Hur ska vi kunna vända trenden med miljöförstöring, klimathot, krig och terrorism? Kan vi över huvud taget göra det?
När jag var ung lyssnade jag ibland på den här låten: Finns det lite stolthet kvar. Om vi alla tar i, då kan vi klara det, var budskapet.
Det låter ju bra, det där. Om vi alla tar i, om vi alla hjälps åt, om vi alla inte bara pratar utan verkligen gör någonting, då minsann!
Men så är det ju det där lilla ordet ”alla”.
Alla måste hjälpas åt. Alla människor, över hela jorden. Alla, utan undantag.
Kommer det att hända? Knappast. Inte minst av kommunikatoriska skäl är det i stort sett omöjligt att förena alla människor på hela jorden i en gemensam handlingsplan, särskilt om samma ”alla människor” också måste följa den för att den ska fungera.
Möjligtvis kan tillräckligt många människor enas för att det ska ha viss effekt. Men räcker det?
Uj, uj, uj, vad jag är pessimistisk idag, kanske du tänker. Men jag är faktiskt inte lika pessimistisk som det kan verka. Jag vet nämligen vad som är lösningen på problemet!
Fortsättning följer.