Eva, präst i Dalsland

Häromdagen skrev jag om att tacka Gud, att det står i Bibeln att vi ska tacka Gud ”för allting”.

Jag skrev också att jag tänker att det inte kan skada att tacka Gud, eftersom det gör att jag påminner mig själv om att Gud finns.

Min tro är att Gud vill oss väl, och att Gud alltid är med oss, genom allting som händer. Jag tror INTE att Gud bestämmer vad som ska hända och inte hända (mer om det en annan gång). Vi människor har ansvar för våra egna liv, och tillsammans har vi ansvar för varandra och för den värld vi lever i.

Att vi har eget ansvar betyder att vi har frihet att göra både bra och dåliga saker. Det vi gör drabbar inte bara oss själva, utan också andra människor. Det vi gör drabbar också människor som lever långt efter oss. Till exempel att vårt sätt att leva leder till att djur och växter blir utrotade, och att naturen är ur balans. Det har vi inte ställt till alldeles själva, vi som lever här och nu, det har tagit många år av felaktiga beslut och kortsiktig planering. Vi vet ju inte heller vad våra beslut leder till förrän efteråt, ibland väldigt långt efteråt.

Jag tackar inte Gud för klimatförändringarna. Jag tackar inte Gud för trafikolyckor. Jag tackar inte Gud för krig och katastrofer.

Men jag tackar Gud för att Gud inte har gett upp om oss, för att Gud fortfarande låter oss leva. Jag tackar Gud för att vi fortfarande har möjlighet att ha kontakt med Gud, fastän vi gör så otroligt mycket dumt.

Jag tackar inte Gud som om allt som händer kommer från Gud, för det gör det inte. Jag tackar Gud för att vi fortfarande har en jord att leva på, och för att vi fortfarande kan leva tillsammans på den här jorden, och för att vi fortfarande kan älska, vakna på morgonen, få tag på mat att äta och vatten att dricka. Fortfarande, fastän vi har förstört så mycket, och fortsätter att förstöra så mycket.

Jag tackar Gud eftersom jag litar på Gud. Min personliga erfarenhet är att vi kan lita på Gud.

Vad är din erfarenhet av Gud?

.

---

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

I Bibeln står det att vi ska tacka Gud för allt, och att vi hela tiden ska tacka Gud.

Vad kan det betyda?

Om jag ramlar och slår mig, om jag blir bestulen eller får min identitet kapad, om mina nära och kära blir sjuka eller dör, ska jag då tacka Gud för att det hände?

Ett sätt att resonera är att säga att Gud styr våra liv, och låter oss uppleva en massa olika saker, bra och dåliga, för att vi ska lära oss någonting av våra upplevelser. Och att vi därför ska vara tacksamma även för det som händer oss som vi upplever som otrevligt eller mindre bra.

Det låter kanske bra, kan man tycka, att säga att Gud har full koll över våra liv, på det viset. Men jag köper inte det argumentet.

Vi är inga marionetter, som bara gör eller upplever saker som Gud redan har bestämt att vi ska göra eller uppleva. Gud har gett oss frihet att själva bestämma över våra liv, även om vi väljer fel och gör dåliga saker.

Det resonemanget kan ju också låta bra. Att vi får bestämma själva är positivt. Men det vi väljer att göra drabbar ju inte bara oss själva.

Jag själv tänker att det inte kan skada att tacka Gud för allting. Inte för att jag tror att Gud har bestämt att allt som händer mig ska hända, för det tror jag inte att Gud har gjort. Inte för att allting som händer mig är bra, för det tror jag inte att det är. Men när jag tackar Gud, då vänds min blick från marken upp mot himlen, så att säga. Jag kan tacka Gud därför att jag tror att vad som än händer mig så är jag fortfarande trygg i Guds hand.

Hur trygg man känner sig ”i Guds hand” beror förstås på vilken bild man har av Gud, vilken uppfattning man har om hurdan Gud är.

Är du trygg med Gud?

.

---

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

”Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag.” (2 Kor 4:16)

Det är Paulus som skriver de orden. Han pratar om de svårigheter han upplever i sitt arbete med att sprida evangeliet. Det liv han har inom sig bryts inte ner när hans kropp tar stryk. Och det inre livet är mer värt än kroppen. När Paulus måste välja vad han ska ta hand om, då väljer han insidan.

Men det betyder inte att kroppen inte är viktig. En människa är så mycket mer än bara en kropp, och människan är en helhet. Både det inre och det yttre behövs för helheten.

Glöm inte att ta hand om din kropp!

.

---

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

Att be är att prata med Gud.

Prata precis som man pratar med vem som helst.

Säga som det är, utan krusiduller.

Eller be med ord som är skrivna av någon annan.

Som till exempel den här bönen:

Gud som haver (=har) barnen kär (= som älskar alla, både stora och små), se till mig (var nära mig) som liten är (och egentligen är vi väl allihop rätt så små). Vart jag mig i världen vänder (och även när jag sitter hemma i min egen lägenhet) står min lycka i Guds händer (jag kan känna mig lycklig även när livet känns extremt otryggt). Lyckan kommer, lyckan går (ibland känner vi oss lyckliga, ibland känner vi oss inte alls lyckliga), du förbliver (= är alltid densamma) Fader vår (= vårt ursprung). Amen

.

---

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg? Här är en länk till ett av dem:

Härom dagen skrev jag om ansvar, att vi människor har gemensamt ansvar för vår värld. Det där med ansvar är inte lätt. Ibland tar man för lite ansvar, ibland för mycket.

Framför allt är det svårt att avgöra i vilken utsträckning man ska låta en människa ta ansvar för sitt eget liv. När man ser en vän behandla sig själv riktigt illa, ska man då göra någonting, ingripa, ta på sig ansvaret för sin vän? Var går gränsen för vad man som människa ska få lov att göra mot sig själv utan att någon sätter stopp för det?

Ska man till exempel hindra någon från att begå självmord? Borde man inte ha rätt att själv bestämma över sitt eget liv?

Jag har vid några tillfällen gjort just det, hindrat någon från att ta sitt liv. De personerna har inte tackat mig. De blev i stället arga på mig. Men de lever, fortfarande. Och jag tror att jag gjorde rätt.

Jesus valde att lägga sitt liv i händerna på dem som ville döda honom, och som också gjorde det. Jesus lärjungar ville rädda honom, men de kunde inte göra det. De förstod inte, inte då.

Men varken du eller jag är Jesus, eller ens ”som Jesus”. Vi behöver vara rädda om våra liv, och om varandras liv.

.

---

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem: