Eva, präst i Dalsland

Jag gick i högstadiet och var hemma hos min bästis och åt kvällsmat. Vi drack varm choklad och på bordet stod en burk honung. Ta tills du skäms, sa min kompis pappa. Och det gjorde jag. Oj oj oj, vad jag skämdes! Helt i onödan, för ingen märkte eller kommenterade att jag hade tagit så mycket honung i min mugg varm choklad.

Häromdagen skröt jag något alldeles väldigt. Inte avsiktligt, det var först efteråt jag förstod att det jag hade sagt kunde uppfattas som skryt. Jag vet inte vad de som hörde mig tänkte, jag märkte ingenting just då. Men oj, vad jag skämdes när jag kom på hur jag hade uttryckt mig! Kanske skämdes jag i onödan.

Skam kan vara svårt att bli av med. Den klibbar fast, och är tung att bära. Ofta skäms vi dessutom i onödan, som jag gjorde.

Då får vi ta Bibelns ord på allvar, och kasta våra bekymmer på Gud. Samma sak står också i psalm 56 i Psaltaren.

Och om våra bekymmer och våra bördor kommer tillbaka – för ibland kan det kännas som om de sitter fast vid oss som med ett gummiband – då får vi fortsätta att kasta dem, och fortsätta att kasta dem, tills gummibandet slits ut och går av.

Jag brukar ofta säga ”det beror på”. Det finns ju alltid olika sätt att se saker och ting, och olika vinklar att titta från. Men är allting verkligen relativt?

När det gäller tron på Gud, till exempel. Är alla sätt att tänka och tro om Gud likvärdiga?

Det finns de som säger att det är upp till var och en att avgöra vad man ska tro på, och att det som är rätt för den ena inte behöver vara rätt för den andra.

Jag köper det argumentet.

Och jag köper det inte.

Om Gud är en produkt av vårt mänskliga tänkande, då spelar det ingen roll vad vi tror om Gud, så länge det funkar för oss själva.

Men tänk om Gud inte är en produkt av vårt mänskliga tänkande? Tänk om det i stället är vi som är en produkt av Guds tänkande?

Då är det inte Gud som är ”relativ”, utan vi.

Kan lagar leda till frihet? Jakob påstår i alla fall det, i sitt brev i Bibeln.

Annars kanske man tänker att lag = ofrihet, med inskränkningar och problem för vanligt folk, eftersom lagar kommer från dem som bestämmer och inte från oss själva.

Men den lag Jakob pratar om är den ”lag” som ligger bakom livet självt. Den lag som säger att vi ”måste” andas syre och äta mat för att överleva. Den lag som talar om var vi kommer ifrån och vart vi är på väg.

Den lagen bestämmer inte över oss. Den gör oss fria, när vi samarbetar med den.

Det kan vara frestande att gå in i en mysig liten bubbla, en skyddad plats där de flesta tycker som man själv och man känner sig trygg.

Det är inte meningen att vi kristna ska vara i en sådan bubbla. Vi ska vara ute i den vanliga världen och leva på samma villkor som alla andra.

Men ibland behöver man en skyddad plats. För att utvecklas, eller för att återhämta sig. Det gäller bara att hålla koll på att man inte stannar kvar där, när den tiden har passerat.

Idag klev jag in i den skyddande bubbla som är Svenska kyrkans utbildningsinstitut, för den sista fasen i min utbildning till präst.

Jag talade idag med en vän om sorg, om att det känns som om sorgen aldrig kommer att ta slut, och om att man kan känna press från omgivningen att bli färdig med sin sorg, och gå vidare med livet.

Men man kan inte amputera sorg. Man kan inte välja bort sorgeprocessen, eller hoppa över bearbetningen av upplevda trauman. Att göra det, att ta en genväg genom att ignorera eller förtränga sina smärtsamma upplevelser, är ungefär som att amputera en skadad kroppsdel i stället för att låta skadorna läka ut.

En amputerad kroppsdel är visserligen osynlig, och på det viset ”borta”. Men den ger sig ofta till känna genom fantomsmärta. Sådan smärta är betydligt värre, för den kan man inte göra så mycket åt. Man bara har ont.

Sorg och trauma behöver bearbetas. Hur bearbetningen ska gå till är olika för varje enskild person. Men gemensamt för oss alla är att det tar tid, och att det måste få ta tid.

Gud har gett oss varandra, för att vi ska få hjälp att komma igenom smärtsamma upplevelser. Om en av dina vänner behöver ditt stöd i dag, kom då ihåg att det kan vara du som behöver det stödet i morgon.