En präst behöver vara flexibel

Nu har jag avslutat helgens tjänstgöring. Jag har hållit i fyra gudstjänster, två igår och två idag. Jag är trött, både i huvudet och i kroppen. Det tar på krafterna att hålla reda på fyra gudstjänster, särskilt när man inte är van.

Den sista gudstjänsten, nu i kväll, var en musikgudstjänst. Mycket trevligt, med vacker sång och musik. Då känner jag mig privilegierad, som får sitta ner och lyssna på musik på arbetstid.

Just den gudstjänsten ställde dock till det för mig. En stund innan gudstjänsten skulle börja berättade den ansvariga kantorn att en av de två psalmer jag hade valt inte var så väldigt känd, och kunde vi inte byta till en annan som församlingen kunde bättre? Jo, visst kunde vi det! Det är ingen vits med att tvinga en församling att sjunga en psalm som de inte kan, då går orden bara förbi utan att nå fram. Så vi bytte till en annan psalm, som kantorn föreslog.

Det var inget problem – bortsett från att jag då hade fel psalmtext i mitt manuskript (eftersom jag skriver in allting där, även psalmtexter, så att jag bara har en enda pärm att hålla reda på under gudstjänsten). Jag fick tänka om, och se till att jag också hade en psalmbok till hands.

Värre var det att jag hade missat att vi hade två pålysningar – ett dop och ett dödsfall – som jag skulle läsa upp i gudstjänsten. Eftersom jag av någon anledning hade missat detta, stod de båda pålysningarna inte heller i mitt manuskript.

Det blev väldigt tydligt för mig att en präst behöver kunna vara flexibel, och anpassa sig snabbt till förändrade omständigheter. Nyttig träning, i kväll.

Jag har skrivit tre predikningar och en betraktelse till den här helgen. Dem ska du få läsa under de närmaste dagarna. Nu ska jag koppla ner, och ta det lugnt.

Våga vara den du är

Bara en sångtext idag, efter en lång arbetsdag:

”Våga vara den du i Kristus är.
den i hans tanke, den i hans kärlek,
den i hans ögas eviga ljus du är.

Intet äger du som ej han dig ger.
Kravet och kraften, viljan och verket
strömmar ur samma källa från bergen ner.

Skuld och rädsla trycker dig inte mer.
Nu är du fri att älska och tjäna
dem som du möter, Jesus som bor i dem.

Redan är du den du en gång ska bli:
dömd och benådad, död och uppstånden,
älskad och ett med honom som gjort dig fri.”

Läs gärna om sången här: Våga vara den du i Kristus är

Jag tycker inte om att synas

Idag har jag lett Aftonsången, eller Vespern, som det också heter. Jag satt längst fram, på en stol, med sidan mot församlingen. Där satt jag hela gudstjänsten, och läste och sjöng, ibland ensam, ibland tillsammans med dem som var med på gudstjänsten.

Egentligen gillar jag inte att synas. Det gör mig obekväm att vara fokus för all uppmärksamhet.

Men vet du vad? När jag jobbar som (nästan) präst gör det mig ingenting att synas.

Det beror nog på att det inte är jag som är fokus för uppmärksamheten. Inte egentligen.

Vi är ju där för att vara tillsammans med Gud. Med varandra också, förstås. Men först och främst med Gud.

Och då är det Gud som syns mest. Inte jag.