Fördragsamhet – vad är det?

Härom dagen skrev jag om Filipperbrevet. Vad jag inte skrev var att alldeles före det avsnitt jag berättade om står det så här:

”Låt alla människor se hur fördragsamma ni är.” (Fil 4:5)

Fördragsam är ett ord som vi nog inte använder särskilt ofta. Det betyder ungefär tålmodig. Den som är fördragsam visar tålamod mot andra människor (och mot djur, och mot saker och ting).

Jag erkänner, jag är inte särskilt fördragsam. I alla fall inte alltid. Men det borde jag vara, eftersom Gud har så stort tålamod med mig.

Om jag (du) verkligen förstod hur älskad jag (du) är skulle jag (du) antagligen vara mer fördragsam. Otålighet kommer nog ofta från en känsla av att man inte har fått det man (tycker att man) behöver. Och det vi människor behöver mest av allt är kärlek, att vara älskad och accepterad för den man är.

Du är älskad av Gud. Mycket älskad. Och det är jag också.

Tacksam, jag?

”Tack min Gud, för vad som varit, tack för allt som som du beskär!”

Jag önskar att jag kunde vara lika tacksam som August Storm, när han (vid blott 29 års ålder) skrev ovanstående psalm. Tyvärr är det inte så. Jag är ofta inte alls tacksam, tittar avundsjukt åt både höger och vänster, och önskar mig det jag inte har.

Vilken tur, då, att Gud inte kräver av mig, eller av dig, att vi ska vara perfekta, eller fullkomligt tacksamma i alla livets stunder! Det är inte för Guds skull vi ska tacka Gud. Han behöver inte vår tacksamhet. Det är vi själva som behöver den. När vi vänder blicken från våra bekymmer, från vår oro och från våra egocentriska tankar, då händer det någonting med oss:

”Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall GUDS FRID, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus.” (Fil 4:6-7)

Det är absolut ett av mina favoritbibelställen.

Gud är inte till för perfekta människor

När man läser Bibeln märker man att de flesta av de människor som det berättas om är långt i från perfekta. Många av de personer som har en framträdande roll i Bibeln gör helt andra saker än Gud vill att de ska göra, både oavsiktligt och med vilje. Ändå får de fortsätta att följa Gud, när de inser sina misstag och ändrar sina liv.

Vad säger det oss om Gud?

Jo, att Gud inte är till för perfekta människor.

Det finns faktiskt inga människor som aldrig gör fel, eller som alltid gör precis som Gud vill att de ska göra. Så om Gud bara gillade perfekta människor skulle ingen av oss ha en chans.

Om vi vill hålla ihop med Gud behöver vi alltså inte vara oroliga. Även om vi gör bort oss, väljer fel i livet, eller rentav gör det vi vet att Gud inte vill – och det gör både jag och du hela tiden – så finns det alltid en väg tillbaka till gemenskapen med Gud.

Det är bara att säga som det är till Gud, och börja om på nytt.

Varendaste gång.

Sorg kan inte amputeras

Jag talade nyligen med en vän om sorg, om att det känns som om sorgen aldrig kommer att ta slut, och om att man kan känna press från omgivningen att bli färdig med sin sorg, och gå vidare med livet.

Men man kan inte amputera sorg. Man kan inte välja bort sorgeprocessen, eller hoppa över bearbetningen av upplevda trauman. Att göra det, att ta en genväg genom att ignorera eller förtränga sina smärtsamma upplevelser, är ungefär som att amputera en skadad kroppsdel i stället för att låta skadorna läka ut.

En amputerad kroppsdel är visserligen osynlig, och på det viset ”borta”. Men den ger sig ofta till känna genom fantomsmärta. Sådan smärta är betydligt värre, för den kan man inte göra så mycket åt. Man bara har ont.

Sorg och trauma behöver bearbetas. Hur bearbetningen ska gå till är olika för varje enskild person. Men gemensamt för oss alla är att det tar tid, och att det måste få ta tid.

Gud har gett oss varandra, för att vi ska få hjälp att komma igenom smärtsamma upplevelser. Om en av dina vänner behöver ditt stöd i dag, kom då ihåg att det kan vara du som behöver det stödet i morgon.