Idag mår jag inte så bra. Lite feber, och ont i halsen. Vad gör jag då?
Jag går till jobbet.
För mig är det inte så knepigt, jag har inga ansvarsuppgifter förrän på torsdag. På morgonen skulle jag medverka i veckomässan, men inte på egen hand. Jag pratade med den präst jag skulle tjänstgöra tillsammans med, och vi kom överens om att det blir bäst att jag stannar hemma den förmiddagen. På kvällen ska jag leda aftonsången, så om jag inte är allvarligt sjuk eller har tappat rösten helt kommer jag att genomföra den uppgiften.
Sen har jag de fyra gudstjänsterna på lördag och söndag. Men då är jag förhoppningsvis pigg och kry igen. Jag har ägnat den här dagen åt att börja förbereda de gudstjänsterna.
Som präst stannar man inte hemma från jobbet om man inte måste. Det finns för det mesta ingen som kan göra ansvarsuppgifterna åt en, och det ska mycket till för att man ska svika de människor man har som jobb att betjäna på olika sätt. Är man allvarligt sjuk, eller om man smittar, då sjukskriver man sig förstås. Men det sitter långt in, har jag förstått.
Samtidigt ska jag inte tro att jag är oumbärlig, bara för att jag (snart) är präst. Och jag ska inte heller tro att jag själv inte är viktig, och börja slarva med mat och sömn, eller med mina övriga behov. Om jag ska kunna göra ett bra jobb måste jag ta hand om mig själv, inte slita ut mig eller missköta mig.
Egentligen gäller det inte bara mig, eller bara präster. Det gäller dig också.
Tar du hand om dig själv?
Gör det! Du är värdefull och viktig!