Varför står det inte bara bra saker i Bibeln?

Jag läste i morse om Abram, han som senare fick namnet Abraham.

Han drog till Egypten med sin familj när det blev hungersnöd där hemma. Väl i Egypten befallde han sin fru att säga att hon var hans syster i stället för hans fru (eftersom hans fru var mycket vacker och han var rädd att någon skulle döda honom för att själv få henne till fru). Hon lydde såklart.

Vad hände? Jo egyptens Farao tog förstås Abrams fru till sin egen fru.

Sen fick Farao problem för att han hade tagit en annan mans fru.

Sen blev Farao sur på Abram, för att Abram hade lurat honom att sno hans fru.

Du kan läsa storyn här, om du vill: 1 Mos 12:10-20

Man kan tycka att Abram/Abraham borde ha lärt sig någonting av detta, men icke!

Lite senare i livet kom Abraham med sin familj till Gerar. Där gjorde han samma sak – han befallde sin fru att säga att hon var hans syster.

Vad hände? Samma sak, förstås! Kungen i Gerar tog Abrahams fru till sin egen fru.

Sen fick kungen problem på grund av detta.

Sen blev kungen sur på Abraham.

Här kan du läsa den storyn, om du vill: 1 Mos 20:1-18

Abraham var ganska korkad, kan man tycka.

Men varför står det här i Bibeln? Varför står inte bara sånt som folk gjorde som var bra och klokt och rätt och riktigt?

Hur tänker du om det?

En som alltid lyssnar

Gud är alltid nära, skrev jag i våras.

Gud är inte bara nära, han lyssnar också.

Skulle han som gett er öron inte höra,
han som skapat ögat inte se? (Ps 94:9)

Till skillnad från oss människor har Gud kapacitet att lyssna på alla människor, samtidigt. Och ge var och en av oss sin fulla uppmärksamhet, hela tiden.

Bästa sättet att ta reda på om Gud lyssnar är att testa själv. Prata med Gud lite då och då! Berätta vad du tänker och känner! Fortsätt med det under en tid, och fundera sedan på om du tycker att du kan märka att Gud har lyssnat på dig!

Fred – med Gud

Nu har du fått vänta länge på mitt tredje inlägg om det här med att Jesus kom med fred till jorden. Här kommer det.

Jesus, fredsfursten, gjorde inte slut på alla krig. Hans födelse, och framför allt hans död och uppståndelse, blev i stället ett tecken på att alla människor är jämlika inför Gud. Resultatet borde ha blivit fred på jorden. Men vi människor har lite svårt att riktigt begripa att vi är värda precis lika mycket, allihop, därför behandlar vi fortfarande varandra illa.

Men fred på jorden handlar inte bara om oss människor. Verklig fred blir det först när vi har fred med Gud. Och det fick vi av Jesus.

Genom alla tider har vi tänkt att vi måste göra någonting särskilt för att kunna få kontakt med Gud. Leva på ett särskilt sätt, följa vissa lagar och regler, lyda kyrkan och prästerna…

Men det är inte vad vi gör som öppnar vägen till Gud. Vi kan aldrig göra allting rätt, eller ens göra tillräckligt många bra saker. Vi kan helt enkelt aldrig ”förtjäna” att ha kontakt med Gud.

Därför kom Jesus till oss.

I Bibeln står det att Jesus är vägen till Gud, och att ingen kommer till Gud utom genom Jesus. Inte på grund av vad vi själva gör, utan på grund av vad Jesus gör.

Fortsättning följer.