Herren är mitt ljus och min frälsning?

Hur ska man tänka om det som står i Bibeln? Jag för min del tar inte allting bokstavligt, även om jag vet att det finns många som gör det.

Ta till exempel det som står i den 27:e psalmen i Psaltaren:

”Herren är mitt ljus och min räddning,
vem skulle jag frukta?
Herren är ett värn för mitt liv,
vem skulle jag bäva för?” (Ps 27:1)

Även om man tror på Gud finns det saker – och människor – som man ska akta sig för. Vi är inte automatiskt skyddade från problem, angrepp, naturkatastrofer och sjukdomar. Så vad betyder det, då?

Jag har själv upplevt att jag har känt ett visst lugn inuti, även när jag borde ha varit rädd eller orolig. En sorts lugn som inte kommer från mig själv, men som finns där ändå. Inte för att jag tror att ingenting ont ska drabba mig, utan för att det finns någonting som är mer värt, någonting som finns kvar även om livet går hårt åt mig.

Jag har också upplevt att händelser som just då verkade vara rena katastrofen, på det personliga planet, blev till någonting bra, efteråt.

Inte så att jag skulle önska någon annan att uppleva en del jobbiga saker som jag har upplevt. Jag skulle helst ha varit utan dem, jag också. Men det har bidragit till att göra mig till den person jag är idag. Och jag kan se att resultatet har blivit bra, även om själva händelserna inte var bra alls.

Det finns någonting som håller, som finns kvar, som är värt att satsa på, oavsett vad som händer med mig just här och nu. Kanske är det det här, som Jesus säger:

”Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.” (Joh 14:27)

En inre frid, som kommer sig av att jag vet att jag är älskad av Gud, vad som än händer.

Samma frid är till för dig också. Du är också älskad av Gud, vad som än händer dig i livet.