Jag skrev för några dagar sedan om ”pseudo-yrken”, alltså yrken som inte har något samband med jordens kretslopp eller den mänskliga livscykeln. Givetvis är den definitionen en grov förenkling och generalisering. Det finns många yrken som är både riktiga och viktiga utan att handla om mat, inte minst alla olika serviceyrken.
I programserien Sociala monster, på SVT, ges typiska exempel på vad jag skulle kalla pseudo-yrken. Man kan försörja sig på att vara kändis, utan att göra någon egentlig praktisk nytta. Kanske speglar det vår tid, där vi sätter det egna jaget främst, och där vi verkar tänka mest på oss själva och på våra pengar (2 Tim 3:2).
Som präst kommer jag att hantera den mänskliga livscykeln, från barndop till begravning. Jag kommer också att ha möjlighet att engagera mig för jordens kretslopp, även om det kanske inte uttryckligen kommer att stå med i min arbetsbeskrivning. Präst är därmed inte ett pseudo-yrke, enligt min definition.
Hur tänker du?
Pseudo- är när en kvinna tror att hon kan vara präst i en ”kyrka” som lägger till och drar ifrån Skrifterna, Fäderna och Koncilierna enligt eget tycke.
Demokrati i Kyrkan är Babels Torn i ny skepnad. Pseudo.
”Hör Israel! HERREN*, vår Gud, HERREN är en.”
(Femte Moseboken 6:4 RFB)
*) Namnet känner ni: Jesus Kristus.
Tack för din kommentar, Agne.