Vart går jag med mina tvivel?

Apropå de 99 fåren som blir lämnade (I TRYGGHET) medan herden går iväg och letar efter det enda fåret som har gått vilse, som jag skrev om igår – jag pratade med en vän om det här med tvivel. Vart går man med sina tvivel för att få stöd och hjälp? Eftersom min vän är aktiv inom tolvstegsrörelsen jämförde hen med det stöd man i de grupperna får av varandra när man har svårt att tro att det går att komma till rätta med sitt missbruk. Varje gång man samlas anförtror man sig åt varandra och uppmuntrar varandra, och lär sig på det viset att man kan komma till gruppen för att få stöd och hjälp. Men hur gör vi i kyrkan?

Det verkar som om vi ofta inte söker stöd för våra tvivel hos dem vi möter i kyrkan. Ändå borde det väl vara så att vi skulle bära varandra genom de svåra tiderna, när Gud känns långt borta och när vi kanske till och med tvivlar på att Gud finns.

Men för att vi ska kunna stötta varandra behöver vi lära känna varandra, eller i alla fall känna igen varandra och veta att vi finns. I Svenska kyrkan är det fullt möjligt att komma på gudstjänst efter gudstjänst utan att lära känna någon annan, och utan att någon annan får möjlighet att lära känna oss. Det är både en styrka och en svaghet, tycker jag, att man kan komma helt anonym, och till gudstjänst i vilken kyrka som helst, utan att behöva presentera sig för någon. Ibland behöver man den distansen till andra. Men andra gånger kan man uppleva att det är svårt att ”komma in” i gemenskapen fastän man gärna skulle vilja.

När man känner tvivel och osäkerhet kan man få hjälp av att prata med andra som i grund och botten har samma tro som man själv, men som inte tvivlar och är osäkra samtidigt som man själv. Den ena dagen är det jag som tvivlar, en annan dag kan det vara du. Tillsammans kan vi skapa en trygg plats att vara på, oavsett hur vi just då känner oss. Särskilt när vi möts i mindre grupper och i andra sammanhang än i söndagens gudstjänst.

Jag vill vara med och göra kyrkan till en trygg plats, även för den som tvivlar och känner sig osäker i sin tro. Vill du också det?

Hur kände sig de 99 andra fåren?

En av de liknelser Jesus berättar i Bibeln handlar om ett får som har gått vilse, och 99 andra får som inte har gått vilse. Den som har alla fåren lämnar de 99 och går iväg för att leta efter de där enda fåret. Läs gärna liknelsen här: Matt 18:12-13 och Luk 15:4-6

Syftet med liknelsen är att visa att varje människa är viktig och värdefull, så värdefull att Gud inte vill förlora någon av oss.

Ibland funderar jag på de där 99 fåren, som blir lämnade ensamma medan deras herde går ut på får-letning. Hur kände de sig?

Grundtanken i berättelsen är att de får som inte hade gått vilse var trygga där hemma. De visste att de var trygga, och de visste att herden skulle komma tillbaka till dem. Men det står inte utskrivet i texten, därför kan man missa den poängen.

Den som inte är trygg kan i stället tänka: ”Jag är inte så viktig som det där andra fåret. Herden bryr sig nog inte om mig, eftersom hen går ifrån mig.”

Därför vill jag idag komplettera liknelsen med ett tillägg: ”Vad tror ni: om en man har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio kvar” – I TRYGGHET – ”och ger sig ut och letar efter det som är borta?”

Jesus säger ju att ”den som kommer till mig skall jag inte visa bort”, och ”ingen skall rycka dem ur min hand”.

Man kan resa på olika sätt

När jag var yngre tänkte jag bli missionär. Det var nog egentligen ett sätt att hantera kallelsen till präst, eftersom jag inte kunde tänka mig att fortsätta att plugga. Men det var inte det jag tänkte berätta om nu.

Jag har alltid varit fascinerad av språk. Inte bara av talade språk utan lika mycket av andra sorters kommunikation. Jag har inte lärt mig ”alla språk”, som jag drömde om när jag växte upp, men jag kan säga ”Hej” och ”tack” på flera olika språk, och det kommer man faktiskt ganska långt med. När jag var i Frankrike på 80-talet hade jag lärt mig säga ”Jag pratar inte franska”, på franska. Och när jag började ett samtal på det viset gick det sedan jättebra att fortsätta på engelska.

Om bara viljan finns kan man förstå varandra, även om man inte kommer från samma land eller talar samma språk.

Förr i tiden måste man resa långt bort för att möta andra kulturer. Nu hittar vi dem utanför vår dörr, här hemma i Sverige. Att möta människor från olika platser i världen är också att resa, även om man inte kommer så långt, i kilometer räknat.

På samma sätt kan man kommunicera med Gud utan att man först måste åka någonstans, eller gå till någon särskild byggnad. Gud talar ditt språk, vilket det än är, och finns precis där du är. Hela tiden.

Våld och mord och djurplågeri

När man läser igenom Gamla testamentet i Bibeln märker man snart att det finns många ställen som är svåra att förstå. Vad gör man med dem?

Den enkla lösningen är förstås att döma ut hela Bibeln, och Gud, eftersom man tycker att det som står är obegripligt. Men gör inte det!

Fundera i stället på varför det står som det står. Finns det ett mönster, ett genomgående budskap från dem som skrev texterna?

Och viktigast av allt, tycker jag, är att man inte dömer ut Bibeln eller Gud utifrån enstaka texter. Bibeln är en helhet, som berättar någonting om både Gud och oss människor. Vissa texter kan man läsa och ta till sig rakt av, till exempel mycket av breven i Nya testamentet. Andra texter behöver kompletteras och diskuteras – ”tolkas”, som det heter.

Man måste inte läsa hela Bibeln. Man måste inte ens läsa någonting alls i Bibeln, men då missar man väldigt mycket info som kan vara till hjälp och nytta i kontakten med Gud och med andra människor. Och om man läser allt som står är det lättare att göra sig en hel bild av budskapet.

Jag utmanar dig att någon gång i livet läsa igenom hela Bibeln, och att då inte vara rädd för de svåra ställena utan låta dem få vara en liten del i helheten!