Jag har ibland svårt att sova. Det händer att jag ligger vaken länge innan jag somnar, eller att jag vaknar alldeles för tidigt och inte kan somna om.
För att få lite koll har jag skaffat mig ett aktivitetsarmband, som registrerar mina rörelser och hjärtslag medan jag sover (eller försöker sova) och på det viset kan avgöra hur jag sover (eller inte sover).
Det visar sig att jag sover ganska lätt och inte får tillräckligt med djupsömn. Inte konstigt att jag ofta är trött, fastän jag (tror att jag) har sovit hela natten.
Mitt aktivitetsarmband är en bra hjälp (och så är det snyggt också). Men det triggar igång mitt behov av att ha kontroll över min sömn. Och fastän det är mycket jag själv kan styra, när det gäller sömnen, är det också mycket som ligger utanför min egen kontroll. Ta bara en sådan sak som att jag ibland kommer hem senare än jag skulle önska, och därför somnar för sent. Och ibland behöver jag gå upp tidigare än jag egentligen skulle vilja, och får därför inte så mycket sömn som jag behöver.
Varför har man behov av att ha kontroll? Jo, det kan till exempel bero på att man känner sig osäker. Att kontrollera sina omständigheter ger då en känsla av trygghet. Jag kan inte styra allting som påverkar min sömn, och det gör mig osäker, och får mig att försöka kontrollera mer än vad som egentligen är möjligt (eller nödvändigt).
Någon har sagt att innan man blir riktigt säker är man ofta tvärsäker. Vem har inte hört en nybörjare på någonting uttrycka sig väldigt bestämt om saker som hen inte rimligtvis kan ha hunnit lära sig?
Jag tror att en anledning till att vi kristna inte är så bra på att komma överens med varandra, är att vi känner oss osäkra, och därför har behov av att låta säkra, eller att bestämma vad andra ska tro (eller göra). Om alla andra tror (eller gör) som jag behöver jag inte fundera på om det jag tror (eller gör) är ”rätt”.
Men Gud kräver inte av oss att vi vet allting. Gud kräver inte ens att vi vet allting om vad vi tror på. I jämförelse med Gud är vi ju också alltid nybörjare, som hela tiden prövar oss fram.
Och om Gud är så generös mot oss, borde då inte vi vara lika generösa mot varandra?