När man ska flytta blir man medveten om hur många ägodelar man har. Jag går igenom lådor och skåp, och inser att jag har rätt mycket ”minnen”. Saker eller papper som har varit viktiga för mig, en gång i tiden.
Varför sparar jag mina ”minnen”? Är det för att minnas, när jag börjar glömma? Är det för att andra ska minnas mig, när jag inte längre är här?
Men frågan är: kommer jag att behöva de minnena, kommer någon att vara intresserad av mig, och av de minnen jag lämnar efter mig, en dag?
Jag vet en som kommer att vara det. Samma en som är intresserad av mig redan nu. Och som är intresserad av dig också, nu och alltid.
Samma en som säger: ”Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.” (Joh 11:25-26)
Men inte leva som ett minne, utan leva på riktigt. Leva redan nu.