Till tröst i tider av nöd

Har du läst igenom Psaltaren någon gång?

Psaltaren i Bibeln, alltså. Där finns tröst och uppmuntran. Där finns trosstärkande verser. Och där finns verser som jag helst skulle önska inte stod där.

Men Bibeln är en helhet, och vi behöver egentligen läsa vartenda ord i Bibeln för att få grepp om helhetsbilden.

En psalm som jag har haft som tröst när livet har varit jobbigt är Psalm 123:

”Jag lyfter blicken mot dig,
du som bor i himlen.

Förbarma dig, Herre, förbarma dig,
vi har fått nog av förakt.
Vi har fått nog av de självsäkras hån,
av de högmodigas förakt.”

Mitt hjärtas klippa

Jag tycker om att tänka på Gud som den fasta punkten i min tillvaro. Vad som än händer, med mig och med min omgivning och med världen, så är Gud likadan som han alltid har varit. Jag kan alltid lita på honom, han byter inte åsikter eller ändrar sin syn på mig. I Psaltaren står det så här:

”Min kropp och mitt mod må svika,
men jag har Gud, han är min klippa för evigt.”
(Ps 73:26)

En klippa är någonting som står fast, opåverkat av tidens tand och årens gång. I alla fall är det så i Bibelns bildspråk. Den här versen låter ännu mer poetisk i 1917 års översättning, tycker jag:

”Om än min kropp och min själ försmäkta,
så är dock Gud mitt hjärtas klippa
och min del evinnerligen.”

Om jag är rik eller fattig, frisk eller sjuk, stark eller svag, glad eller ledsen, så är Gud själva grunden för min existens.

Mitt hjärtas klippa.

Hur stor är Gud?

Gud är oändlig, utan början och utan slut. I alla fall var det så de människor som skrev böckerna i Bibeln tänkte, till exempel här:

”Du fanns innan bergen föddes, innan jorden och världen blev till. Du är Gud från evighet till evighet.” (Ps 90:2)

Men hur stor är evigheten? Vad betyder det att Gud är evig?

Jag tänker att det bland annat betyder att Gud fanns innan det fanns någonting annat. Och att Gud skulle fortsätta att finnas, även om allting annat tog slut och försvann.

För mig betyder det trygghet.

Vad betyder det för dig?