Med himmelriket är det så …

Jesus berättade några liknelser för att förklara vad ”himmelriket” (Guds rike, den plats eller snarare det tillstånd där Gud får vara Gud) är. Till exempel berättade Jesus så här:

”Med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor. Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den.” (Matt 13:45-46)

Men Jesus sa inte vem köpmannen i liknelsen är, eller vad pärlan symboliserar.

Är pärlan himmelriket, och jag (du) köpmannen som söker efter himmelriket?

Eller är det Gud som är köpmannen, och jag (du) den dyrbara pärla Gud gör allt för att finna, eller snarare komma i kontakt med?

Hur tänker du?

Lycka – eller glädje?

I förrgår frågade jag dig vad som gör dig lycklig.

Idag funderar jag på om det är någon skillnad mellan lycka och glädje.

För mig är det skillnad.

Jag blir glad av att se vissa färger, till exempel lila. Men jag blir lycklig av att köpa/hitta/äga till exempel de där lila planteringskrukorna jag berättade om i förrgår.

Är det ägandet som gör mig lycklig?

Nej, inte ägandet i sig. Men att jag äger de lila krukorna betyder att jag kan titta på dem precis när jag vill. Hur ofta jag vill.

Så det är inte ägandet som gör mig lycklig. Jag blir lycklig av att ha fri tillgång till det som gör mig glad.

Vad gör dig glad?

Tacksamhet

Idag är det Tacksägelsedagen, om man följer kyrkoåret för Svenska kyrkan. Just den här tacksägelsedagen tänker jag med värme och tacksamhet på min gymnasiekompis, som tog med mig till Kyrkans Ungdom och till kyrkokören. Om hon inte hade gjort det hade jag inte varit den jag är idag.

Det är väl rätt självklart, kan man tycka. Allting som man upplever sätter spår, man formas hela tiden av det man möter och det man upplever. Men just detta, att hon introducerade mig i det kyrkliga livet, tror jag är en starkt bidragande orsak till att jag nu är präst.

Det är jag mycket glad för. Därför säger jag: Tack, Bitta! 🙂

Bekymmer är ingen bra huvudkudde

Hur är din sömn? Sover du gott, och så länge som du behöver? Eller somnar du (som jag ibland gör) för sent på kvällarna, och vaknar för tidigt på morgnarna?

I Predikaren i Bibeln står det så här:
”God är arbetarens sömn, han må äta litet eller mycket, men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.” (Pred 5:11)

Den texten handlar om pengar och ägodelar, men skulle lika gärna kunna handla om till exempel oro inför framtiden, eller vardagens bekymmer. Har man mycket att oroa sig för är det svårt att sova.

Kan man lära sig att lämna sina tankar och bekymmer i Guds händer, och sova gott på natten, och sedan ta itu med sina bekymmer igen nästa dag (om man märker att det behövs)?

Jag vill gärna tro det.