Eva, präst i Dalsland

Martin Luther sa också ”Nåden allena”. Vad menade han med det?

Vi kan aldrig förtjäna, eller köpa, Guds kärlek eller förlåtelse. Hur mycket vi än kämpar kommer vi aldrig att lyckas med det. Men Gud har gjort det möjligt för oss att komma nära honom ändå, genom Jesus Kristus. Det är det som är Guds nåd, att vi får någonting helt gratis, fastän vi egentligen inte har gjort oss förtjänta av det.

Luther menade att vi först måste förstå att vi behöver Guds nåd. Vi behöver också tro på att Gud finns (förstås, annars är väl inte Guds nåd särskilt intressant) och att Gud vill oss väl. Inte för att Gud kräver det av oss, men för att vi ska våga närma oss Gud och be honom om hjälp.

Alla, precis vem som helst, får komma till Gud genom Jesus Kristus. Gud tar emot alla, precis vem som helst, som vill komma. Det är absolut helt gratis, utan kostnad eller krav.

Men…

Den som kommer till Gud, genom Jesus, behöver göra det för att hen vill vara med Gud. Inte för att slippa straff, eller för att få särskilda fördelar. Det är Gud som är själva poängen. Därför är det vad som finns i mitt (ditt) hjärta som är det viktiga, inte vad vi gör eller säger.

Varför kan vi inte komma nära Gud utan Jesus? Det har jag skrivit om tidigare, till exempel här.

Martin Luther menade att det räcker att tro – Tron allena. Jag skrev om det igår. Men vad är tro, egentligen?

Här är ett exempel:

När jag var på Gran Canaria åkte jag med en buss in mot mitten av ön. Vägen var slingrig och gick längs den branta kanten av ett berg. Eftersom jag har höjdskräck var det en mycket obehaglig upplevelse. Men jag hade ju bestämt mig för att jag ville åka med den bussen, för att jag ville komma in till mitten av ön. Jag visste från början att det skulle bli läskigt. Därför hade jag bestämt mig för att jag litade på att chauffören visste vad han gjorde, och inte skulle köra ut bussen, och oss, över kanten och ner för stupet. Medan jag satt på bussen sa jag till mig själv, varje gång jag blev rädd: ”Jag har bestämt mig för att lita på chauffören.” Och så andades jag djupt, och tittade inte ner i avgrunden. Det gick faktiskt rätt så bra.

För mig var det alltså en viljehandling att lita på busschauffören. Jag bestämde mig för att tro att det skulle gå bra, utifrån logiskt resonemang.

Det är ett sätt att tro.

Tro kan också vara en känsla. Som när någon bär ett litet barn, och barnet känner sig helt trygg i den famnen. Att lita på den trygga famnen, utan att behöva resonera sig fram till det. Att bara veta.

Tro är inte en prestation. Det kan verka som om jag presterade en tro, när jag satt på den där bussen. Men det var inte för att det skulle gå bra. Min tro på chaufförens kompetens påverkade inte hur han körde bussen. Chauffören blev inte gladare av att jag litade på honom, och jag fick inga förmåner av bussbolaget för att jag gjorde det. Men jag mådde bättre när jag litade på chauffören än när jag inte gjorde det.

Om jag (du) känner att jag (du) tror på Gud, att jag (du) litar på Gud med mina (dina) känslor, då blir inte Gud gladare av det, och jag (du) får inga särskilda förmåner av Gud som belöning för min (din) tro. Men jag (du) mår mycket bättre, och livet blir lättare att leva när jag (du) känner mig (dig) buren av Gud.

Jag tror att Gud är mer intresserad av mig (dig) som person än av min (din) specifika tro, och att min (din) tro på Gud är till mer nytta för mig (dig) än för Gud.

Hur skulle du beskriva hur det är att tro på Gud?

Martin Luther myntade även uttrycket ”Tron allena”. Vad menade han med det?

Det enda vi kan göra, det enda vi behöver göra för att bli ”godkända” av Gud, är att tro. Hur mycket goda gärningar vi än gör blir vi varken mer eller mindre godkända av Gud.

Det är bra att göra bra saker, men vi ska inte göra bra saker för att Gud ska tycka om oss mer. I stället, menar Luther, kommer vi att göra bra saker därför att vi är så glada och tacksamma över att redan vara godkända och älskade av Gud.

När jag (du) har fått ta emot goda saker kommer vi att vilja dela med oss av det, och göra goda saker för andra.

Så enkelt är det!

Ännu en gång har en människa tagit sig rätten att avsluta andra människors liv, okända människors liv, utan någon som helst begriplig anledning. Jag sörjer med dem som har drabbats. Ord räcker egentligen inte till.

Jag säger många gånger till människor jag möter att de är värdefulla, och att de är älskade precis som de är, bara för att de finns till. Jag tror att det är sant.

Men vad hjälper det att veta att man är värdefull i Guds ögon, om man inte är värdefull i människors ögon?

Vad hjälper det att veta att man är älskad av Gud, om en helt okänd människa kan ta själva livet ifrån en, i ett enda ögonblick?

Livet är så ömtåligt, och den mänskliga gemenskapen är också ömtålig. Men vårt värde ligger inte i hur länge vi lever, eller hur vi dör. Vi är värdefulla därför att det liv vi har fått av Gud inte tar slut när vi dör.

Vi har fått det här livet, livet vi lever tillsammans på jorden, som en gåva. Att ta vara på, att använda på bästa sätt. Vi har ansvar för varandra. Vi kan hjälpa varandra.

Låt oss också göra det. Låt oss hjälpa varandra att fortsätta hoppas på det goda, fastän vi drabbas av det som är ont och obegripligt.

Det är reformationsåret i år, eller Lutheråret, som det också kallas.

Martin Luther brukar, bland mycket annat, tillskrivas tre uttryck: Skriften allena, Nåden allena och Tron allena.

Skriften allena, vad betyder det?

Inte, som man skulle kunna tro, att en kristen bara behöver läsa Bibeln, och inte behöver bry sig om vad som händer IRL (I Riktiga Livet). Nej, ”Skriften allena” är ett sätt att uttrycka att Bibeln är viktig för det kristna livet. Läser man någonting i Bibeln som man tycker verkar konstigt eller inte stämmer, då behöver man fortsätta att läsa, och försöka hitta den stora bilden. Vilket sammanhang står texten i? Hur stämmer den överens med det som står på andra ställen i Bibeln?

Man behöver också prata med andra kristna, för att jämföra sina tankar och slutledningar. Men även om man ibland skulle vilja det, ska man inte kasta bort det som står i Bibeln för att man tycker att det är krångligt, besvärligt, omodernt eller opassande. Det man kommer fram till i sådana diskussioner behöver hänga ihop med det som står i Bibeln.

Det går att använda lösryckta delar av det som står i Bibeln för att argumentera för saker som inte stämmer överens med den bild som målas upp av Bibeln som helhet. Många gånger har människor försökt manipulera andra människor genom att citera bibeltexter på ett sätt som verkar bekräfta den egna åsikten.

För att inte bli manipulerad på det viset behöver man själv läsa Bibeln, helst hela Bibeln. Det tar tid, och man kan tycka att det är tråkigt eftersom texterna i Bibeln är så gamla och rent språkligt svåra att först. Då gäller det att inte haka upp sig på detaljer, utan fortsätta att läsa.

När jag var yngre läste jag väldigt mycket i Bibeln. Nu läser jag också, men inte så mycket som jag skulle vilja göra.

Hur läser du Bibeln?