När Jesus blev kallad ”gode mästare” svarade han ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud” (Mark 10:18, Luk 18:19). Man kan undra vad han menade med det.
Ville Jesus göra mannen uppmärksam på att han (Jesus) är Gud? Eller visade han ifrån sig antydningen att han skulle vara Gud?
Vad tror du?
Jag har just skaffat mig tre hjälpmedel (appar) för min egen bibelläsning:
Bibeln idag – en bibelläsningsplan som går igenom hela Bibeln (Bibel 2000) under loppet av flera år.
Svenska Folkbibeln – innehåller bland annat en plan för genomläsning av hela Bibeln (Svenska Folkbibelns översättning) på ett år.
Bibeln – hela Bibeln på olika språk och i många olika översättningar, med bibelläsningsplaner och med ett utvalt bibelställe för varje dag.
Man behöver ingen bibelläsningsplan för att läsa Bibeln. Det räcker att man 1) har en Bibel och 2) öppnar den och läser i den. Hur man läser, hur mycket man läser, hur ofta man läser – det är förstås vars och ens eget val. Men om man vill veta mer om (vad människor genom flera millennier har tänkt och sagt om) Gud, då är Bibeln ett bra ställe att söka.
För mig passar det bra att ha med mig Bibeln i min smartphone, och att ha en plan för min läsning.
Vad tror skulle funka bäst för dig?
När man läser Bibeln behöver man titta på helheten för att förstå delarna. Det blir inte så bra om man plockar ut ett enskilt bibelställe, och försöker förstå hela Bibeln genom bara det stället. Ändå är det ofta så vi vill göra. Det står ju så mycket i Bibeln, vem orkar läsa allt det! Men vi kan inte förstå Bibeln om vi inte läser den.
Ett hus blir ett ”hus” på grund av helheten. Huset består av små, små detaljer, men detaljerna är inte huset. Alla detaljerna tillsammans blir huset.
En tröja blir en ”tröja” på grund av helheten. Tröjan består av små, små maskor, men maskorna är inte tröjan. Alla maskorna tillsammans blir tröjan.
Ett land blir ett ”land” på grund av helheten. Landet består av många olika människor, både små och stora, men en enskild människa är inte landet. Alla människorna tillsammans blir landet.
På motsvarande sätt blir Bibeln ”Bibeln” på grund av helheten. Bibeln blir också en berättelse om Gud, om människan, och om livet, på grund av helheten. Varje försök att beskriva Bibeln, eller Gud, eller människan, utifrån något enskilt bibelställe ger en felaktig bild.
Vill man förstå Bibeln behöver man därför skaffa sig kunskap genom att läsa just Bibeln.
Vi håller på att bygga ett växthus på vår balkong. På vår inglasade balkong.
På sommaren blir det nämligen väldigt varmt på balkongen, och solen bränner både oss och våra växter. På vintern blir det lika kallt på balkongen som det är utanför fönstren. Därför gör vi en innervägg på balkongen, och klär den med byggplast. Tanken är att det ska vara lite mindre hett där innanför på sommaren, och lite mindre kallt på vintern.
Innan vi flyttade in i den här lägenheten drömde vi (eller i alla fall jag) om att ha en inglasad balkong. Om vi hade det skulle allting bli hur bra som helst. Tänkte vi (eller i alla fall jag).
Men riktigt bra blev det alltså ändå inte.
Ofta är det väl så. Det man drömmer om och längtar efter blir sedan inte som man hade tänkt att det skulle bli. Ibland är det kanske just drömmen, att få längta, man vill ha, inte det färdiga resultatet.
Fyra gånger i Matteusevangeliet (Matt 6:30, Matt 8:26, Matt 14:31, Matt 16:8) och en gång i Lukasevangeliet (Luk 12:28) står det att Jesus kallar sina lärjungar ”ni trossvaga”. Det är alltså samma lärjungar som levde nära honom och som med egna ögon såg vilka fantastiska saker han gjorde. Samma lärjungar som på Jesus uppdrag vandrade omkring och berättade om honom, och som då själva drev ut orena andar och botade sjuka (Matt 10:1, Matt 10:5-15, Mark 6:6-13, Luk 9:1-6).
Om Jesus hade kallat alla de andra människorna, de som ibland hyllade honom och ibland hånade honom, för ”trossvaga”, då hade det varit mer begripligt. Men han sa det alltså till dem som redan visade upp en stor tro på honom.
Så bra! Även om vi, du och jag, kanske inte alltid är så säkra på exakt vad vi tror om Jesus, får vi kalla oss hans lärjungar, och följa honom på livets väg! Även om vi emellanåt (eller kanske rentav ganska ofta) känner oss trossvaga, får vi ändå betrakta oss som kristna. Det som räknas är vem vi tror på – Jesus, inte vad eller hur mycket vi tror om/på honom.
