Den kristna trons mysterium – att Gud blev människa, i ett litet barn – är obegripligt. Försöker man förstå det vill man gärna förklara bort det obegripliga. Men gör inte det!
Gud är Gud därför att det är så det är. Inte för att vi vill det, eller för att vi bestämmer hur Gud ska vara. Annars vore Gud inte Gud.
Det viktiga är inte att jag tror på det som inte går att förstå. Det är inte obegripligheten som är viktigt. Det viktiga är att det är Gud som är Gud, inte jag eller du.
Dömer du dig själv? Brukar du säga till dig själv att ”du borde inte ha gjort det där”, eller ”du får inte göra så där”?
Det är inte meningsfullt att döma sig själv, i betydelsen kritisera och vara hård mot sig själv. Vad som däremot är meningsfullt är att försöka bli en bättre människa.
Men varför ska jag försöka bli en bättre människa?
Inte för att bli godkänd av Gud. Gud älskar mig redan. Gud förlåter mig när jag gör fel, om jag inser att jag har gjort fel, och vill göra annorlunda nästa gång. Samma sak gäller också dig.
Nej, vi ska försöka bli bättre människor därför att världen blir en bättre plats att leva på om vi gör bra saker i stället för dåliga, och om vi behandlar varandra, och hela skapelsen, väl.
Paulus visste att han inte behövde vara sin egen domare. Det är Gud som dömer, sa han. Paulus visste också att han inte behövde vara rädd för Guds dom, tack vare Jesus Kristus.
Om vi kommer ihåg att det är Gud som dömer, att vi inte behöver gå omkring och döma oss själva, då kan vi lägga vår energi på att göra världen till en bättre plats att leva på, i stället.
Igår hade min grupp övning i själavårdssamtal. Vi fick ett påhittat ”case” att arbeta med, en av oss agerade själavårdare, en annan agerade konfident.
Vi tog uppgiften på största allvar, fastän vi satt i klassrummet och både läraren och resten av klassen iakttog oss. Det var en mycket intressant och givande övning!
Det blir inte som i verkligheten, när man gör det som en övning. Men avsikten var att vi skulle lära oss någonting, och det gjorde vi.
Vi får höra att det är viktigt att vi (blivande) präster har en egen själavårdare. Den som hjälper behöver också få hjälp. En präst har tystnadsplikt, och får aldrig någonsin berätta för någon om det hen får höra i själavården. Men även själavårdaren behöver ta hand om sin själ. Att ta del av andra människors bekymmer, våndor och smärta kan bli tungt, om man inte lär sig att 1) överlämna alltihop i Guds händer, och 2) ha någon att prata med om sina egna känslor, tankar och reaktioner.
Hur tar du hand om din själ?
Det finns ingen ”rätt sida” i ett krig. Alla som krigar gör fel. Punkt.
Så långt är det enkelt. Alltså att säga som jag just sa. Det svåra är att verkligen låta bli att kriga.
Blir man anfallen ”måste” man försvara sig. Det sitter i ryggmärgen på de flesta av oss.
Men det blir inte mer rätt för det.
Och det är inte enkelt.
Du skall icke dräpa, står det i Bibeln. Men det berättas också om att Gud befaller sitt folk att gå ut i krig, och att till och med utplåna hela folkslag och riken.
Motsägelser i Bibeln borde få oss att fundera på hur vi ska läsa Bibeln, och hur vi ska tolka det som står i den.
Bättre säga att vi inte vet, eller inte förstår, än att slå knut på oss själva för att försöka få allting i Bibeln att vara klart och tydligt, när det inte är det.
Hur läser du Bibeln?
Your can read this blog post in English here: War is always wrong
Jag behöver dig.
Jag behöver dina ögon.
Dina ögon är speglar som jag ser mig själv i.
Alla människor behöver få se sig själva speglade i andra människors ögon. Behöver få se sig som accepterade och älskade.
Alla människor är älskade av Gud. Men alla människor vet inte det.
Du är värdefull därför att Gud tycker att du är värdefull. Du får inte ditt värde genom andra människor.
Men om du inte vet att du har fått ditt värde från Gud, om du inte vet att du är värdefull i Guds ögon?
Då behöver du få se dig själv speglad i en annan människas ögon, med kärlek.
Vad ser jag när jag ser in i dina ögon?
