Just nu håller jag och övriga i min klass på att förbereda oss inför tisdag nästa vecka, då vi ska genomföra varsin (fiktiv) begravningsgudstjänst. Jag sitter och kämpar med att skriva begravningstal.
Det finns kanske inte någon gudstjänst som är så viktig som just begravningsgudstjänsten. Där möts människor som nyligen har förlorat en älskad närstående, släkting eller vän. Sorgen är stark och smärtsam. Avskedet är svårt.
Där ska jag, prästen, stå och hålla ett tal.
Detta begravningstal bör innehålla både sorg, glädje och hopp. Varje ord är betydelsefullt, varje ord kan landa rätt eller väldigt fel.
Jag känner mig mycket ödmjuk, och inser att jag behöver Guds nåd för att hitta de rätta orden.