För lite mer än en vecka sedan skrev jag om Nya Testamentet, och ställde frågan om vi kan lita på dem som skrev det som står där.

Kanske svaret borde vara att vi inte kan veta om vi kan lita på dem.

Vi känner dem ju inte. De levde för två tusen år sedan. Alla som kände dem är döda sedan ungefär lika länge.

Men man måste ta hänsyn till alla sidor av saken.

Det finns som sagt starkt vetenskapligt stöd för Nya testamentets texters tekniska äkthet. Det som står i dem är det som stod där från början.

Texterna är skrivna av Jesus egna lärjungar eller av någon av deras lärjungar. Alltså av någon som kände Jesus personligen, eller någon som kände en person som kände Jesus. Inte längre bort från Jesus än så. Inte någon som kände någon som hade hört talas om någon som var släkt med någon som kände någon. Läs mer om det på den här sidan om du vill.

De som skrev texterna satte sina liv i pant på att det de skrev om Jesus var sant. De hade inga fördelar av att påstå att Jesus hade blivit levande igen efter sin död. Tvärtom fick de ofta personliga svårigheter för att de påstod att Jesus levde. Och de var väldigt ivriga att berätta om Jesus, fastän det ställde till det för dem själva.

För min del tycker jag att det är tillräckligt för att jag ska tro att de som skrev Nya testamentets texter ärligt och uppriktigt ansåg att Jesus hade uppstått efter sin död.

Sedan kan man förstås välja att tro att de var lite knäppa. Men det var väldigt många människor på den tiden som trodde att de INTE var det.

Så egentligen handlar det hela tiden om mig, om vad jag tror.

Och om dig.

Vad tror du?