Den stad jag bor i nu är en stad där jag har bott tidigare, i min gröna ungdom. Jag har många minnen härifrån.
Jag minns de fyra gathörnen där jag nästan blev påkörd (av tre bilar och en buss) när jag var ute och cyklade.
Jag minns caféet jag var föreståndare för under ett par år.
Jag minns den kristna studentföreningen, och de två församlingarna jag var aktiv i.
Och så minns jag att Gud kallade mig att ”stå där framme och prata”.
Nu är jag på väg att bli präst, så här långt efteråt.
”Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse”, står det i Rom 11:29.
Det är aldrig för sent att svara ja på Guds kallelse.