Eva, präst i Dalsland

Igår funderade jag vidare på temat ”och på jorden fred”. Vi märker att Jesus inte gjorde slut på krig och grymheter mellan människor. Men han gjorde ”två läger” till ett, och rev ”skiljemuren”. Vilka var de två lägren?

Enligt gamla testamentet i Bibeln var det judiska folket på ett särskilt sätt Guds folk. I och med det fanns en motsättning mellan dem och alla andra folk. För att ha gemenskap med Gud, menade judarna, måste man själv bli jude. Och för att leva som en jude måste man följa vissa lagar och regler.

Jesus föddes som jude, men när han dog och sedan blev levande igen öppnade han vägen till Gud för alla folk. I Efesierbrevet står det så här:

”… för att i sin person skapa en enda människa av de två, en ny människa, och så stifta fred.” (Ef 2:15)

Genom Jesus har alltså skillnaden mellan ”Guds utvalda folk” och alla andra folk försvunnit*:

”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (Gal 3:28)

Om vi människor riktigt kunde förstå detta skulle vi inte kriga mot varandra, och inte behandla varandra illa.

Men det är inte allt. Fred på jorden är mer än så.

Fortsättning följer.

* Fullt så enkelt är det inte, men det får jag skriva mer om en annan dag.

Häromdagen skrev jag om Jesus som Fredsfursten, som kom med fred till jorden. I alla fall teoretiskt.

Om Jesus inte gjorde så att vi människor håller fred med varandra, vad var det då för fred han kom med?

Så här står det i Efesierbrevet:

”… han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen.” (Ef 2:14)

Två läger har blivit ett enda. Men vilka är de två lägren?

Fortsättning följer

I profetiorna om Jesus kallas han bland annat för ”fredsfurste”. Änglarna som visade sig för herdarna den natt då Jesus föddes sjöng om fred på jorden. Men hur kan vi säga att Jesus kom med fred till jorden? Krigen tog ju inte slut för två tusen år sedan.

Om man tänker att Jesus skulle göra så att vi människor slutade kriga mot varandra, eller slutade hata varandra och behandla varandra illa, då har han sannerligen misslyckats med det. För vi både krigar, hatar och behandlar varandra illa, fortfarande.

Vad kan det då betyda, att Jesus kom med fred till jorden?

Jag ska fundera på det, och återkommer. Om inte i morgon så någon av de närmaste dagarna. Jag är nämligen på semester i utriket. I det soliga utriket. 🙂

Tills vi hörs igen – jag önskar dig en god julhelg!

Den kristna trons mysterium – att Gud blev människa, i ett litet barn – är obegripligt. Försöker man förstå det vill man gärna förklara bort det obegripliga. Men gör inte det!

Gud är Gud därför att det är så det är. Inte för att vi vill det, eller för att vi bestämmer hur Gud ska vara. Annars vore Gud inte Gud.

Det viktiga är inte att jag tror på det som inte går att förstå. Det är inte obegripligheten som är viktigt. Det viktiga är att det är Gud som är Gud, inte jag eller du.

Dömer du dig själv? Brukar du säga till dig själv att ”du borde inte ha gjort det där”, eller ”du får inte göra så där”?

Det är inte meningsfullt att döma sig själv, i betydelsen kritisera och vara hård mot sig själv. Vad som däremot är meningsfullt är att försöka bli en bättre människa.

Men varför ska jag försöka bli en bättre människa?

Inte för att bli godkänd av Gud. Gud älskar mig redan. Gud förlåter mig när jag gör fel, om jag inser att jag har gjort fel, och vill göra annorlunda nästa gång. Samma sak gäller också dig.

Nej, vi ska försöka bli bättre människor därför att världen blir en bättre plats att leva på om vi gör bra saker i stället för dåliga, och om vi behandlar varandra, och hela skapelsen, väl.

Paulus visste att han inte behövde vara sin egen domare. Det är Gud som dömer, sa han. Paulus visste också att han inte behövde vara rädd för Guds dom, tack vare Jesus Kristus.

Om vi kommer ihåg att det är Gud som dömer, att vi inte behöver gå omkring och döma oss själva, då kan vi lägga vår energi på att göra världen till en bättre plats att leva på, i stället.