Eva, präst i Dalsland

”Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag.” (2 Kor 4:16)

Det är Paulus som skriver de orden. Han pratar om de svårigheter han upplever i sitt arbete med att sprida evangeliet. Det liv han har inom sig bryts inte ner när hans kropp tar stryk. Och det inre livet är mer värt än kroppen. När Paulus måste välja vad han ska ta hand om, då väljer han insidan.

Men det betyder inte att kroppen inte är viktig. En människa är så mycket mer än bara en kropp, och människan är en helhet. Både det inre och det yttre behövs för helheten.

Glöm inte att ta hand om din kropp!

För en tid sedan utmanade jag dig att pröva att prata med Gud.

Har du prövat?

I så fall – tycker du att du har märkt att Gud lyssnar?

Alla människor är lika mycket värda. Alla människor ska behandlas lika. Människor ska inte ställas mot varandra och jämföras, i avsikten att välja bort någon individ.

Håller du med?

Ändå ställs vi människor ständigt mot varandra, och en av oss väljs bort.

Till exempel i vården. När pengarna inte räcker till, vem ska då prioriteras, vems behov av vård är störst?

Till exempel i asylärenden. När vi ”inte kan” ta emot alla, vem ska då prioriteras, vems behöv av asyl är störst?

Till exempel i omsorgen. När pengarna inte räcker till, vem ska då prioriteras, vems behov av till exempel hjälp och stöd i hemmet är störst?

Till exempel. Exemplen är många.

När pengarna inte räcker till…

Jag tror faktiskt inte på det argumentet.

Vi har pengar. Vi har råd.

Om vi vill. Om vi prioriterar rätt.

Alla människor är lika mycket värda. Vad betyder det i praktiken – för dig och för mig?

I morgon är det etthundra dagar kvar till skolavslutningen. Min sista skolavslutning, hoppas jag.

Jag har beställt (och provat) en kaftanette, köpt en kaftanskjorta med elva, ett svart skjortbröst och en kortärmad mörkblå frimärksskjorta. Det klarar mig över sommaren.

Kaftanette är en jacka som man bär tillsammans med en kjol eller ett par byxor.

En kaftanskjorta är en vit långärmad skjorta som man bär med kaftanetten.

En elva är en vit krage med två snibbar fram, som man trär in i kaftanskjortans krage.

Ett skjortbröst är en sorts förlängd krage, som man kan ha i handväskan (eller rättare sagt ryggsäcken, för min del) så att snabbt och enkelt kan klä sig som präst fastän man har sina vanliga civila kläder. Den bärs med frimärkskrage, ett vitt stelt band som man trär in i skjortkragen så att det blir som en vit ruta, ett ”frimärke” framme under hakan.

En frimärksskjorta är en skjorta som man kan trä in en frimärkskrage i, som på skjortbröstet.

Nu vet du lite mer om hur en präst är klädd. 🙂

Igår på Första söndagen i fastan läste vi några verser ur Hebreerbrevet i gudstjänsten. Där står bland annat detta:

Jesus har ”varit som vi men utan synd” (Hebr 4:14-16).

Vad betyder det att Jesus har varit som vi?

Det betyder att han har fötts som människa, levt ett helt liv som människa, och dött som människa (men sedan blivit levande igen).

Vad betyder det att Jesus har varit som vi, men utan synd?

(Jag har skrivit om vad synd är förut, bland annat här Det besvärliga s-ordet, Det besvärliga s-ordet del 2 och Hur ska man kunna älska någon.)

Hur kan man leva ett helt liv utan synd, utan att göra vare sig Gud, någon annan människa eller sig själv illa? Hur kan man vara en människa utan att samtidigt också vara en syndare?

Jag tror inte att det går, faktiskt. Hur mycket vi än anstränger oss kommer vi ändå att riskera att göra någon illa. Vi klarar helt enkelt inte att alltid göra det som är bra, det som är riktigt.

Men Jesus kunde. Hur bar han sig åt?

Den kristna kyrkan lär att Jesus är helt och fullt Gud. Ur det perspektivet är det självklart att han inte var en syndare.

Men den kristna kyrkan lär också att Jesus är helt och fullt människa. Eller att han i alla fall var helt och hållet människa medan han levde på jorden.

Och det är just blandningen – helt och hållet Gud och helt och hållet människa – som får det att gå runt i huvudet på mig.

Jag återkommer till det här.