Eva, präst i Dalsland

I det avsnitt i Bibeln som brukar kallas Bergspredikan står det att Jesus bland annat säger så här:

”Värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom.”

Vad menar Jesus? Om någon klipper till mig, ska jag då erbjuda personen att klippa till mig igen?

Nej, naturligtvis inte!

Men, som så ofta när det gäller Jesus Kristus handlar hans ord inte så mycket om just slag och kinder, utan om någonting mer, någonting större.

Alldeles före de här orden står det kända uttrycket ”öga för öga och tand för tand”. Det är hämtat från Andra Moseboken, i Bibeln. Jesus ord om att vända andra kinden till är motsatsen till ”öga för öga och tand för tand”.

Av sammanhanget framgår att det inte handlar om att göra sig till slagpåse för våldsamma människor, utan om att inte ge igen med samma mynt när någon gör fel mot os.

Inte minst på nätet behöver vi tänka på att inte ge igen när vi blir angripna eller förtalade. Det som ligger närmast till hands kanske är att ge svar på tal, eller att försöka förmå angriparen att ändra sig.

Men gör inte det!

Visst, ibland behöver man ändå göra det. Men det brukar oftast inte leda till någonting bra, bara ännu mer käbbel och påhopp, åt båda håll.

Att vända andra kinden till kan då betyda att inte ge igen eller säga emot. Att inte låta sina sårade känslor tala, utan vänta tills det har lugnat sig, och då, kanske, ta en diskussion med den andra parten.

Eller att helt enkelt avstå från fortsatt diskussion.

Det kan kännas som ett nederlag, men är det verkligen det?

Jag erkänner – jag kan inte alltid förlåta mig själv.

Framför allt har jag svårt att förlåta mig själv för att jag gör misstag.

Oj då, det lät inte så bra.

Misstag gör vi ju allihop. Jag är ganska säker på att till och med du gör misstag ibland. Eller hur?

Inom själavården pratar vi om skillnaden mellan skuld och skam, där skuld handlar om vad vi gör, och skam handlar om vad vi (tror att vi) är.

Skuld går ofta lättare att hantera än skam. Har jag gjort någonting som jag förstår var fel, då kan jag be om förlåtelse, och förhoppningsvis också bli förlåten, och sedan gå vidare i livet.

Men skam är svårare att hantera. Om jag (tycker att jag) är någonting som jag (tycker att jag) inte borde vara, då kan jag inte alltid göra någonting åt det.

Till exempel om jag gör misstag, dumma misstag, och gör om samma misstag gång på gång. Eller i alla fall själv tycker att jag gör om samma dumma misstag gång på gång. Då blir jag besviken på mig själv, och har svårt att förlåta mig själv för det jag gör.

I själavården pratar vi också om själv-medkänsla. Det är, enkelt uttryckt, att vara barmhärtig mot sig själv, och visa förståelse när man gör någonting dumt.

Raka motsatsen mot vad jag gör, när jag blir besviken på mig själv, och har svårt att förlåta mig själv.

Men vad är det vi brukar säga? ”Älska din nästa som dig själv!”

För att kunna älska sin nästa som sig själv, vad måste man då göra, först av allt?

Man måste älska sig själv.

Och för att man ska kunna älska sig själv behöver man veta att man är älskad av någon annan. Någon som inte älskar mig idag och glömmer bort mig i morgon. Någon som älskar mig för den jag är, inte för vad jag gör.

Det finns bara en som förmår älska på det viset.

”Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva.” (Matt 5:23-24)

För ett par dagar sedan skrev jag om förlåtelse, att vi behöver förlåta varandra, för att vi inte mår bra om vi inte förlåter.

Men ansvaret för förlåtelsen vilar inte bara på den som behöver förlåta. Den som behöver bli förlåten har också ansvar.

I bibeltexten här ovanför står det ”försona dig”. Det betyder att göra relationen bra igen. Det räcker inte med att be om förlåtelse, vi behöver också ändra oss, så att vi inte gör likadant igen.

Om vi inte ändrar oss spelar det ingen roll om vi får den andra personens förlåtelse. För då kommer vi att behöva bli förlåtna igen. Och igen. Och igen.

Det vi gör fel kan ligga som ett hinder mellan oss och Gud. Om vi tar ansvar för det vi gör fel blir det lättare för oss att vara nära Gud.

I det som kallas Bergspredikan, i Bibeln, står det att Jesus säger så här:

”Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser.” (Matt 6:14-15)

Betyder det att man måste förlåta allting? Är man förlorad om man inte kan förlåta? Och vad innebär det att förlåta?

Så här tänker jag.

För att må bra behöver man bli färdig med det som har varit och som inte var bra i ens liv. Att släpa omkring på gamla sår gör ont, och tar energi. Om man kan förlåta blir livet lättare.

Men, och det här tycker jag är viktigt, att förlåta betyder INTE att ”släta över”, eller att säga att det ”inte var så farligt”, det som hände. Att förlåta innebär att man gör ett aktivt val. Det som hände mig var fel. Det borde inte ha fått hända. Man jag väljer att släppa det, och gå vidare

När vi ber Gud förlåta oss, och sedan tar emot förlåtelsen, då blir vi fria från det som har hänt, det vi själva har gjort fel. Och Gud vill alltid förlåta oss

Men om vi inte verkligen menar vad vi säger spelar det inte så stor roll om vi ber Gud om förlåtelse. Då blir vi ändå inte fria.

Det fungerar likadant när vi behöver förlåta någon annan. Kan vi förlåta, helhjärtat, då blir vi fria från det som har hänt, det som den andra har gjort mot oss. Och när vi förlåter blir vi också fria att ta emot förlåtelse.

Kan det vara det Jesus menar?

Förlåtelse kan gå lätt, men det kan också vara svårt att förlåta. Ibland behövs det lång tid, och mycket bearbetning. Säg därför inte att du förlåter om du inte menar det på riktigt. Vänta hellre tills du har bearbetat saken, och orden kommer från ditt hjärta.

Dagens rubrik är en riktig klassiker. Det är kungen i Shakespeares pjäs Hamlet som säger orden. På engelska står det:

”My words fly up, my thoughts remain below:
Words without thoughts never to heaven go.”

(Här kan du läsa hela pjäsen på engelska, om du vill: https://www.opensourceshakespeare.org)

En ofta använd svensk översättning är den här:

”Upp flyga orden, tanken stilla står,
Ord utan tanke aldrig himlen når.”
(runeberg.org/hagberg/a/0253.html)

Betydelsen skulle kunna vara ungefär att när jag pratar med Gud utan att hjärtat är med, då når orden inte fram.

Det kan nog stämma, om man menar att det inte hjälper att be fina böner om man inte menar någonting med dem.

Men om det är tvärtom, om man kommer till Gud med sitt hjärta utan att veta vilka ord man ska använda när man ber, då räcker det med tanken.