Eva, präst i Dalsland

Kyrkofadern Augustinus lär ha sagt: Älska Gud, och gör vad du vill!

Det kanske låter enkelt. Man kan göra vad som helst, bara man älskar Gud. Men om man tänker sig att kärlek definieras så här:

”Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. 5Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig. ” (1 Kor 13:4-8)

… då gör man inte ”vad som helst”, om man verkligen älskar Gud.

Även om jag (du) inte älskar Gud, inte KAN älska Gud fullt ut enligt den här definitionen, så älskar Gud mig (dig) på det viset.

Idag mår jag inte så bra. Lite feber, och ont i halsen. Vad gör jag då?

Jag går till jobbet.

För mig är det inte så knepigt, jag har inga ansvarsuppgifter förrän på torsdag. På morgonen skulle jag medverka i veckomässan, men inte på egen hand. Jag pratade med den präst jag skulle tjänstgöra tillsammans med, och vi kom överens om att det blir bäst att jag stannar hemma den förmiddagen. På kvällen ska jag leda aftonsången, så om jag inte är allvarligt sjuk eller har tappat rösten helt kommer jag att genomföra den uppgiften.

Sen har jag de fyra gudstjänsterna på lördag och söndag. Men då är jag förhoppningsvis pigg och kry igen. Jag har ägnat den här dagen åt att börja förbereda de gudstjänsterna.

Som präst stannar man inte hemma från jobbet om man inte måste. Det finns för det mesta ingen som kan göra ansvarsuppgifterna åt en, och det ska mycket till för att man ska svika de människor man har som jobb att betjäna på olika sätt. Är man allvarligt sjuk, eller om man smittar, då sjukskriver man sig förstås. Men det sitter långt in, har jag förstått.

Samtidigt ska jag inte tro att jag är oumbärlig, bara för att jag (snart) är präst. Och jag ska inte heller tro att jag själv inte är viktig, och börja slarva med mat och sömn, eller med mina övriga behov. Om jag ska kunna göra ett bra jobb måste jag ta hand om mig själv, inte slita ut mig eller missköta mig.

Egentligen gäller det inte bara mig, eller bara präster. Det gäller dig också.

Tar du hand om dig själv?

Gör det! Du är värdefull och viktig!

Jag har ibland svårt att sova. Det händer att jag ligger vaken länge innan jag somnar, eller att jag vaknar alldeles för tidigt och inte kan somna om.

För att få lite koll har jag skaffat mig ett aktivitetsarmband, som registrerar mina rörelser och hjärtslag medan jag sover (eller försöker sova) och på det viset kan avgöra hur jag sover (eller inte sover).

Det visar sig att jag sover ganska lätt och inte får tillräckligt med djupsömn. Inte konstigt att jag ofta är trött, fastän jag (tror att jag) har sovit hela natten.

Mitt aktivitetsarmband är en bra hjälp (och så är det snyggt också). Men det triggar igång mitt behov av att ha kontroll över min sömn. Och fastän det är mycket jag själv kan styra, när det gäller sömnen, är det också mycket som ligger utanför min egen kontroll. Ta bara en sådan sak som att jag ibland kommer hem senare än jag skulle önska, och därför somnar för sent. Och ibland behöver jag gå upp tidigare än jag egentligen skulle vilja, och får därför inte så mycket sömn som jag behöver.

Varför har man behov av att ha kontroll? Jo, det kan till exempel bero på att man känner sig osäker. Att kontrollera sina omständigheter ger då en känsla av trygghet. Jag kan inte styra allting som påverkar min sömn, och det gör mig osäker, och får mig att försöka kontrollera mer än vad som egentligen är möjligt (eller nödvändigt).

Någon har sagt att innan man blir riktigt säker är man ofta tvärsäker. Vem har inte hört en nybörjare på någonting uttrycka sig väldigt bestämt om saker som hen inte rimligtvis kan ha hunnit lära sig?

Jag tror att en anledning till att vi kristna inte är så bra på att komma överens med varandra, är att vi känner oss osäkra, och därför har behov av att låta säkra, eller att bestämma vad andra ska tro (eller göra). Om alla andra tror (eller gör) som jag behöver jag inte fundera på om det jag tror (eller gör) är ”rätt”.

Men Gud kräver inte av oss att vi vet allting. Gud kräver inte ens att vi vet allting om vad vi tror på. I jämförelse med Gud är vi ju också alltid nybörjare, som hela tiden prövar oss fram.

Och om Gud är så generös mot oss, borde då inte vi vara lika generösa mot varandra?

Idag fick jag veta att en av mina vänner har dött, efter en tids sjukdom. Även om döden är en naturlig del av livet, och fastän min vän var troende och nu har flyttat hem till Gud, så är det alltid smärtsamt att förlora en vän.

En av de uppgifter som jag tror kan vara bland de svåraste en präst har att utföra är att hålla begravning för någon som man har känt och älskat. Ibland blir man ombedd att göra det. Då får man vara professionell, och inte ge utlopp för sin egen sorg och smärta under begravningen. En präst ska naturligtvis inte vara kall och känslolös, men sörja och vara ledsen får man göra när man har utfört sina uppgifter som präst.

Den här psalmen, nummer 189 i den svenska psalmboken, är för Anna:

1. Bliv kvar hos mig, se, dagens slut är när.
Bliv kvar, o Herre, snart är natten här.
Då allting annat sviker och bedrar,
du ende trogne tröstare, bliv kvar.

6. Ej fruktar jag, då du är när i nåd.
Då viker smärtan, aldrig fattas råd.
Av gravens fasa ej ett spår är kvar,
och döden mist sin udd, när dig jag har.

7. Ditt kors skall skina för min blick, när sist
jag somnar in, o Herre Jesus Krist.
Då viker natten, morgon bräcker klar.
I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar.

Om du vill kan du läsa hela psalmen här: Bliv kvar hos mig

Jag tål inte vitlök. Jag ska inte gå in på vad som händer när jag äter vitlök, men det har med ett ”litet hus med hjärta på dörren” att göra.

Det borde vara en självklarhet att jag, som inte tål vitlök, ska slippa äta vitlök. Men det är inte alla som har förståelse för min problematik.

Har du samma problem som jag, att du inte tål vitlök? Eller kanske du helt enkelt bara inte tycker att vitlök är gott, och vill slippa äta det? Till dig vill jag säga: Våga vägra vitlök!

Både du och jag borde ha rätt att själva välja vad vi vill äta. Ingen skulle ha rätt att tvinga mig (dig) att äta någonting som jag (du) inte tycker om eller tål.

Och då tänker jag att det inte bara gäller vitlök, eller mat över huvud taget. Både du och jag borde ha rätt att vara de personer vi egentligen är, utan att någon tvingar oss att vara annorlunda. Ändå är det ingen självklarhet att det är så.

Men det finns en som alltid ser mig (dig) som den jag (du) verkligen är. Det finns en som älskar mig (dig) lika mycket hela tiden, som aldrig vill tvinga mig (dig) att äta vitlök, eller att vara någonting som jag (du) inte är.

Guds kärlek är inte villkorlig. Gud älskar oss inte bara när vi gör som han vill. Gud älskar både mig och dig lika mycket hela tiden, med en kärlek som aldrig tar slut, vad som än händer.