Eva, präst i Dalsland

Jag och min syster skickar varje år, alltså vartannat år var, en kalender till varandra. Det är en liten ”byrå” tillverkad av (tomma) tändsticksaskar. I lådorna ligger allt möjligt, från till exempel ett litet klistermärke till någonting riktigt fint och värdefullt. Vi öppnar en låda om dagen från första december till och med julafton, precis som man ska göra med en adventskalender.

Det är en trevlig tradition vi har skapat. Nu har vi skickat kalendern fram och tillbaka mellan oss i snart 30 års tid. Och det är fortfarande lika roligt, både att få kalendern och att göra den.

Som vi sjöng på scoutläger när jag var barn:

Ja, vi har vårat glada barnasinne kvar!
Säg, har ni erat glada barnasinne kvar?

(Om du tror att jag hittade på sången själv kan du kolla här: Glada barnasinne)

(Ja, jag erkänner! Det händer då och då, eller ganska ofta, faktiskt, att vi skickar med några lite större paket, som inte fick plats i lådorna. Det är svårare än man kan tro att hitta 24 lagom små prylar.)

Alldeles bortsett från att det är roligt och spännande att se vad som ligger i varje låda är det också en påminnelse om att jag har en syster som fortfarande tycker om mig, och vice versa. Och det är ju aldrig fel. 🙂

I morgon är det den första december. I år är det min tur att öppna lådorna!

När vi pratar om otrohet tänker vi ofta i första hand på sex. Har vi inte haft sex med någon annan än vår partner, tänker vi, då har vi inte varit otrogna. Men otrohet handlar inte om sex, utan om avtalsbrott.

När jag läser om gudsfolket i Gamla Testamentet ser jag att deras Gud jämför dem med en otrogen kvinna, som horar med allt och alla. Gamla testamentets språkbruk är minst sagt grovt och mustigt. Du skulle nog bli förvånad om du läste t ex Hesekiel kapitel 16.

Men Gud säger inte bara att folket har sex med någon annan. ”Jag svor dig trohet och ingick förbund med dig, säger Herren Gud.” (Hes 16:8) Sexet är bara ett tydligt tecken på att Gudsfolket, eller du och jag, har brutit ett förbund, ett avtal om att hålla oss till en enda partner.

Jesus säger någonting liknande:
”Ni har hört att det blev sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap.” (Matt 5:28)

Har du, eller jag, kommit överens med någon om att vi ska hålla ihop med bara varandra, då bryter vi mot den överskommelsen om vi ger vår uppmärksamhet till någon annan, även om vi inte har sex.

Så lova ingenting som du inte kan, och vill, hålla. Och kolla med din partner att ni har samma uppfattning om vad trohet innebär. Och var beredd att ta konsekvenserna av vad du lovar, och vad du gör.

I söndags var det Domssöndagen. Den dag då vi i kyrkan på olika sätt pratar om den dag då Gud ska döma alla människor, både levande och döda.

Tanken på en kommande dom kan leda till ovisshet och oro.

Vad kommer det att innebära för mig att möta Gud?

Kommer Gud att vara sträng mot mig, döma mig för allt jag har gjort som var fel?

Kommer Gud att ta emot mig, trots allt jag själv vet att jag har gjort fel under min levnad?

En annan tanke: Vad kommer du med till Gud?

Dina pengar?
Dina ägodelar?
Dina kläder?
Dina ord?
Dina gärningar?
Dina vänner och släktingar?

Nej, du kommer bara med dig själv.

Att möta Gud är att naken och sårbar stå inför honom som vet allt.
Att inte kunna gömma sig.
Att var sig själv.

Och det räcker!

Gud vet ju redan allting om dig!
Han vet allt vad du har gjort och allt vad du har sagt.
Och han förstår.

Nu räknas bara det du gör just nu, inför honom.

När du ser honom, när du får se honom som han verkligen är, vad gör du då?

Jag tror att den som får se Gud öga mot öga, i fortsättningen på det liv vi lever här och nu, inte kan låta bli att kasta sig i hans famn.
Jag tror att Gud inbjuder till kärlek.
Jag tror att Gud är rättvis.

Ja, om han inte vore någonting annat så är han i alla fall rättvis!
Han dömer mig inte efter vad andra människor tycker.
Han dömer mig inte efter vad jag ”borde” eller ”skulle”.

Han dömer mig efter vad jag kunde och gjorde.

Jag behöver inte vara rädd för honom.

Du kanske aldrig har mött kärlek i ditt liv.
Du kanske aldrig har mött rättvisa heller.
Du kanske inte tror att kärlek och rättvisa finns.

Men det gör det.

Gud är full av kärlek, riktig kärlek, som inte kräver, bara ger.
Gud är full av rättvisa, riktig rättvisa, som vet varför.

Tänk att äntligen få vara som man är!
Bara vara.
Inte försöka vara något som man inte är.
Inte försöka vara något som andra vill att man ska vara.

Slappna av, kanske för första gången någonsin.

Du behöver inte vara orolig!

Jag gillar Queen. Bandet, alltså. Mycket duktiga musiker, enormt bra musik, tycker jag.

En av Queens låtar heter ”Who wants to live forever”. Och det är ju en fråga man kan ställa sig.

Vem vill leva för alltid, när världen ser ut som den gör?

I den text som brukar kallas för Lilla Bibeln står det att den som tror på Jesus ”inte ska gå under utan ha evigt liv” (Joh 3:16).

Men då menar man inte att livet som det ser ut här och nu bara ska fortsätta och fortsätta och fortsätta likadant.

Evigt liv handlar inte om tid, eftersom tiden, som vi upplever den, kommer att ta slut och gå över i någonting annat. Evigt liv handlar om livskvalitet. Att leva som det var tänkt att vi människor skulle få leva. I harmoni med Gud och med varandra.

Tanken är att det äkta livet, livet som det är tänkt att det ska vara, har en kvalitet som inte kan förstöras eller ta slut.

Hur det eviga livet ser ut och fungerar i praktiken kan väl ingen av oss riktigt föreställa sig. Men om det är sant att Gud är god och kärleksfull, då kan ”evigt liv” bara vara någonting bra.

När jag håller begravningstal säger jag alltid ”så när vi dör går vi in i en död som är besegrad”.

Om Jesus bara hade dött, då hade ingenting hänt. Allting hade varit precis likadant som före hans död.

Men nu blev det inte så.

Jesus dog, och sen fick han sitt liv tillbaka igen. Han besegrade döden.

Visst, vi dör fortfarande. Men vi behöver inte vara rädda för att dö.

Vi behöver inte vara rädda för att möta en dömande och farlig Gud.

För vad vi än kan ha gjort under vårt liv, så möter Gud oss med kärlek och förlåtelse. Både medan vi lever och när vi dör.

Tack vare det som Jesus gjorde när han dog, och sedan blev levande igen.