Eva, präst i Dalsland

…och det är antagligen du också.

Hur mycket jag än försöker vara en god människa märker jag ganska ofta att jag misslyckas med det. Du också?

För – handen på hjärtat – jag säger inte bara snälla saker till andra människor. Jag snäser av människor som bara har varit snälla mot mig. Jag irriterar mig på människor som kommer i vägen för mig, fastän de inte gör det med avsikt. Jag blir avundsjuk på människor som har lyckats med saker som jag själv inte har lyckats med, eller som har saker som jag själv skulle vilja ha. Jag skulle kunna fortsätta med flera exempel.

Och inte nog med det – jag gör det gång på gång. Fastän jag vet att det är fel. Fastän jag inte vill göra så.

Är det inte så med dig också?

Men fastän jag är en dålig människa, ibland riktigt hemsk, så är jag älskad av Gud, och får möjlighet att börja om varje gång jag gör fel.

Du är också älskad av Gud, fastän du antagligen gör fel ungefär lika ofta som jag.

Och du får också möjlighet att börja om – varje gång du gör fel.

Om du gillar min blogg kan du enkelt följa den genom Instagram: evaprasten
eller Bluesky: Eva Präst.
Alla nya blogginlägg dyker upp där.

”Många samarier från den staden hade kommit till tro på honom genom kvinnans ord när hon försäkrade: ”Han har sagt mig allt som jag har gjort.” När samarierna kom till honom bad de honom stanna hos dem, och han stannade där två dagar. Många fler kom till tro genom hans egna ord, och de sade till kvinnan: ”Nu är det inte längre vad du har sagt som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare.” (Joh 4:39-42)

Det här är den avslutande delen av berättelsen om en kvinna som mötte Jesus vid en brunn, och fick levande vatten i stället för vatten-vatten. Hon berättade för sina grannar om Jesus, och de trodde på det hon sa, och på den hon berättade om.

Men sen fick de själva möta Jesus, och då förändrades deras tro. De trodde, inte för att de hade hört talas om honom, utan för att de själva kände honom.

Tror du på Jesus för att du har hört talas om honom, eller för att du själv känner honom?

I det avsnitt i Bibeln som brukar kallas Bergspredikan står det att Jesus bland annat säger så här:

”Värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom.”

Vad menar Jesus? Om någon klipper till mig, ska jag då erbjuda personen att klippa till mig igen?

Nej, naturligtvis inte!

Men, som så ofta när det gäller Jesus Kristus handlar hans ord inte så mycket om just slag och kinder, utan om någonting mer, någonting större.

Alldeles före de här orden står det kända uttrycket ”öga för öga och tand för tand”. Det är hämtat från Andra Moseboken, i Bibeln. Jesus ord om att vända andra kinden till är motsatsen till ”öga för öga och tand för tand”.

Av sammanhanget framgår att det inte handlar om att göra sig till slagpåse för våldsamma människor, utan om att inte ge igen med samma mynt när någon gör fel mot os.

Inte minst på nätet behöver vi tänka på att inte ge igen när vi blir angripna eller förtalade. Det som ligger närmast till hands kanske är att ge svar på tal, eller att försöka förmå angriparen att ändra sig.

Men gör inte det!

Visst, ibland behöver man ändå göra det. Men det brukar oftast inte leda till någonting bra, bara ännu mer käbbel och påhopp, åt båda håll.

Att vända andra kinden till kan då betyda att inte ge igen eller säga emot. Att inte låta sina sårade känslor tala, utan vänta tills det har lugnat sig, och då, kanske, ta en diskussion med den andra parten.

Eller att helt enkelt avstå från fortsatt diskussion.

Det kan kännas som ett nederlag, men är det verkligen det?

Jag erkänner – jag kan inte alltid förlåta mig själv.

Framför allt har jag svårt att förlåta mig själv för att jag gör misstag.

Oj då, det lät inte så bra.

Misstag gör vi ju allihop. Jag är ganska säker på att till och med du gör misstag ibland. Eller hur?

Inom själavården pratar vi om skillnaden mellan skuld och skam, där skuld handlar om vad vi gör, och skam handlar om vad vi (tror att vi) är.

Skuld går ofta lättare att hantera än skam. Har jag gjort någonting som jag förstår var fel, då kan jag be om förlåtelse, och förhoppningsvis också bli förlåten, och sedan gå vidare i livet.

Men skam är svårare att hantera. Om jag (tycker att jag) är någonting som jag (tycker att jag) inte borde vara, då kan jag inte alltid göra någonting åt det.

Till exempel om jag gör misstag, dumma misstag, och gör om samma misstag gång på gång. Eller i alla fall själv tycker att jag gör om samma dumma misstag gång på gång. Då blir jag besviken på mig själv, och har svårt att förlåta mig själv för det jag gör.

I själavården pratar vi också om själv-medkänsla. Det är, enkelt uttryckt, att vara barmhärtig mot sig själv, och visa förståelse när man gör någonting dumt.

Raka motsatsen mot vad jag gör, när jag blir besviken på mig själv, och har svårt att förlåta mig själv.

Men vad är det vi brukar säga? ”Älska din nästa som dig själv!”

För att kunna älska sin nästa som sig själv, vad måste man då göra, först av allt?

Man måste älska sig själv.

Och för att man ska kunna älska sig själv behöver man veta att man är älskad av någon annan. Någon som inte älskar mig idag och glömmer bort mig i morgon. Någon som älskar mig för den jag är, inte för vad jag gör.

Det finns bara en som förmår älska på det viset.