I morgon är det Pingstdagen. Då handlar bibeltexterna om den helige Ande.
I början av Johannesevangeliet står det att ”Gud ger Anden utan att mäta”. Guds Ande är gratis, och räcker åt alla.
Det är det inte mycket som är och som gör, i dessa tider.
Varför inte passa på tillfället och ta emot?
Ännu än gång har kristna blivit angripna och dödade, den här gången i Egypten.
Det är fruktansvärt, mitt hjärta värker när jag tänker på dem som har förlorat sina nära och kära, och på dem som har blivit skadade. Sådant borde bara inte får hända!
Men…
Varför blir vi förvånade?
För två tusen år sedan var det en som sa:
”Ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull.” (Matt 10:22)
Det namnet är Jesus.
När man ska flytta blir man medveten om hur många ägodelar man har. Jag går igenom lådor och skåp, och inser att jag har rätt mycket ”minnen”. Saker eller papper som har varit viktiga för mig, en gång i tiden.
Varför sparar jag mina ”minnen”? Är det för att minnas, när jag börjar glömma? Är det för att andra ska minnas mig, när jag inte längre är här?
Men frågan är: kommer jag att behöva de minnena, kommer någon att vara intresserad av mig, och av de minnen jag lämnar efter mig, en dag?
Jag vet en som kommer att vara det. Samma en som är intresserad av mig redan nu. Och som är intresserad av dig också, nu och alltid.
Samma en som säger: ”Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.” (Joh 11:25-26)
Men inte leva som ett minne, utan leva på riktigt. Leva redan nu.
Brukar du be, till Gud?
Om du ber till Gud, brukar du lyssna också?
När du och jag pratar med varandra hör vi den andras röst. När man pratar med Gud kanske man inte hör någonting, på det tydliga sättet. Men första steget kan vara att sluta prata. Eller sluta att tänka ord.
Pröva att vara tyst tillsammans med Gud.
Du kanske får höra någonting du inte väntar dig att höra.
En röst utan ljud?
Gör inte som de, säger Jesus i den här söndagens evangelietext. Gör inte som de!
Vad är det vi inte ska göra, som ”de” gör?
Jo, när vi ber ska vi inte ”rabbla tomma ord”, står det.
Och varför ska vi inte göra det?
Jo, för att Gud vet vad vi behöver. Han vet det utan att vi säger det till honom.
Bön handlar inte om att säga till Gud vad vi behöver eller vill, för att vi ska få det. Bön handlar om att ha en öppen kontakt med Gud.
Prata med Gud som du skulle prata med din bästa vän!
Håll livslinjen öppen!
