Idag har jag förlorat en av mina förebilder. Nästan en idol.
En person som jag har haft stor respekt för, som har betytt mycket för mig, men som jag aldrig har träffat, har dött. En mycket begåvad skådespelare, med många strängar på sin lyra.
Vi vet ju alla att vi ska dö, förr eller senare. Somliga av oss dör tidigt, andra lever längre. Men ingen av oss slipper undan. En dag kommer vi att dö. Det är det enda vi kan vara alldeles säkra på.
En annan av mina förebilder, en kvinnlig präst jag kände när jag växte upp, brukade avsluta tacksägelsen i kyrkan med bönen: ”Gud, lär oss att leva så att vi kan dö”. Det tycker jag är fint.
Att leva så att man kan dö innebär att man gör det bästa man kan av sitt liv, på alla möjliga vis. Inte skjuter upp det goda man vill göra. Avstår från att göra det som inte är gott, fastän man kanske skulle vilja göra det. Lever fullt ut, och njuter av livet, men samtidigt är redo att lämna det, när den dagen kommer.
Finns det någonting som du skulle behöva ändra på i ditt liv för att kunna leva livet fullt ut? För att, när den tiden kommer, vare sig det blir snart eller långt in i framtiden, kunna dö i frid?