Eva, präst i Dalsland

Bara för att man tror på Jesus Kristus betyder inte det att man alltid är överens. Man kan tro på Jesus på så många olika sätt. Oftast tycker man själv att just ”mitt sätt” är det riktiga.

Att det finns så många sätt att tro på Jesus har gjort att det finns många olika kristna kyrkor och grupperingar. Jag tycker att det är tråkigt, nej, riktigt sorgligt, att vi inte kan komma överens med varandra.

”Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek,” sa Jesus.

Betyder det att vi inte är ”riktiga kristna” om vi tycker olika, eller om vi inte tycker om varandra?

Jag tror inte det. Men jag tror att om vi inte älskar varandra, alla vi som tror på Jesus, då gör vi det svårare för andra, som inte känner honom, att förstå vem han är.

Jag vill älska alla mina kristna syskon, även om vi inte tänker och tycker likadant. Det betyder inte att jag alltid lyckas med det. Men jag vill, och jag försöker.

Varje dag litar jag på vad andra människor säger. Det gör du också.

Varje dag riskerar jag mitt liv för att jag litar på vad andra människor säger eller tycker. Det gör du också.

När jag (du) är ute på vägarna, med bil eller cykel eller till fots, då litar jag (du) på att de andra trafikanterna vet vad de gör, och på att de beslut de tar är logiska och goda. Jag (du) förutsätter att jag (du) inte kommer att bli påkörd. Jag (du) förutsätter också att jag (du) inte kommer att bli överfallen av någon okänd människa som jag (du) möter på gatan.

Varje gång jag (du) kliver in i en hiss litar jag (du) på att hissen ska göra det den är till för, och inte stanna mellan två våningar.

Varje gång jag (du) sätter dig på en stol litar jag (du) på att stolen håller, och inte brakar ihop under mig (dig).

Varje gång jag (du) äter mat litar jag (du) på att maten inte är giftig.

Jag (du) gör allt det, fastän jag (du) mycket väl vet att jag (du) när som helst faktiskt skulle kunna bli påkörd, överfallen, förgiftad eller skadad av saker som går sönder.

Att lita på andra människor är en förutsättning för att vi ska kunna leva tillsammans. Det går av bara farten, vi behöver inte fundera på varje liten detalj och bestämma oss varje enskild gång. Vi litar på vad andra har berättat för oss, och på vad vi själva har upplevt.

På samma sätt tror jag på att Jesus Kristus dog och sedan blev levande igen. Därför att jag litar på dem som själva såg det hända, på dem som skrev ner berättelserna om det som hände, och på dem som sedan kopierade det skrivna för att berättelserna skulle bevaras och spridas.

Jag har en gång (egentligen flera gånger, vid flera olika tillfällen) funderat på om det kan vara sant, om jag verkligen kan lita på dem som har berättat. Och jag har kommit fram till att jag kan lita på dem, och att jag också ska lita på dem.

Mitt beslut grundar sig också på vad jag själv har upplevt. Men det behövs båda egna upplevelser och andras berättelser för att jag ska vara kristen, för att jag ska tro på att Jesus Kristus inte fortsatte att vara död.

Om du inte är kristen, men vill vara det, behöver du ta reda på vem du kan lita på.

Är du beredd att göra det?

Idag har vi läst om Jesus lärjunge Tomas i våra kyrkor. Tomas tvivlaren, brukar han kallas. Han som sa att han bara kunde tro att Jesus hade uppstått om han fick sticka in sitt finger i hålen i Jesus händer och stoppa in sin hand i såret i Jesus sida. Han som sedan fick göra just det.

Ärlig talat, vem skulle inte tvivla på att en person som vi visste var död hade blivit levande igen? Det är ju omöjligt!

Ja, det är omöjligt. Men för Gud är ingenting omöjligt.

Tomas fick träffa den åter igen levande Jesus. Då tvivlade han inte längre.

När vi på ett eller annat sätt ”möter” Jesus, genom en personlig inre upplevelse eller genom att höra eller läsa om andras upplevelser, då blir det möjligt för oss också att tro på det omöjliga.

Har du mött den levande Jesus Kristus?

En gång i tiden kom jag på att jag inte ville fortsätta att säga ”skit” varje gång något hände som jag inte gillade, som jag då gjorde. Jag bestämde mig för att vänja om mig, så att jag i stället för ”skit” skulle säga ”Halleluja”.

Jag tränade, och tränade, och tränade. Och tränade lite till. Så småningom hade det blivit en vana. När jag förut skulle ha sagt ”Skit!” sa jag ”Halleluja!”.

Och då blev jag påmind om vad som var viktigt i mitt liv. Inte det där tappade smörpaketet, den missade bussen, blixtlåset som gick sönder, eller ägget som gick sönder i handen på mig. Men Gud.

När jag sa ”Halleluja!” i stället för ”Skit!” vändes min blick upp mot Gud i stället för ner i smutsen.

Gud älskar mig, fastän jag tappar saker, missar saker, blir kladdig, tappar brallorna.

Gud älskar dig också. Alltid.

De senaste dagarna har jag skrivit om anledningen till att vi firar påsk, och om att de första kristna var övertygade om att Jesus verkligen hade dött och sedan blivit levande igen.

Men hur kan man veta att det stämmer, det som står i Bibeln?

Det är en fråga som inte kan besvaras med några få ord. Om du är intresserad kan jag tipsa om de här sidorna:
Kan vi lita på Bibeln?
Påskens budskap – Kan vi lita på Bibeln?
Varför man kan lita på Bibeln
Kortfattat kan man säga att det finns mycket bra vetenskapligt stöd för Bibelns innehåll.

Då pratar vi alltså om själva dokumenten, att det som står skrivet i Bibeln verkligen är det som skrevs från början. Betydelsen av det som står i Bibeln kan man inte bevisa med vetenskapliga metoder.

Den ständigt återkommande frågan är – kan vi lita på dem som skrev berättelserna?

Fortsättning följer.