Eva, präst i Dalsland

I mitt förra blogginlägg skrev jag att det nog inte går att utrota terrorismen genom att döda alla terrorister. Jag frågade också vad som skulle hända om vi i stället för att döda, älskar terroristerna och gör gott mot dem.

Om vi slutar att försöka bekämpa ont med ont, om vi slutar att skjuta på dem som skjuter på oss, om vi slutar att bomba dem som bombar oss, vad skulle hända då?

Kanske skulle de då ta intryck av att vi gör gott mot dem när de gör ont mot oss, och själva bli goda?

Ja, så skulle det kunna bli.

Eller också…

Jag skriver mer om det snart.

Härom dagen frågade jag om det alltid är fel att döda, och undrade hur du tänker om det.

Så här tänker jag:

Terrorister dödar andra. De dödar oskyldiga människor, till och med barn. Det vore bra om vi kunde få slut på terrorismen, en gång för alla.

Kanske måste vi döda dem. Bomba, skjuta och avrätta dem, en efter en, tills det inte finns några terrorister kvar.

Men…

Vi kommer inte att lyckas med det. Även om vi utrotar en viss typ av terrorister kommer det alltid att dyka upp nya, med en annan motivation men med liknande metoder. Det händer gång på gång.

I Bibeln står det att Jesus sa att vi ska älska våra fiender. Kanske vi ska älska terroristerna, och göra gott mot dem, i stället för att döda dem?

Vad skulle hända då?

Snart berättar jag mer om hur jag tänker.

Att det är fel att döda vet vi nog allihop. Det står dessutom i Bibeln. Men är det alltid fel att döda? Hur är det med terrorister? Nog måste man väl bomba bort dem för att få slut på terrorismen?

Hur tänker du?

Snart berättar jag hur jag tänker.

.

---

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

Jo, visst är kärlek en känsla. Alla som har varit kära vet det. Men den kärlek som är en känsla är inte särskilt pålitlig. Den kommer och går. Ibland känner man kärlek, ibland känner man inte kärlek.

Älska din nästa som dig själv, står det i Tredje Moseboken, Matteusevangeliet (två gånger), Markusevangeliet, Romarbrevet, Galaterbrevet och Jakobsbrevet. Betyder det att vi ska känna kärlek till vår ”nästa”? Nej, det kan det inte göra, för då skulle vi bara behöva älska varandra när vi känner för det.

Jag tror att den kärlek vi ska älska vår ”nästa” med är en annan sorts kärlek, som inte är en känsla utan en inställning, ett val, ett beslut, en livsstil. Den kärleken kan vara en känsla, men den slutar inte att finnas när känslan försvinner.

När det i Bibeln står att Gud älskar världen, då är det inte bara en känsla. Det är en inställning, ett val, ett beslut, en livsstil.

Gud älskar. Inte bara nu, utan alltid.

.

---

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

Att tro på Gud är inte alltid enkelt.

Eller, rättare sagt, det är inte alltid enkelt att förstå vad det är man tror.

Om Gud, alltså.

Man kan tro utan att förstå. Det funkar. Man kan vara övertygad i sitt hjärta, eller lita på någon annans övertygelse. Som när man sätter sig i ett flygplan. Jag förstår inte hur ett flygplan fungerar, men jag litar på dem som säger att det fungerar. Men det man inte själv förstår är det svårt att förklara för någon annan.

Stoltheten kanske vill att jag ska vara säker, att jag ska förstå allt jag tror på, eller att jag åtminstone ska låta säker. Men det är bättre att vara ärlig.

Om jag inte förstår, då behöver jag antingen vänta med att säga någonting tills jag själv förstår, eller också tala om att jag visserligen tror, men inte förstår.

För om jag inte själv förstår kan jag inte heller förklara så att någon annan förstår vad jag menar.

Som Esaias Tegnér en gång sa: det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.

.

---

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem: