Klagovisorna, en av böckerna i Bibeln, är precis som namnet säger full av en massa klagorop. Det är Gamla testamentets gudsfolk, Israel, som talar i boken. De har blivit tillfångatagna av fiender, och lever som krigsfångar, eller kanske som flyktingar, i främmande land. Jämmer och elände, rakt genom hela boken.
Men mitt i alltihop kommer det, hoppet om räddning:
”Men Herrens nåd tar inte slut,
hans barmhärtighet upphör aldrig.
Varje morgon är den ny –
stor är din trofasthet.”
(Klag 3:22-23)
Den som (liksom jag) har den tidigare svenska bibelöversättningen i minnet känner nog igen den här formuleringen:
”HERRENS nåd är det att det inte är ute med oss”
(Klag 3:22-23 i 1917 års översättning)
Jag tycker att de orden är till stor glädje och tröst, när jag tänker på hur vi människor ställer till det för oss.
Det är INTE ute med oss!
Om det bara berodde på oss skulle det nog snart vara det. Men det är inte vi som kommer att få sista ordet. Det är Gud. Och Gud har inte gett upp hoppet om oss.
Därför behöver inte jag (du) heller göra det.