Kan du höra Guds röst?

Samuel bodde i Guds tempel från mycket tidig ålder. När Gud först började tala till honom förstod han inte var rösten kom ifrån. Han trodde att det var prästen som ropade på honom. Du kan läsa om det i Första Samuelsboken.

Vi får inte egentligen veta om den unge Samuel hörde rösten med sina öron eller i sitt inre, och det är kanske inte heller är så viktigt. Det jag tänker på just nu är att till och med Samuel, som så småningom blev en känd och högt respekterad profet och gudsman, behövde lära sig att känna igen Guds röst, Guds personliga tilltal.

Om du känner dig osäker på om Gud talar till dig, hur Gud talar till dig, och hur du ska hantera Guds tilltal – du är inte ensam om det!

Det är Guds ansvar att leda dig på ett sätt som du förstår. Så slappna av, ta det lugnt, tala om för Gud att du vill höra och följa. Och låt ledningen och tilltalet komma när det kommer, och som det kommer.

.


Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

Ska kvinnan tiga i församlingen?

Förlåtande – eller förlåtelse?

Stretch. Det är lite stretch i nästan alla kläder jag provar, märker jag.

Om det är stretch i mina byxor kan jag ha samma byxor även om jag blir lite större eller lite mindre. För byxorna anpassar sig efter min kropp. De är förlåtande.

Och jag tänker att det speglar den tid vi lever i.

Vi vill gärna att det mesta ska vara förlåtande, anpassningsbart, att det inte ska vara så noga. Kanske vill vi framför allt att det mesta ska anpassa sig efter just mig.

Men förlåtelse är någonting helt annat.

Där förlåtandet suddar ut gränserna gör förlåtelsen gränserna tydligare.

Där förlåtandet säger ”det gör ingenting” visar förlåtelsen på konsekvenserna.

Där förlåtandet inte lär mig någonting vill förlåtelsen att jag ser, förstår, tar ansvar.

Från förlåtandet går jag vidare på samma sätt som förut.

Från förlåtelsen går jag befriad.

.


Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

Från vaggan till graven

Korta inlägg, varje dag, tänkte jag

När jag skapade den här bloggen tänkte jag att jag skulle skriva någonting på den varje dag. Bara några korta rader, men ofta.

I verkligheten har det inte blivit så. Varken ”kort” eller ”varje dag”.

Jag hoppas att du som läser min blogg har hittat funktionen ”sök på bloggen”. För det ligger väldigt många inlägg och väntar på att du ska hitta dem, och läsa dem. 🙂

.
Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg? Här är en länk till ett av dem:
Advent

Historia – eller bara snack?

Spelar det någon roll om det som står i Gamla Testamentet verkligen har hänt? Hur tänker du om det?

En sak kan vi vara säkra på – det som står i dokumenten som vår nuvarande bibel bygger på är det som står i de äldsta bevarade avskrifterna, alltså i de äldsta kopior av ursprungstexterna som har hittats. Originalen finns av förklarliga skäl inte kvar. Men innehållet i de tidigaste dokumenten är i stort sett likadant som innehållet i de kopior som skrevs i senare tid.
Det finns tusentals kopior bevarade, de äldsta är daterade till 200-talet före Kristus, och de innehåller allt från några korta rader till en hel bibelbok. Jämför man handskrifterna med varandra ser man att texterna nästan helt stämmer överens. Visst finns det skillnader, men de är inte stora, och påverkar inte budskapet i Bibeln som helhet. Mycket av det som står i Gamla Testamentet upprepas dessutom flera gånger i flera av GT:s olika böcker, om än med vissa variationer.

Men det bevisar inte att det som beskrivs i texterna verkligen har hänt, rent historiskt.

Tillbaka till min fråga: Spelar det någon roll?

Det finns (minst) två olika sätt att se på det.

Det ena sättet är att det är avgörande för tron på Gud om det som står i Bibeln är historiskt och faktiskt sant, i alla detaljer.

Jag har full respekt för den inställningen. Fakta är viktigt, ibland rent livsviktigt. Ta därför gärna reda på så mycket det bara går om Bibelns tillförlitlighet och trovärdighet. Men eftersom många av händelserna i Gamla Testamentet tas upp flera gånger i olika bibelböcker, och detaljerna kan variera en hel del, tror jag att det blir svårt att över huvud taget komma fram till vilka av de olika beskrivningarna som är historiskt och faktamässigt korrekta. Om tron på Bibelns Gud är beroende av detta kan det bli för svårt att finna en tro.

Det andra sättet är att se Bibeln som en sammanställning av vad människor under tusentals år har tänkt, sagt och upplevt när det gäller Gud, utan att ta ställning till om berättelserna i sig är historiskt och faktamässigt korrekta.

Det kanske känns som ”fusk”, men om Bibeln är till för att vi människor ska få kunskap om Gud, och för att vi ska kunna lära oss av varandra, då funkar det här sättet bra.
Det är också ett bra sätt att hantera de olika beskrivningarna av Gud i texterna. Särskilt knepigt kan det vara att jämföra gudsbilderna i Gamla och Nya Testamentet med varandra. Men det finns en röd tråd som går genom hela Bibeln. Den börjar i skapelseberättelsen, gör en mellanlandning i berättelsen om Jesus jordiska liv, och slutar i Uppenbarelsebokens visioner om återställandet av skapelsen. Vi behöver både GT och NT för att få hela bilden.

Min rekommendation till dig är därför att i första hand fokusera på budskapet, inte på historieskrivningen. Läs Gamla Testamentet, gärna från början till slut, och zooma ut, ofta, och fundera på den berättelse du just då läser, i relation till det som står före och efter, i hela den bibelbokens sammanhang, i hela Gamla Testamentets sammanhang, och i hela Bibelns sammanhang.

Söker du Gud i Bibeln, för att du verkligen vill hitta Gud, då kommer du också att göra det.

Det finns givetvis mycket mer att säga om Gamla Testamentet. Men det får jag spara till en annan gång.

.


Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

När ett fruset hjärta tinar

Det där med äktenskap

Jag avslutade visst inte min tankegång där jag funderade på vad äktenskapet betyder, och vad det betyder för mig att viga människor, med tanke på att många äktenskap slutar i skilsmässa.

Jag är fortfarande tveksam, men det ingår i prästens arbetsuppgifter att viga. Och, kanske det viktigaste – jag tycker inte att det är min uppgift, prästens uppgift, att döma och bedöma människor. I vigselsamtalen pratar vi om relationer, om Gud och tro, och givetvis om äktenskap. Det är bara om jag upptäcker att någonting är fel, riktigt illa, som jag anser mig ha mandat att ta upp det med vigselparet. I vissa lägen kan jag vägra att viga, men inte för att jag personligen har synpunkter på äktenskap i allmänhet eller på just det aktuella blivande äktenskapet. Bara om det handlar om tvång eller på något annat vis är olagligt kan jag säga stopp.

Visst skulle jag önska att jag kunde sätta gränser, när jag upplever att någonting verkar olämpligt. Men var skulle jag i så fall sätta gränserna? Och vems gränser skulle i så fall gälla? Om jag hänvisar till Guds regler – vems tolkning av de reglerna tänker jag då på?

Som du förstår är det inte någon lätt sak, det här med att avgöra vad som är bra eller dåligt, rätt eller fel. Och när någon menar sig veta exakt vad som gäller, och vad Gud vill, i detalj, då tar jag ett mentalt steg tillbaka, och tänker att det där kan varken du eller jag veta så säkert.

Men jag är vigd till präst i Svenska kyrkan. Därför får jag i vissa lägen överlåta åt organisationen, trosgemenskapen, som helhet att sätta gränserna för min tjänst.

Eller avsäga mig prästämbetet. Och det har jag inga som helst planer på att göra.

.


Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

Övergiven…