Eva, präst i Dalsland

Igår hade jag förmånen att få predika i Dals Långeds Missionskyrka. Söndagen var Kristi förklarings dag, och temat ”Jesus förhärligad”.

Här nedanför kan du läsa en sammanfattning av min predikan. Men läs gärna predikan i sin helhet, på den här sidan: predikan Kristi förklarings dag 2023

————————–

Var inte rädd.

De orden upprepas gång på gång genom hela Bibeln. I vår svenska översättning Bibel 2000 står det ”Var inte rädd” 50 gånger. Och det finns ungefär 350 ställen till i Bibeln där Gud på olika sätt säger till människor att inte vara rädda, att inte vara oroliga, att inte göra sig bekymmer. Det måste vara viktigt, eftersom det upprepas så många gånger. Var – inte – rädd!

Att Jesus dog, på riktigt, och sedan fick sitt liv tillbaka igen, på riktigt, det är nog det som är det allra svåraste att förstå i den kristna tron. Och eftersom det är det som hela vår tro bygger på, så behöver man fundera på det, och ta ställning till det, både om man vill vara en kristen och om man inte vill vara en kristen. För om det inte är sant, då är hela kristendomen ett bedrägeri, en lögn som inte går att lita på. Men om det är sant, då är det en sensation. Då är Jesus den som hans apostlar, och alla som genom tiderna har bekänt sig till den kristna tron, då är han den som de har sagt att han är – Guds son, helt och hållet människa, helt och hållet Gud.

Jesus gjorde under och tecken, men inte för att bevisa vem han var, utan för att få människors uppmärksamhet. Därför gick han inte runt och letade efter alla som var sjuka för att bota dem. Han letade inte efter alla som var hungriga för att ge dem mat. Han uppväckte inte alla som var döda. Han gick inte på vattnet vart han än skulle. Han stillade inte alla stormar, och han lät inte alla människor se honom i hans härlighet. Mest av allt berättade han om sin Fader, om Herren Gud, och han berättade på ett sätt som gjorde det lättare för människor att förstå Gud. Gud, som inte dömer och förkastar, men som älskar och förlåter och upprättar.

Jesus valde att dölja sin gudomlighet medan han levde som människa. Han gjorde det för att hans mål, hans syfte, hans hjärtas önskan och längtan, det var att hjälpa oss att förstå vem Gud är. Och på något vis är det just genom att han inte visade sig i hela sin gudomlighet som vi kan förstå. Just därför att Jesus inte visade vem han var medan han levde, för att han inte använde sin gudomliga härlighet som maktmedel, utan i stället kom som en av oss, just därför förmådde hans lärjungar leva tillsammans med honom, höra honom tala om Gud, och sedan ta emot honom med öppna armar när han hade uppstått från de döda.

Det är Guds djupaste önskan och längtan att vi ska förstå vem han är. Helst av allt vill han att alla människor – alla som lever, alla som har levt och alla som kommer att leva – ska förstå att Gud inte är skrämmande och hotfull, utan kärleksfull och god.

Gud skapade världen, och såg att den var god. Världen är fortfarande i grunden god, fastän vi människor är så dåliga på att ta hand om den. Och vi har fått världen som en gåva från Gud. Därför är det min övertygelse att vi kommer att få fortsätta att leva i den här världen. Kanske inte just när vi har gått genom dödens port, men i slutänden, den dagen då Gud ska göra slut på allt som är ont och destruktivt. Gud tar inte tillbaka sina gåvor. Det vi har fått kommer vi att få behålla, det är min tro.

När vi möter vår Herre efter döden är han lika kärleksfull som han är nu, som han har varit hela tiden. Gud är inte nyckfull. Vi kan lita på att han är den han är, vad som än händer. Vi kan lita på att han hade en plan när han skapade världen, ja, innan han skapade världen, och att han fortfarande har samma plan. Vi kan lita på att Gud inte har ändrat sig, trots all vår dumhet och alla våra destruktiva handlingar.

Jag tror att det var det här – att Gud inte tar tillbaka det som vi en gång har fått av honom, och att Gud älskar oss, var och en av oss, och har en plan för vår framtid – jag tror att det var det som Jesus ville förmedla till sina lärjungar, ja, till alla människor han mötte medan han vandrade på jorden. Jag tror att det är det han vill förmedla till oss, när han gång på gång och på många olika sätt säger till oss: Var – inte – rädda.

————————–

Just nu läser jag profeten Amos bok. Där står en hel del som känns väldigt hårt och dömande, och jag påminner mig själv om hur viktigt det är att ställa frågor till texterna vi läser i Bibeln. Vem skrev boken? När skrevs texten? Till vem riktar sig orden? De frågorna är inte så lätta att besvara, med tanke på att det är så länge sedan böckerna skrevs. Men vi behöver ändå fundera på dem.

Profetböckerna är skrivna till ett folk som under många år hade haft en speciell relation till Gud. De visste väldigt mycket om sin egen historia, och om vad Gud hade gjort för dem som folk. Ändå valde de väldigt ofta att strunta i vad de visste, och strunta i Gud. Som folk hade de gång på gång bestämt sig för att hålla sig till Herren Gud, den ende guden som finns. Men de sa ett, och gjorde ett annat. Och eftersom de hade kunskapen och – som folk – erfarenheten om Gud, talar Gud strängt till dem.

Vi ska inte döma Bibelns gudsfolk, när vi läser om deras tillkortakommanden. Det har vi ingen rätt till, eftersom vi inte är bättre än de var. Gud har rätt att döma, både dem och oss. Vi har inte den rätten.

När du läser profetböckerna, ja, för den delen när du läser Bibeln över huvud taget – fastna inte i detaljerna, utan försök att se det underliggande budskapet! Vad säger Bibeln som helhet om Gud? Vad säger Bibeln som helhet om oss människor?

Gud har inte förändrats. Det har inte vi människor heller.

Vi har svikit Gud från början.

Men Gud har inte svikit oss, eller gett upp om oss.

Kan du komma ihåg hur det känns att vara glad, när du inte är glad?

Ibland fastnar man i negativa känslor som inte längre är aktuella. Då kan man tillfälligt glömma hur det känns att vara glad. Därför är det bra om man kan känna efter hur det känns, när man är glad, och sedan försöka komma ihåg känslan, när den inte längre känns. Ibland räcker det för att känslan ska komma tillbaka.

Alltså – kommer du ihåg hur det känns att vara glad?

Enligt mina föräldrar var något av det första jag lärde mig att säga ”Kan själv!”.

Ibland tänker jag att det vore praktiskt om jag kunde klara mig själv, utan att behöva hjälp av någon. Det är lite jobbigt att vara beroende av att någon annan ska göra någonting för att man själv ska kunna göra någonting. Mycket enklare att inte vara beroende av någon, kunna göra precis som man själv vill, när man själv vill göra det.

Men tänk vad jag skulle gå miste om då! När någon annan kan mer än jag, eller har bättre möjligheter än jag, då behöver jag inte själv kunna allting.

Det är ju inte heller meningen att jag bara ska ta emot. Ibland får jag ta emot, andra gånger får jag vara den som ger, som hjälper, som har kunskap och möjlighet. Kanske inte till samma person, men om jag får ta emot av dig, kan jag ge vidare till någon annan.

Samma sak gäller dig också. Om du får ta emot av mig kan du ge vidare till någon annan.

Klagovisorna, en av böckerna i Bibeln, är precis som namnet säger full av en massa klagorop. Det är Gamla testamentets gudsfolk, Israel, som talar i boken. De har blivit tillfångatagna av fiender, och lever som krigsfångar, eller kanske som flyktingar, i främmande land. Jämmer och elände, rakt genom hela boken.

Men mitt i alltihop kommer det, hoppet om räddning:

”Men Herrens nåd tar inte slut,
hans barmhärtighet upphör aldrig.
Varje morgon är den ny –
stor är din trofasthet.”
(Klag 3:22-23)

Den som (liksom jag) har den tidigare svenska bibelöversättningen i minnet känner nog igen den här formuleringen:

”HERRENS nåd är det
att det inte är ute med oss”
(Klag 3:22-23 i 1917 års översättning, skrolla ner till vers 22 och 23)

Jag tycker att de orden är till stor glädje och tröst, när jag tänker på hur vi människor ställer till det för oss.

Det är INTE ute med oss!

Om det bara berodde på oss skulle det nog snart vara det. Men det är inte vi som kommer att få sista ordet. Det är Gud. Och Gud har inte gett upp hoppet om oss.

Därför behöver inte jag (du) heller göra det.