Eva, präst i Dalsland

Har du några förebilder? Människor som du ser upp till, och som du har som föredömen i din Gudsrelation?

Det är fantastiskt bra att vi har varandra, att vi kan lära av varandra och att vi kan hjälpa varandra med våra kunskaper och erfarenheter. När två går tillsammans, eller när man får restips av någon som har gått samma väg, känns resan inte så lång.

Men…

Jag skriver ofta ”men”. Det beror på att allting kan ses från olika håll. Det finns alltid åtminstone två olika sätt att tänka om någonting. Och det tycker jag är viktigt.

Förebilder är bra. Men en förebild kan också bli en framför-bild.

När en människa blir så viktig, eller tror sig själv vara så viktig, att hen skymmer sikten i stället för att gå bredvid, då kan det gå illa. Hur klok min förebild än är, är hen ändå aldrig lika klok som den jag egentligen bör följa. Och om en blind leder en blind faller båda i gropen.

Vem följer du?

Har du några heliga vanor, som hjälper dig att hålla dig nära Gud?

Heliga vanor är inlärda handlingar eller tankar som man medvetet och aktivt använder i sin relation med Gud. Det kan vara korstecken, särskilda böner som till exempel Jesusbönen, att delta i gudstjänster, eller någonting helt annat.

Sådana vanor kan vara till stor hjälp, genom att de påminner oss om Gud, och om att vi behöver hålla oss nära Gud.

Men risken finns alltid att själva de heliga vanorna blir viktiga i sig, kanske till och med viktigare än det vi ville att de skulle hjälpa oss med.

När Jesus sa att sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten, då tror jag att han pratade om just det. Att våra heliga vanor, hur goda de än kan vara i sig, kan komma i vägen, så att vi bara ser dem och inte Gud.

Har du några ”heliga vanor” som skymmer sikten för dig?

Kyrkan är en intressant politisk arena, i alla fall enligt en viss partiledare.

Det går att göra partipolitik av kyrkan. Tyvärr gör det det. Men det går inte att göra kyrka av partipolitiken, hur man än bär sig åt.

Den kristna kyrkans grundare ägnade sig inte åt partipolitik. Han kritiserade alla som förtjänade kritik och berömde alla som förtjänade beröm, oavsett partitillhörighet.

Låt oss göra som vår grundare.

I söndags handlade evangelietexten om de två systrarna Marta och Maria. Maria satte sig till rätta för att lyssna på Jesus medan Marta fixade allt det praktiska.

Marta blev sur på sin syster, för att hon inte hjälpte till med det som behövde göras. Hon gick till Jesus och ville att han skulle prata med Maria om det. Men Jesus sa att Maria hade valt ”det som är bäst” och att ingen skulle ta det ifrån henne.

Här kan man fundera på många olika saker. Till exempel att det var Marta, inte hennes syster, som hade bjudit in Jesus till sitt hem, och att det därför rent logiskt var hon själv som hade ansvaret för det praktiska. Eller att Maria prioriterade Jesus före sin syster. Och vad menade Jesus med ”det som är bäst”?

Man kan också fundera på vad det var Marta gjorde, rent konkret.

Hon gick till Jesus och pratade med honom om sin syster. ”Hon där borta gör inte det hon borde göra!”. Det kallas skvaller, i min värld.

Hon gick till Jesus och ville att han skulle bestämma över hennes syster. ”Säg till henne att hon borde göra si eller så!” Manipulation, kallar jag det.

Hon gick till Jesus och frågade honom om han inte ”brydde sig om” att hennes syster inte hjälpte henne. Hon ville göra Jesus ansvarig för det problem hon hade med sin syster.

Hon gick till Jesus och pratade om sin syster – i stället för att gå till sin syster och prata med henne själv. Och här tror jag att vi har själva kärnan i texten.

Pratar jag (du) med Gud i stället för att reda ut mina (dina) problem med andra männniskor? Eller vänder vi oss till Gud för att få hjälp och stöd att ta itu med våra egna problem och samarbetssvårigheter?

Somliga menar att Svenska kyrkan är viktig som ”kulturbärare”. Och så kan det nog vara. Också. Men om kyrkan bara är bärare av en kultur som anses vara viktig att bevara för sin egen skull, då är den ingenting värd som kyrka.

Det är innehållet som avgör om kyrkan är betydelsefull eller inte, inte kyrkans uttryck.

Och kyrkans innehåll stavas J-e-s-u-s.

Utan Jesus ingen kyrka, vad vi än säger och gör.