En präst behöver vara flexibel

Nu har jag avslutat helgens tjänstgöring. Jag har hållit i fyra gudstjänster, två igår och två idag. Jag är trött, både i huvudet och i kroppen. Det tar på krafterna att hålla reda på fyra gudstjänster, särskilt när man inte är van.

Den sista gudstjänsten, nu i kväll, var en musikgudstjänst. Mycket trevligt, med vacker sång och musik. Då känner jag mig privilegierad, som får sitta ner och lyssna på musik på arbetstid.

Just den gudstjänsten ställde dock till det för mig. En stund innan gudstjänsten skulle börja berättade den ansvariga kantorn att en av de två psalmer jag hade valt inte var så väldigt känd, och kunde vi inte byta till en annan som församlingen kunde bättre? Jo, visst kunde vi det! Det är ingen vits med att tvinga en församling att sjunga en psalm som de inte kan, då går orden bara förbi utan att nå fram. Så vi bytte till en annan psalm, som kantorn föreslog.

Det var inget problem – bortsett från att jag då hade fel psalmtext i mitt manuskript (eftersom jag skriver in allting där, även psalmtexter, så att jag bara har en enda pärm att hålla reda på under gudstjänsten). Jag fick tänka om, och se till att jag också hade en psalmbok till hands.

Värre var det att jag hade missat att vi hade två pålysningar – ett dop och ett dödsfall – som jag skulle läsa upp i gudstjänsten. Eftersom jag av någon anledning hade missat detta, stod de båda pålysningarna inte heller i mitt manuskript.

Det blev väldigt tydligt för mig att en präst behöver kunna vara flexibel, och anpassa sig snabbt till förändrade omständigheter. Nyttig träning, i kväll.

Jag har skrivit tre predikningar och en betraktelse till den här helgen. Dem ska du få läsa under de närmaste dagarna. Nu ska jag koppla ner, och ta det lugnt.

Våga vara den du är

Bara en sångtext idag, efter en lång arbetsdag:

”Våga vara den du i Kristus är.
den i hans tanke, den i hans kärlek,
den i hans ögas eviga ljus du är.

Intet äger du som ej han dig ger.
Kravet och kraften, viljan och verket
strömmar ur samma källa från bergen ner.

Skuld och rädsla trycker dig inte mer.
Nu är du fri att älska och tjäna
dem som du möter, Jesus som bor i dem.

Redan är du den du en gång ska bli:
dömd och benådad, död och uppstånden,
älskad och ett med honom som gjort dig fri.”

Läs gärna om sången här: Våga vara den du i Kristus är

Jag tycker inte om att synas

Idag har jag lett Aftonsången, eller Vespern, som det också heter. Jag satt längst fram, på en stol, med sidan mot församlingen. Där satt jag hela gudstjänsten, och läste och sjöng, ibland ensam, ibland tillsammans med dem som var med på gudstjänsten.

Egentligen gillar jag inte att synas. Det gör mig obekväm att vara fokus för all uppmärksamhet.

Men vet du vad? När jag jobbar som (nästan) präst gör det mig ingenting att synas.

Det beror nog på att det inte är jag som är fokus för uppmärksamheten. Inte egentligen.

Vi är ju där för att vara tillsammans med Gud. Med varandra också, förstås. Men först och främst med Gud.

Och då är det Gud som syns mest. Inte jag.

Älska Gud, och gör vad du vill…?

Kyrkofadern Augustinus lär ha sagt: Älska Gud, och gör vad du vill!

Det kanske låter enkelt. Man kan göra vad som helst, bara man älskar Gud. Men om man tänker sig att kärlek definieras så här:

”Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. 5Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig. ” (1 Kor 13:4-8)

… då gör man inte ”vad som helst”, om man verkligen älskar Gud.

Även om jag (du) inte älskar Gud, inte KAN älska Gud fullt ut enligt den här definitionen, så älskar Gud mig (dig) på det viset.

Kan en präst vara sjuk?

Idag mår jag inte så bra. Lite feber, och ont i halsen. Vad gör jag då?

Jag går till jobbet.

För mig är det inte så knepigt, jag har inga ansvarsuppgifter förrän på torsdag. På morgonen skulle jag medverka i veckomässan, men inte på egen hand. Jag pratade med den präst jag skulle tjänstgöra tillsammans med, och vi kom överens om att det blir bäst att jag stannar hemma den förmiddagen. På kvällen ska jag leda aftonsången, så om jag inte är allvarligt sjuk eller har tappat rösten helt kommer jag att genomföra den uppgiften.

Sen har jag de fyra gudstjänsterna på lördag och söndag. Men då är jag förhoppningsvis pigg och kry igen. Jag har ägnat den här dagen åt att börja förbereda de gudstjänsterna.

Som präst stannar man inte hemma från jobbet om man inte måste. Det finns för det mesta ingen som kan göra ansvarsuppgifterna åt en, och det ska mycket till för att man ska svika de människor man har som jobb att betjäna på olika sätt. Är man allvarligt sjuk, eller om man smittar, då sjukskriver man sig förstås. Men det sitter långt in, har jag förstått.

Samtidigt ska jag inte tro att jag är oumbärlig, bara för att jag (snart) är präst. Och jag ska inte heller tro att jag själv inte är viktig, och börja slarva med mat och sömn, eller med mina övriga behov. Om jag ska kunna göra ett bra jobb måste jag ta hand om mig själv, inte slita ut mig eller missköta mig.

Egentligen gäller det inte bara mig, eller bara präster. Det gäller dig också.

Tar du hand om dig själv?

Gör det! Du är värdefull och viktig!