Eva, präst i Dalsland

Igår hade min grupp övning i själavårdssamtal. Vi fick ett påhittat ”case” att arbeta med, en av oss agerade själavårdare, en annan agerade konfident.

Vi tog uppgiften på största allvar, fastän vi satt i klassrummet och både läraren och resten av klassen iakttog oss. Det var en mycket intressant och givande övning!

Det blir inte som i verkligheten, när man gör det som en övning. Men avsikten var att vi skulle lära oss någonting, och det gjorde vi.

Vi får höra att det är viktigt att vi (blivande) präster har en egen själavårdare. Den som hjälper behöver också få hjälp. En präst har tystnadsplikt, och får aldrig någonsin berätta för någon om det hen får höra i själavården. Men även själavårdaren behöver ta hand om sin själ. Att ta del av andra människors bekymmer, våndor och smärta kan bli tungt, om man inte lär sig att 1) överlämna alltihop i Guds händer, och 2) ha någon att prata med om sina egna känslor, tankar och reaktioner.

Hur tar du hand om din själ?

Det finns ingen ”rätt sida” i ett krig. Alla som krigar gör fel. Punkt.

Så långt är det enkelt. Alltså att säga som jag just sa. Det svåra är att verkligen låta bli att kriga.

Blir man anfallen ”måste” man försvara sig. Det sitter i ryggmärgen på de flesta av oss.

Men det blir inte mer rätt för det.

Och det är inte enkelt.

Du skall icke dräpa, står det i Bibeln. Men det berättas också om att Gud befaller sitt folk att gå ut i krig, och att till och med utplåna hela folkslag och riken.

Motsägelser i Bibeln borde få oss att fundera på hur vi ska läsa Bibeln, och hur vi ska tolka det som står i den.

Bättre säga att vi inte vet, eller inte förstår, än att slå knut på oss själva för att försöka få allting i Bibeln att vara klart och tydligt, när det inte är det.

Hur läser du Bibeln?

Your can read this blog post in English here: War is always wrong

Jag behöver dig.

Jag behöver dina ögon.

Dina ögon är speglar som jag ser mig själv i.

Alla människor behöver få se sig själva speglade i andra människors ögon. Behöver få se sig som accepterade och älskade.

Alla människor är älskade av Gud. Men alla människor vet inte det.

Du är värdefull därför att Gud tycker att du är värdefull. Du får inte ditt värde genom andra människor.

Men om du inte vet att du har fått ditt värde från Gud, om du inte vet att du är värdefull i Guds ögon?

Då behöver du få se dig själv speglad i en annan människas ögon, med kärlek.

Vad ser jag när jag ser in i dina ögon?

När jag var liten kom Lucia till mig varje år. Eller, ja, Lucia kom till vår familj, inte bara till mig.

Jag trodde länge att det var så för alla, att det kom ett luciatåg hem till alla barn. Men så var det förstås inte.

Båda mina föräldrar arbetade som lärare, det var därför vi fick vårt eget luciatåg hem till oss. Det var tradition bland eleverna på skolan att lussa för sina lärare.

Tänk så lätt det är att tro att det som gäller för mig gäller för alla. Om någonting händer mig måste det väl också hända för alla? Om någonting är sant för mig måste det väl också vara sant för alla andra?

Som präst behöver jag komma ihåg att det inte är så. Det jag tror är ”sant” och allmängiltigt kanske bara är sant för just mig, inte för alla andra. Så när jag pratar, speciellt när jag pratar om Gud, då behöver jag ta reda på hur du tänker, så att det jag säger funkar även för dig.

Kanske du också behöver tänka på det, när du pratar med andra människor?

(Read this blog post in English here: Did Lucia visit you this morning?)

Idag läste vi liknelsen om senapskornet i kyrkan, den text där Jesus säger att himmelriket är som ett senapskort (se Matt 13:31-32).

Jesus säger i texten att senapskornet är ”det minsta av alla frön” och att det växer upp och blir ”till ett träd”.

Om inte den senap Jesus pratar om var av en helt annan sort än den senap vi har idag* talar han inte sanning. Det finns massor av frön som är mindre än ett senapskorn, och senap blir inte till ett träd.

Jag har aldrig hört någon förkunnare prata om det, om att det Jesus säger om senapskornet inte stämmer med verkligheten. Det är tydligen inte ett problem.

Men när det gäller en del andra texter, då blir det plötsligt väldigt viktigt att det som det står i Bibeln stämmer exakt.

Varför är det på det viset?

Vågar vi inte vara öppna för att det som står i Bibeln behöver tolkas?

Håller min tro bara om allting som jag tror på är exakt vetenskaplig sanning?

Det behöver jag fundera vidare på.

(* … men jag kan förstås ha fel. Det har hänt förr.)

Read this blog post in English here: Doesn’t Jesus always speak the truth?