Eva, präst i Dalsland

Idag såg jag filmen om de fantastiska vidundren. Då slog det mig – nästan alla action/fantasy/sci-fi/etc-filmer handlar om kampen mellan ont och gott.

Polarisering, svart och vitt, vi och de. Känns det igen?

Det var väl ingen nyhet, direkt. Men idag kändes det som en ny insikt, för mig. Att så mycket av det vi hör och ser och läser förstärker den bilden.

Vi tror så lätt att kampen mellan det onda och det goda är detsamma som kampen mellan mig och dig, mellan oss och dem, mellan terrorister och flyktingar, eller mellan stormakter med kärnvapenkapacitet.

Men det är fel.

Kampen mellan ont och gott handlar inte om oss och dem, utan om mig – och mig. Om dig – och dig. Om de – och de. Om oss – och oss.

Vi har alla kapacitet till både gott och ont. Vi har alla ett val. Ibland vet vi inte om det, men det är så.

Men i stället för att sträva efter att bli det bästa vi kan bli – jag och du, vi alla – så pekar vi på varandra och säger ”det är hen!” eller ”det är de där människorna!” Och så glömmer vi bort den kamp vi själva bär omkring på, hela tiden. Jag. Och du.

”Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag,” skriver aposteln Paulus i Romarbrevet i Bibeln (Rom 7:19).

Det onda i världen är verkligt. Vi har nog alla känt av det, sett resultatet av det, upplevt känslan av maktlöshet inför det. Men om jag och du – och du, och du, och du – vägrar att följa det onda vi ser omkring oss, eller bär inom oss, då har det ingen makt alls.

Aposteln Jakob skriver: ”Stå emot [det onda], och [det] skall fly för er. Närma er [det goda], och [det] skall närma sig er.” (Jak 4:7-8)

Man kan sätta många namn på ”det onda” och ”det goda”, men det gör ingen skillnad. Närmar vi oss det som är gott (eller eller den som är god) blir vi själva bättre människor. Närmar vi oss det som är ont (eller eller den som är ond) blir vi själva sämre människor.

Vad väljer du?

Eller, ja, det blir förstås en virtuell cybertårta jag bjuder på, eftersom det är den sextonde dagen i fasteperioden, då jag och min man har valt att avstå från godis/kakor (och att titta på film).

När jag hade ett café, för länge, länge sen, brukade jag bjuda på tårta lite då och då. Inte särskilt affärsekonomiskt, men väldigt trevligt. 🙂

Om jag inte kom på någon annan anledning att fira och bjuda på tårta brukade jag göra det för att

”Detta är den dag som HERREN har gjort;
låt oss på den fröjdas och vara glada.”

(Ps 118:24 enligt den äldre bibelöversättningen.
I Bibel 2000 står det inte riktigt likadant.)

Det är en anledning att fira som gäller varje dag, året runt.

FEMTONDE DAGEN I FASTEPERIODEN

Med tanke på hur riskabelt det är att leva är det rätt fantastiskt att vi ändå överlever. Rätt som det är kan vi drabbas av en eller annan sjukdom, eller råka ut för någon olycka, eller komma i vägen för ett fordon av något slag, eller möta någonting annat i livet som får svåra konsekvenser.

Vi borde inte ha överlevt så här länge. Vi borde inte kunna leva, över huvud taget, när man tänker efter. Oddsen är emot oss.

Men vi lever. Och vi överlever.

Min tro är att vi är beskyddade från att drabbas fullt ut av konsekvenserna av vårt sätt att leva. Beskyddade av Gud. Beskyddade för att han har en plan för vår, alltså mänsklighetens, framtid.

Gud vill att vi ska överleva. Därför har vi fortfarande inte lyckats utplåna oss själva. Därför har vi fortfarande inte förstört vår värld helt och hållet. Därför finns det fortfarande kärlek i världen.

Guds plan är att vi inte bara ska överleva, utan verkligen leva fullt ut. Tillsammans med Gud, som är vår uppfinnare och tillverkare.

[fb_button]

Jag har träffat många människor som mår dåligt på olika sätt. Ganska många har försökt ta sina liv, flera av dem har försökt mer än en gång. Några har tyvärr också lyckats.

När jag har pratat med dem har det blivit så tydligt för mig att de nog egentligen inte vill dö. De har bara så fruktansvärt ont, i kroppen eller i själen, att de inte ser någon annan utväg.

Jag vill så gärna hitta ett sätt att visa mina lidande vänner att det finns andra sätt att hantera smärtan. Att man inte behöver dö. Att det går att leva, och leva med glädje, fastän det inte alltid är lätt, och fastän det kan göra väldigt ont också.

Vet man att man är älskad, älskad precis som den man är, utan förbehåll eller kritik, då kan det vara en början. Man orkar mycket mer när man vet att man är älskad och betydelsefull.

Att vara älskad betyder inte att man slutar ha ont, särskilt inte om det onda sitter i kroppen. Men den som är älskad kan dela sin smärta med den som älskar. Då blir det lite lättare att härda ut. Och då blir det också lite lättare att se det goda och varma och fina som också finns i livet, vid sidan av all smärta.

I Bibeln finns många exempel på vad människor har skrivit när de har haft riktigt ont, när de inte har kunnat se någon annan utväg än att dö. Men de som skrev alla de där böckerna i Bibeln har också haft en stark tro på Gud, på att Gud finns och att Gud verkligen kan hjälpa. Därför kan det, lite om vartannat och ibland direkt efter varandra, stå väldigt positiva utrop och väldigt negativa nödrop.

Det visar, tycker jag, att det är OK att känna och tänka och säga precis vad man känner och tänker och säger, och att Gud välkomnar att vi är ärliga, även mot honom.

[fb_button]

TRETTONDE DAGEN I FASTEPERIODEN

Här kommer mitt andra skäl till att det kan vara bra att läsa Bibeln:

De som levde samtidigt med Jesus Kristus, eller under tiden närmast efteråt, och började tro på honom, de berättade för andra om sin tro. Många av deras berättelser och brev finns samlade i Bibeln. Så om du vill veta vad man tror på när man är kristen är Bibeln ett bra ställe att börja.

Om det som står i Bibeln ska tolkas bokstavligt eller symboliskt, om det är tänkt som exempel eller som regler och bestämmelser, det har kristna diskuterat ända sedan dess. Jag föreslår att du läser det som just människors personliga berättelser. Sen kan du ta ställning till vad du själv tror om deras ord.

Eftersom det finns många olika sätt att tänka om det som står i Bibeln kan det också vara bra att prata med nu levande människor som tror på Jesus och som själva har läst i Bibeln.

Men den allra viktigaste frågan är: Vad tror du själv?

[fb_button]