Det där med att lita på Gud

En av mina vänner är en missbrukare som håller på att jobba sig ut ur sitt missbruk. Efter att ha litat på hen, men blivit lurad av hen gång på gång, har jag kommit fram till att det är OK att inte lita på hen, och ändå vara hens vän.

Jag trodde att jag bara kunde vara vän med den här personen om jag litar på hen. Det kändes som ett svek att inte göra det.

Men att ständigt kämpa för att lita på en opålitlig vän skadar mig själv. Därför behöver jag vara ärlig mot mig själv.

Nu går det betydligt bättre att vara vän med den här personen. Märkligt nog.

Och då inser jag att jag också har lärt mig någonting om att lita på Gud.

Jag litar på Gud, till 100%, utan minsta tvekan – med min tanke. Men när det gäller mina känslor är det inte så. Då är jag betydligt mindre säker.

Kanske är det så att jag inte måste lita på Gud med mina känslor? Kanske är det OK att inte känna sig säker på att allting alltid ska bli vad jag skulle kalla ”bra”? Kanske huvudsaken är att jag är ärlig mot mig själv?

Hur är det med dig, är du ärlig mot dig själv?

En dag i taget

Tänk så ofta man oroar sig för vad som – kanske – kommer att hända i framtiden! Och tänkt hur mycket energi det tar, energi som man skulle kunna använda till annat.

Gör er inga bekymmer för morgondagen, sa Jesus. Den får själv bära sina bekymmer. (Matt 6:34)

Jag vill gärna bli bättre på det. Kanske du också?

Bara en enda sak kan vi vara säkra på

Idag har jag förlorat en av mina förebilder. Nästan en idol.

En person som jag har haft stor respekt för, som har betytt mycket för mig, men som jag aldrig har träffat, har dött. En mycket begåvad skådespelare, med många strängar på sin lyra.

Vi vet ju alla att vi ska dö, förr eller senare. Somliga av oss dör tidigt, andra lever längre. Men ingen av oss slipper undan. En dag kommer vi att dö. Det är det enda vi kan vara alldeles säkra på.

En annan av mina förebilder, en kvinnlig präst jag kände när jag växte upp, brukade avsluta tacksägelsen i kyrkan med bönen: ”Gud, lär oss att leva så att vi kan dö”. Det tycker jag är fint.

Att leva så att man kan dö innebär att man gör det bästa man kan av sitt liv, på alla möjliga vis. Inte skjuter upp det goda man vill göra. Avstår från att göra det som inte är gott, fastän man kanske skulle vilja göra det. Lever fullt ut, och njuter av livet, men samtidigt är redo att lämna det, när den dagen kommer.

Finns det någonting som du skulle behöva ändra på i ditt liv för att kunna leva livet fullt ut? För att, när den tiden kommer, vare sig det blir snart eller långt in i framtiden, kunna dö i frid?

Gud är inte till för perfekta människor!

När man läser Bibeln märker man att de flesta av de människor som det berättas om är långt i från perfekta. Många av de personer som har en framträdande roll i Bibeln gör helt andra saker än Gud vill att de ska göra, både oavsiktligt och med flit. Ändå får de fortsätta att följa Gud, när de inser sina misstag och ändrar sina liv.

Vad säger det oss om Gud?

Jo, att Gud inte är till för perfekta människor.

Det finns faktiskt inga människor som aldrig gör fel, eller som alltid gör precis som Gud vill att de ska göra. Så om Gud bara gillade perfekta människor skulle ingen av oss ha en chans.

Om jag (du) vill hålla ihop med Gud behöver jag (du) alltså inte vara orolig. Även om jag (du) gör bort mig (dig), väljer fel i livet, eller rentav gör det jag (du) vet att Gud inte vill – och det gör jag (du) hela tiden – så finns det alltid en väg tillbaka till gemenskapen med Gud.

Det är bara att säga som det är till Gud, och börja om på nytt.

Varendaste gång.