Eva, präst i Dalsland

Vår diskmaskin ville inte starta. Vi prövade allt, men ingenting hjälpte. Till slut kände vi oss tvungna att ringa efter en reparatör.

Reparatören kom. Hen tittade på diskmaskinen en stund. Sedan drog hen ut kontakten ur vägguttaget. Sedan satte hen in kontakten igen. Sedan startade hen diskmaskinen.

Vi hade också prövat med att dra ur kontakten. Men när vi väntade tio sekunder väntade reparatören 20-30 sekunder innan hen satte in kontakten igen.

Och detta kostade oss en tusenlapp.

Kanske samma sak gäller oss människor?

När vi inte fungerar som vi ska – när vi egentligen inte orkar gå till jobbet på morgonen, när vi inte för vårt liv kan komma på vad vi ska laga till middag, när vi inte orkar träffa människor, när vi … o s v – då kanske vi behöver ”dra ur sladden”, ta en paus, och vila ut? Inte bara ”tio sekunder”, utan 20 eller 30, eller så lång tid vi behöver för att verkligen bli utvilade.

Glöm inte att du är viktig, inte i första hand för det du gör eller presterar, utan för att du är den du är!

Idag var det veckomässa igen. Den här gången ledde jag nästan hela mässan, det var bara själva nattvardsbiten jag inte hade ansvar för.

Jag återanvände delar av den ena av mina söndagspredikningar, som man alltså ofta gör. Om du vill kan du läsa mitt beredelseord här: Beredelseord heliga trefaldighets dag 2017

I en vanlig gudstjänst syftar predikan (i bästa fall) fram mot trosbekännelsen, som kommer direkt efter den. I veckomässan syftar beredelseordet fram mot bönen om förlåtelse.

Hittar du vad jag har ändrat sedan i söndags?

Idag fortsätter jag med mina förberedelser. Både veckomässan och andakten till församlingsbesöket blir klara idag. Det känns bra.

För några dagar sedan såg jag en björk som såg plågad ut. Som om vinden, som nästan alltid blåser här på slätten, höll på att slita ut trädet. Så här såg det ut:

Den stackars björken har blivit luggsliten, men står ändå kvar, och både håller sig upprätt och fortsätter att växa och bära nya friska blad.

På samma sätt är det med oss. Även om livet far hårt fram med oss kan vi fortsätta att växa, och skjuta nya skott. Det gäller att ta vara på det som hjälper oss att leva, och att inte låta det som vill ta ner oss påverka oss för mycket.

Jesus erbjuder oss, både mig och dig, att dricka av det vatten som ger liv, och som strömmar fram ur den som tror på honom. Inte vanligt kranvatten. Inte ens källvatten. Men levande vatten.

Kolla själv: Joh 7:37-39

Idag jobbar jag igen, efter min lediga dag igår. Eftersom jag har ledig helg den här veckan har jag inte så mycket att förbereda. Det är en bara veckomässa på torsdag, och så en andakt vid visningen av en fin gammal kyrka på fredag.

Jag passar på att förbereda nästa veckas gudstjänster. Då är både lördag och söndag kyrkhelg, och jag leder två gudstjänster på lördagen och två på söndagen.

Om jag hade varit färdig präst och haft en riktig prästtjänst skulle det ha varit fler uppgifter i mitt schema. Till exempel dop, vigslar, begravningar, hembesök, sammanträden med mera. Men det ingår inte i min sommartjänstgöring.

Som jag skrev tidigare ledde jag två gudstjänster i söndags. Om du vill kan du läsa min andra predikan här: Predikan friluftsgudstjänst heliga trefaldighets dag 2017

Idag har jag varit ledig från mitt roliga sommarjobb. Jag har använt dagen till att rensa bland gamla papper, laga mat för de kommande dagarna, och umgås med min man.

Jag har också tagit en promenad, och sett en hackspett mata sin unge i en hålighet i ett träd.

Visst är det häftigt, det som Gud har hittat på och gjort! 🙂