Jag gillar inte att vara smutsig. Om jag kunde välja skulle jag se till att jag alltid vore ren. Men så funkar det ju inte, här i livet.
Just när man har tvättat sig är man ren, eller i alla fall nästan ren. Men det räcker att man tar i ett dörrhandtag, eller skakar hand med någon, för att man ska bli smutsig igen.
Samma sak gäller vår inre renhet. När man precis har insett vad man har gjort fel, och ångrat sig, och bett om förlåtelse, och förändrat det man kan förändra, så gör man någonting annat som man inte borde ha gjort. Och så behöver man ångra sig igen, och be om förlåtelse, och förändra det man kan förändra.
Men så är det inte med Gud. Gud är alltid helt ren, eftersom Gud aldrig gör någonting som behöver ångras eller förändras. (Mer om det en annan dag.)
När vi gör fel mot Gud, och ångrar oss och ber om förlåtelse, och förändrar det vi kan förändra, då blir vi helt rena inuti. Men eftersom vi är människor gör vi för det allra mesta fel mot Gud igen, nästan direkt.
Det borde kännas hopplöst att tvätta sig, ändå gör vi det.
Det borde kännas hopplöst att ångra sig och be om förlåtelse för det vi gör fel mot Gud och varandra. Men det behöver det inte göra.
Där vi själva inte klarar att fortsätta att vara rena inuti, där gör Gud det åt oss, eftersom Jesus tog på sig vår smuts, och sedan gjorde sig helt ren igen.
Därför kan vi alltid använda Jesus renhet för att bli rena själva. Och det kan vi göra hur många gånger som helst.
Men bara om vi verkligen förstår vad vi har gjort fel, och bara om vi verkligen ångrar oss och vill förändra våra liv.
Du missar väl inte den möjligheten?