Eva, präst i Dalsland

I helgen läste jag igenom Psalm 63 (i Psaltaren i Bibeln) många gånger. För att låta orden sjunka in, och för att se om jag skulle hitta några ”guldkorn” i psalmen.

Den som skrev psalmen (kung David) söker Gud och längtar efter Gud:

”Gud, min Gud, dig söker jag,
min själ törstar efter dig,
min kropp längtar efter dig,
som ett kargt och uttorkat land.”
(Ps 63:2)

Hur kan kroppen längta efter Gud? I vår tid får man kanske andra associationer än på den tiden.

Läser man lite till får man en tänkbar tolkningsnyckel. När kung David kom till templet (”helgedomen”) blev han påmind om vem Gud är och hurdan Gud är. Då sjönk hungerkänslan undan, och han fick ro:

”Då skådar jag dig i hel­ge­do­men,
jag ser din makt och din härlig­het.”
”Min hung­er stil­las som av fe­ta rätter,
jag lov­sjung­er dig med jub­lan­de tunga.”
Ps 63:3 och Ps 63:6

För David känner Gud, och känner sig trygg med Gud:

”Jag håller mig tätt intill dig,
din hand ger mig stöd.”
(Ps 63:9)

Gud är nära oss hela tiden, men ofta vet vi det inte eller tänker inte på det. Gud är tryggheten i den otrygga värld vi lever i, tryggheten i jordens och våra kroppars sköra och ständigt pulserande liv. Utan Gud skulle vi inte finnas till över huvud taget.

Här finns mycket mer att säga, för det är inte så enkelt som det kanske låter. Men det får jag återkomma till.

Den här söndagens tema är ”Förlåtelse utan gräns”. Vad kan det innebära?

Jo, att var och en, precis vem som helst, som VILL bli förlåten av Gud, också BLIR det. Enda haken är att förlåtelsen kommer genom Jesus Kristus, så honom behöver man acceptera först. Men sen finns det inget slut på den förlåtelse Gud erbjuder.

Att bli förlåten av Gud betyder i sin tur att det man har gjort som var fel, som man vet var fel och som man ber Gud om förlåtelse för, det står inte längre kvar i Guds räkenskapsbok (som egentligen inte finns, men som funkar i det här sammanhanget).

Vad som INTE händer när man blir förlåten av Gud är att människor förlåter och glömmer. Det finns saker som man behöver göra upp med människor, fastän man har fått förlåtelse av Gud. Man kan alltså inte gömma sig bakom att man har gjort upp med Gud och tycka att de människor man har gjort fel mot ska nöja sig med det.

Men den förlåtelse man får av Gud är alltså utan gräns. Be, så ska du få! 🙂

P.S. Dagens bibeltexter handlar om att VI ska förlåta ”sju gånger sjuttio gånger”, som det stod en tidigare bibelöversättning, alltså i praktiken hur många gånger som helst. (Jes 64:6-9, Matt 18:21-35, Ef 4:29-32, Ps 78:35-39)

Idag läste jag det trettonde kapitlet i Markusevangeliet. Där säger Jesus så här: ”Ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull”. (Mark 13:13)

Hur kul är det? Man vill väl inte gärna bli hatad av någon enda människa, och verkligen inte av alla.

Jag tror inte att det betyder att just jag, eller just du, verkligen kommer att bli hatad av ”alla”, för då skulle vi också hata varandra, även om vi båda tror på Jesus. Jesus gillar att dra saker till sin spets, för att vi ska fatta vad han menar.

Men det står ungefär samma sak även på andra ställen i bibeln, till exempel här: Matt 24:3-14 och här: Luk 21:7-19. Så någonting måste det betyda.

Är jag beredd att stå ut med att människor ”hatar” mig för att jag tror på Jesus? Är du?

Allt fler människor använder allt mer tid till att kommunicera, om man nu kan kalla det så, via olika internetkanaler. Givetvis kan man använda dessa kanaler till verklig kommunikation, för att hålla kontakt med vänner och släktingar. Men man kan också använda dem till att helt enkelt hålla sig sysselsatt.

Tänk hur det var förr i tiden, då man var tvungen att skriva brev, alltså skriva med papper och penna, sända iväg dessa brev, och sedan vänta… vänta… vänta på svar. Numera går det sekundsnabbt, eftersom många av oss har smartphones med ständig uppkoppling och därmed även ständig tillgänglighet.

Frågan är varför vi kommunicerar, nu för tiden. Är det för att hålla kontakten med människor vi älskar? Är det för att vi helt enkelt gillar att kommunicera, oavsett vem vi kommunicerar med? Eller är det för att vi hellre är online än ute i verkligheten?

Varför kommunicerar du?

Min själ känns så lätt.
Som en såpbubbla.
Minsta vindpust
så blåser den bort.

Min själ känns så lätt,
så skir,
så tunn.
Bara ett svagt ”plopp”
så är den borta.

Min själ känns så lätt,
jag kan inte hålla kvar den …

De orden är en del av en dikt som jag skrev en gång, när jag skulle läggas in på sjukhus för att bli opererad. Idag höll jag beredelseordet i en kvällsmässa på ett studentboende, och inledde då med den dikten.

Här kan du läsa vad jag sa, om du vill: ”Lättare än luft”