En avskedad förvaltare som tar till tjyvknep för att klara sig får beröm av ”Herren”. Men vilken ”herre” är det som berömmer honom?
Vad är det som har verkligt värde medan vi lever, och som är lika värdefullt efter vår död?
Vad betyder det att kämpa den goda kampen?
Idag har jag inte hållit gudstjänst, men jag har skrivit en predikan, som du kan läsa på den här sidan.
Om du föredrar att lyssna kan du göra det på den här sidan.
I morse läste jag den femtonde psalmen i Psaltaren, i Bibeln. Den som har skrivit den psalmen frågar vem som får komma nära Gud, och svarar sedan själv med att räkna upp diverse berömliga gärningar, och avslutar med att säga att den som gör så alltid står trygg (Ps 15:1-5).
Om det är sant att Gud är helig (1 Petr 1:15-16), som ”en förtärande eld”, hur ska då vi vanliga människor, vi som verkligen inte är heliga, kunna komma nära eller ens ha kontakt med Gud? Kontakten med Gud är ju någonting som den kristna tron räknar stenhårt med.
Svaret är: I Jesus.
Det var därför Jesus blev människa. Det var därför Jesus dog. Det var därför Jesus blev levande igen. För att vi i Jesus ska kunna ha kontakt med Gud (Ef 3:11-12), som är helig, som på grund av sin helighet är som ”en förtärande eld”.
Som Paulus skriver i Efesierbrevet: ”Men nu, tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod.”
Det kan låta komplicerat, det där med Jesus. Att hans blod, hans död, gör att vi slipper dö av Guds helighet. Men tänk dig att Jesus är en sorts filter. Att närma sig Gud utan Jesus är som att titta på solen med blotta ögat. Vi blir förstörda av det.
Det är förstås mer komplicerat än så. Varför skulle annars hela Nya Testamentet försöka förklara det för oss? Men det är också hur enkelt som helst.
– Vi behöver acceptera att vi inte är heliga, alltså att vi inte är felfria, och att vi inte på egen hand någonsin kan bli det.
– Vi behöver acceptera att Jesus gör det möjligt för oss att ändå närma oss Gud.
– Och så behöver vi förstås vara intresserade av att närma oss Gud.
Men det viktigaste av allt är att alla som vill ha med Gud att göra också får det. I Jesus.
Vill du?
Vad är skillnaden mellan skuld och skam?
Skuld är att känna att man har gjort någonting fel, någonting som man behöver göra någonting åt, till exempel rätta till eller be om förlåtelse för.
Skam är att känna att man ÄR fel, utan att kanske riktigt kunna sätta fingret på vad det är som är fel.
Skulden pekar med ett tydligt pekfinger, på någonting speciellt som man har gjort fel.
Skammen pekar med en alla fingrarna på en gång, åt flera olika håll samtidigt.
Ibland kanske man känner både skuld och skam på en gång. Då får man be Gud om hjälp att förstå vad som är vad.
Du är älskad av Gud, precis som du är. Den som är älskad av Gud behöver aldrig skämmas.
Vad händer om jag blir arg på Gud? Om jag skriker och skäller på Gud? Om jag tycker att livet visar att Gud nog faktiskt inte finns, och därför slutar att tro på honom?
Gud är inte en produkt av människors tro. Inte om Gud verkligen är Gud. Då förändras han inte när vår tro förändras. Det är bara vi som förändras.
Blir man arg på en människa kan relationen förändras. Den personen kanske inte tål att bli arg på. Kanske man måste sluta att vara arg, kanske man måste be om förlåtelse för att man blev arg. Kanske det inte räcker, den man blev arg på kanske inte gillar en längre, i alla fall.
I Bibeln står gång på gång att Gud inte förändras, att hans inställning till oss människor, till hela skapelsen, inte förändras. Om det är sant, då tål han allt vi kan utsätta honom för. Då älskar han oss ändå.
Var dig själv! Glad, ledsen, arg, besviken, överraskad, rädd, tacksam, otacksam… Vad du än känner och tänker – var som du är när du pratar med Gud!
Var som du är när du pratar OM Gud, också. Guds kärlek tål det.
”Därför ger jag inte upp” skriver aposteln Paulus i ett av sina brev.
Paulus gav inte upp, trots att han mötte hårt motstånd och fick utstå mycket lidande på sin väg. Han såg framåt, och det han såg var värt så mycket att han inte kunde ge upp, vad som än hände honom.
Vad som än händer dig i livet, på din väg, så finns det alltid hopp. Det finns alltid en framtid, även om du kanske inte alltid kan se den.
Det kanske inte blir så som vi tänkte att det skulle bli. Men kan bli bra ändå.
Här är en sång till dig, en sång som har varit till tröst och till uppmuntran för mig många gånger, Charlottes ”Känn ingen oro”.
