Eva, präst i Dalsland

När jag går in i skuggan känner jag att det blir kallt. Varför?

Du vet nog svaret – solens strålar och värme når inte in i skuggan.

Jag har ett val – jag kan ställa mig där det är soligt eller där det inte är soligt. Men solen finns, var jag än ställer mig. Eller hur?

Ibland kan jag inte välja att ställa mig i solen, hur gärna jag än skulle vilja. Det kan bero på att det är mulet och att ingen sol tränger igenom molnen. Det kan bero på att jag är inomhus, dit solens strålar inte når. Det kan bero på att någonting skymmer solen just där jag står. Men oavsett vad som skymmer solen vet jag att den finns kvar på sin plats i universum.

På samma sätt kan man säga att det är med Gud. Ibland märker jag att Gud finns, ibland märker jag det inte. Ibland har jag själv valt att ställa mig någonstans där Guds närvaro inte märks. Ibland är det omständigheter som ligger utanför min egen kontroll som gör att jag tycker att Gud är frånvarande.

Men oavsett hur det ser ut eller känns, finns Gud ändå där. Hela tiden.

”Jag förtröstar på dig, Herre,
jag säger: Du är min Gud.
I din hand ligger mina dagar”
(Ps 31:15-16)

.

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

När Gud hjälper oss, griper in och förändrar vår verklighet, då är det inte av snällhet.

Snällhet slätar över och ursäktar. Det gör inte Gud.

När någonting är fel, när vi har gjort fel, då behöver vi få det klart för oss. Då hjälper det inte att säga att det inte var så farligt, eller att det inte gjorde någonting.

När Gud griper in i våra liv, då är det för att vi ska förstå vem som är Gud, vem som har all makt i himlen och på jorden. Vem som älskar oss.

För Gud skapade inte världen och oss av snällhet, utan av kärlek.

Kärlek till dig.

.

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

När Gud leder oss behöver vi inte ha bråttom. Det finns en ”rätt tid” för allting, och om vi låter Gud leda våra steg faller saker och ting på plats, i rätt tid. Gud har inte bråttom.

Men att Gud inte har bråttom betyder inte nödvändigtvis att vi inte har bråttom, eller att det inte känns som om vi har bråttom.

Kanske handlar den där bråttomkänslan om att vi inte riktigt litar på Gud, på att han har full koll och att han leder oss. Förnuftsmässigt gör vi kanske det, men kanske inte alltid känslomässigt.

Som väl är kräver inte Gud att vi hela tiden ska komma ihåg att vi kan lita på honom. Gud är pålitlig, även när inte vi är det.

.

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

Vi har det bra. Kanske för bra.

Vi behöver oftast inte kämpa för att få det vi behöver.

Vi behöver inte alltid kämpa ens för att få det vi bara vill ha, och som vi kanske inte egentligen behöver.

Vad gör det med oss?

Kanske ligger det någonting i vad som står i Ordspråksboken, i Bibeln:

”Plötsligt vunnen rikedom
ger i längden ingen lycka.”
(Ords 20:21)

Hur många lotterimiljonärer har blivit lyckligare av sina vinstpengar?

Det man behöver kämpa sig till kanske är mer värt?

.

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

Vad krävs av en människa för att få komma till Gud?

Läser man Bibeln kan man få intrycket att det krävs väldigt mycket. Men gör det det?

Mitt svar på frågan är: Om du vill, så får du!

Titta bara på rövaren på korset (som du kan läsa om i Lukasevangeliet). Han sa bara: ”Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.” Och Jesus svarade: ”Redan i dag ska du vara med mig i paradiset.”

Rövaren bad inte om förlåtelse. Han gjorde inte några goda gärningar. Han följde inte några särskilda lagar och regler. Han trodde nog att han inte var kvalificerad. Men han hade en vilja att vara med Gud.

Han ville vara med Jesus. Och han fick!

Jag tror att varje människa som vill, får komma till Gud.

(När vi sedan är med Gud, då tror jag att vi upptäcker att vi vill ändra en del saker i vårt sätt att leva. Men inte för att få lov att komma, utan för att vi har en längtan efter förändring.)

Jag tror också att det räcker att ha en längtan, en önskan om att vilja vara med Gud. Precis som pappan till den stumme sonen, som ropade: ”Jag tror! Hjälp min otro!” Han hade en tro, men visste inte om hans tro räckte till för att Jesus skulle hjälpa honom. Men det räckte att han ville tro.

Vill du?

.

---

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem: