Eva, präst i Dalsland

Idag startar den kristna fastetiden inför påsk.

Det är inte något krav att man ska fasta. Varken kyrkan eller Gud säger att vi måste fasta. I stället får vi se fastan som en möjlighet.

Under fastetiden – eller under någon annan period som man själv bestämmer – kan man frigöra tid för att på ett särskilt sätt fokusera på sådant som man tycker är viktigt. Ursprungligen fastade man som en förberedelse för att ta emot Jesus Kristus på nytt i och med att man firade påskhögtiden.

Jag och min man har kommit överens om att avstå från att titta på film och att äta godis, två saker som vi ofta ägnar oss åt, helst samtidigt. Vi börjar idag och slutar på påskdagen.

Den tid som vi ”vinner” på att inte titta på film har vi tänkt ägna åt att på olika sätt komma närmare Gud och varandra. (Vi kommer inte att ”vinna” särskilt mycket tid på att inte äta godis, eftersom man kan göra det samtidigt som man gör annat, till exempel tittar på film.)

Har du tänkt fasta i år?

[fb_button]

Mycket av de oroligheter vi ser och hör talas om, både här i Sverige och i övriga världen, tror jag har att göra med en längtan efter tillhörighet.

Behovet av gemenskap med människor som tänker som man själv, eller som accepterar en som man är, är stort. De flesta av oss skulle nog inte klara oss särskilt länge utan en sådan gemenskap.

Känslan att man inte hör hemma någonstans kan leda till att man mer eller mindre omedvetet anpassar sig till någon grupp som man upplever tar emot en och accepterar en som man är.

Men i själva verket kan det mycket väl vara så att den gemenskap man söker blir till ett fängelse, där man formas till någonting annat än det man egentligen är.

Igår skrev jag om den kristna gemenskapen, där alla är välkomna. Trots det goda syftet med den gemenskapen finns det ändå en risk att man söker sig till den för att man känner behov av att tillhöra en grupp av något slag, i stället för att söka gemenskap med Gud själv. Det är inte fel i sig, men det kan bli väldigt tokigt, om det vill sig illa.

Ingen grupp eller gemenskap som ställer krav på att du ska vara på ett visst sätt för att få lov att vara med är OK. Det spelar ingen roll vilken. Krav på ett visst uppträdande eller på något särskilt sätt att tänka betyder att någonting är fel i den gruppen.

Till eftertanke: Ställer jag (du) och/eller min (din) kristna gemenskap felaktiga krav på dem jag (vi) möter, i stället för att låta eventuell förändring komma inifrån, som ett resultat av mötet med Gud själv?

[fb_button]

Att vara kristen är väldigt speciellt. Det är att vara medlem i en mycket exklusiv ”klubb” där inte vem som helst kan komma in. För att bli medlem i den kristna gemenskapen behöver man nämligen ha en tro på Jesus Kristus. Och det är det inte alla som har.

Men eftersom precis vem som helst kan börja tro på Jesus Kristus är den här exklusiva klubben väldigt inkluderande. Det krävs ingenting annat än just en tro på Jesus. Kön, ålder, hudfärg, kroppslängd, vikt, yrke, språk, nationalitet, utbildning, politisk färg, hälsa – ingenting av allt detta spelar någon roll för medlemskapet.

Tyvärr har vi människor, vi som själva räknar oss till den här gruppen, allt för ofta glömt bort vad som INTE krävs av oss för att bli medlemmar. Vi tittar snett på varandra, och på människor av olika slag, och vill sätta upp våra egna gränser för medlemskapet. Och det är förfärligt!

Det är bara den som har startat ”klubben”, Jesus Kristus själv, som kan bestämma vem som får vara med. Ingen vanlig medlem kan göra det. Ändå försöker vi.

Om du inte redan är medlem, och vill bli det – välkommen! Låt inte oss andra hindra dig, låt inte oss stänga ute dig, för det har vi inte någon rätt att göra!

Du behöver inte ens prata med någon av oss medlemmar för att själv komma med. Det räcker att du pratar med Jesus Kristus, som säger: ”… den som kommer till mig skall jag inte visa bort” (Joh 6:37).

(För säkerhets skull – jag menar INTE medlemskap i Svenska kyrkan eller någon annan kristen kyrka eller förening eller klubb. Det är någonting helt annat.)

(Rubriken ”den inkluderande exklusiviteten” har jag lånat av Björn Svärd.)

[fb_button]

Dagens rubrik är en riktig klassiker. Det är kungen i Shakespeares pjäs Hamlet som säger orden. På engelska står det:

”My words fly up, my thoughts remain below:
Words without thoughts never to heaven go.”

(Här kan du läsa hela pjäsen på engelska, om du vill: shakespeare.mit.edu/hamlet/full.html)

En ofta använd svensk översättning är den här:

”Upp flyga orden, tanken stilla står,
Ord utan tanke aldrig himlen når.”
(runeberg.org/hagberg/a/0253.html)

Betydelsen skulle kunna vara ungefär att när jag pratar med Gud utan att hjärtat är med, då når orden inte fram.

Det kan nog stämma, om man menar att det inte hjälper att be fina böner om man inte menar någonting med dem.

Men om det är tvärtom, om man kommer till Gud med sitt hjärta utan att veta vilka ord man ska använda när man ber, då räcker det med tanken.

[fb_button]

Har du tänkt på att det ibland kan kännas lättare att drabbas av det man är rädd för än att gå omkring och vara rädd för det? Och att man kan ägna många år åt att vara rädd för någonting som aldrig händer?

Jag tror att det ofta är själva rädslan som är vår värsta fiende, inte det vi är rädda för.

Jo, visst finns det saker som man verkligen ska vara rädd för, och undvika så mycket man kan. Men en hel del annat av det som skrämmer oss är egentligen inte så farligt som vi tror.

I Bibeln talas om en fiende till mänskligheten. Fienden kallas djävulen eller satan och målas emellanåt upp som en farlig och skrämmande varelse. Men aposteln Jakob skriver att om vi ”står emot” djävulen så flyr han för oss. Farligare än så är han tydligen inte. På samma sätt tror jag att det är med de flesta av våra rädslor. Om vi bara samlar tillräckligt mycket mod för att sluta springa från det vi är rädda för, och vänder oss om och ser ”fienden” i ögonen, då märker vi att det inte var så farligt som vi trodde.

Samma sak lär för övrig gälla även för troll. Om ett troll träffas av solens strålar, alltså konfronteras med det goda, spricker det. Eller förstenas, enligt wikipedia.

Vad är du rädd för, som du kanske borde samla mod att vända dig om och se i ögonen? Kanske det är dags för det nu?

[fb_button]