Det kan vara frestande att gå in i en mysig liten bubbla, en skyddad plats där de flesta tycker som man själv och man känner sig trygg.
Det är inte meningen att vi kristna ska vara i en sådan bubbla. Vi ska vara ute i den vanliga världen och leva på samma villkor som alla andra.
Men ibland behöver man en skyddad plats. För att utvecklas, eller för att återhämta sig. Det gäller bara att hålla koll på att man inte stannar kvar där, när den tiden har passerat.
Idag klev jag in i den skyddande bubbla som är Svenska kyrkans utbildningsinstitut, för den sista fasen i min utbildning till präst.
”en mysig liten bubbla..” en bubbla behöver vi alla allt emellanåt, men mysig, jag vet inte jag.., att dra sig undan världen har våra företrädare alltid gjort, det finns förebilder.
Ökenvistelser, kortare eller längre tid, när tiden är mogen är det dags att komma fram, ”min tid har ännu inte kommit”.
”Att leva i världen men inte av världen!” Helt rätt det är vår uppgift! Men Gud tar ansvar för sitt verk, det är han fullt kapabel till, ”var fanns jag när världens grund lades..”