Min själ känns så lätt.
Som en såpbubbla.
Minsta vindpust
så blåser den bort.
Min själ känns så lätt,
så skir,
så tunn.
Bara ett svagt ”plopp”
så är den borta.
Min själ känns så lätt,
jag kan inte hålla kvar den …
De orden är en del av en dikt som jag skrev en gång, när jag skulle läggas in på sjukhus för att bli opererad. Idag höll jag beredelseordet i en kvällsmässa på ett studentboende, och inledde då med den dikten.
Här kan du läsa vad jag sa, om du vill: ”Lättare än luft”