Eva, präst i Dalsland

Vem skriver jag för? Till vem är mina inlägg riktade?

Det är inga enkla frågor.

Om jag skriver för den som redan har en tro på Kristus, eller om jag skriver för den som inte har en tro på Kristus – gör det någon skillnad? Kan jag inte skriva likadant, oavsett vem som läser det?

Visst gör det skillnad! Den som inte är insatt i det kristna sammanhanget, det kristna sättet att tänka och resonera, behöver kanske mer förklaringar än den som redan har kunskapen och erfarenheten. Den som inte är bekant med vad som står i Bibeln behöver kanske tydligare citat, och tips på vad som finns i det bibliska sammanhanget.

Men jag vet ju inte, kan inte veta, vem du är som läser min blogg. Kanske du redan har en tro, en förståelse för Bibeln och det kristna sammanhanget. Då blir mina förklaringar kanske ett hinder för dig, en massa onödig text som du inte är intresserad av.

Å andra sidan kanske du inte har någon kunskap eller erfarenhet av kristen tro och kristet sammanhang. Då blir mina ord kanske bara obegripliga och ointressanta.

Hur löser jag det problemet?

*kliar mig fundersamt i huvudet*

Jag får helt enkelt skriva det som intresserar mig själv, och hoppas på att något av det också intresserar någon annan.

Välkommen till min värld!

.

---

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

Herre,
hjälp mig att förstå
att det inte bara är JAG!
Jag kan inte jämt vara medelpunkten.
Jag kan inte alltid va’ bäst.
Lär mig ödmjukhet,
men inte velighet.
Självförsakelse,
men inte till martyrskap.
Lär mig tänka för andra
med mig själv.
Inte vältra tunga bördor
på andra från mig själv.
Inte vara en plåga för andra.
Ge mig förmåga,
att se klart omkring mig,
uppfatta, och ha en åsikt.
Jag vill inte va’ en svans, ett eko, en skugga,
men jag vill inte heller
stöta bort folk
genom att egensinnigt gå på i ullstrumporna.
Kort sagt, Herre,
lär mig den gyllene medelvägen.

(Eva, 16 år)

.

---

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

Ibland säger vi att vi har gjort så gott vi har kunnat, fastän vi egentligen inte har försökt särskilt mycket. Det är skämmigt att behöva säga att man inte har gjort det man vet att man borde ha gjort.

Men som kristen behöver man aldrig skämmas. Vi behöver aldrig dölja våra misstag eller vårt slarv. Vi behöver bara medge att vi har gjort fel, lämna över det till Kristus, och be Gud om hjälp att göra det bättre nästa gång.

Ganska enkelt. Eller ganska svårt. Eller snarare både enkelt och svårt.

(Rom 7:14-25)

.

---

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg? Här är en länk till ett av dem:

Brukar du be bordsbön?

Jag och min man har genom åren gjort många försök att göra bordsbönen till en god vana. Men vi har ofta misslyckats med det. Kanske för att bordsbön, när vi växte upp, var någonting påtvingat, som vi båda upplevde som slentrianmässigt och uttjatat.

Men så hittade vi den urgamla judiska bordsbönen:

”Lovad vare du, Herre, vår Gud,
som låter bröd framgå av jorden.”

Den är en fin påminnelse om att det är Gud som har gjort det möjligt för oss att odla vår mat. Ja, som har gjort det möjligt för oss att leva, helt enkelt.

Vi har nu i flera års tid börjat de flesta av våra gemensamma måltider med den bönen, och den känns fortfarande både äkta och relevant.

.

---

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

I början av Johannes evangelium i Bibeln står det att ”ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det”. (Joh 1:5)

Mörker kan aldrig ta död på ljus. Det går inte att släcka ett ljus, eller en lampa, genom att fylla platsen med mörker. Enda sättet är att ljuset slocknar av sig självt, eller släcks av någonting annat. Då kan mörkret inta den platsen. Men mörkret i sig har inte makt över ljuset. Ljuset jagar alltid bort mörkret.

Jesus säger: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” (Joh 8:12)

.

---

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem: