Jag får ofta höra att jag låter naturlig, när jag predikar och talar i kyrkan.
”Du låter precis som när du pratar med mig nu”, sa någon till mig häromdagen.
Det är jag glad för.
Jag vill verkligen inte börja använda en särskild ”präströst”.
Det är ju jag, precis sådan som jag är, som är ”prästen”.
Är Jesus Kristus enda vägen till Gud?
Enligt Johannesevangeliets författare har Jesus själv sagt: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Joh 14:6)
Betyder det att bara den som själv har haft möjlighet att lära känna Jesus Kristus får komma nära Gud?
Enligt Paulus vill Gud ”att alla människor ska räddas” (1 Tim 2:4).
Den Gud som vill att alla människor ska räddas, och som har kommit till oss i Jesus Kristus, vill nog att alla ska få möjlighet att själv ta ställning, och inte missa möjligheten genom att inte veta vem Jesus är.
Kanske finns det andra vägar till Gud.
Men jag för min del satsar på Jesus Kristus.
Idag har jag lett nästan en hel söndagsmässa på egen hand. Inte en övningsgudstjänst i skolans regi, utan en alldeles riktig gudstjänst i min nuvarande hemförsamling, där jag gör min VFU-praktik.
Jag har en generös handledare, som har låtit mig göra ovanligt många moment i gudstjänster och förrättningar, eller kyrkliga handlingar, som man hellre säger nu för tiden.. Som jag ju redan har berättat om. Stort tack, Martina! 🙂
Det jag inte får göra, som bara den som är färdigutbildad och prästvigd får göra, i Svenska kyrkan, är att tillsäga församlingen förlåtelsen och välsignelsen (med de traditionella formuleringarna, mer om det en annan gång) och instiftelseorden i nattvardsbiten (mer om det också, en annan gång).
Den här påsken har jag haft förmånen att predika tre gånger – på Långfredagen, på Påskdagen och så idag, på andra söndagen efter påsk. Det har blivit en följetong av fristående avsnitt, som det brukar heta. Jag har kunnat återknyta till vad jag sa förra söndagen, och bygga vidare på det. Och det har varit jätteroligt!
Jag har redan lagt ut mina två tidigare predikningar här och här. Om du vill kan du läsa den jag höll idag, här: Predikan andra söndagen efter påsk 2018
Idag medverkade jag för första gången i en vigsel.
Jag stod tillsammans med prästen innanför altarringen, och bad böner, läste bibeltexter och talade till brudparet.
Nästan som en riktig präst.
Det var en fantastisk upplevelse, att se ett brudpar framför mig, och att medverka till att de blev vigda.
Jag är oerhört tacksam för min praktikhandledare, som vågade låta mig, inte bara sitta med och se och lära, utan faktiskt aktivt medverka i vigselgudstjänsten.
Och nu är det bara lite mer än två månader tills jag är en riktig präst, som på riktigt får förrätta vigslar.
Jag väntar.
Jag längtar!
Idag hade jag glädjen att få predika igen, i min praktikförsamling. Det blev ovanligt spännande.
Jag hade arbetat på min predikan några dagar, men igår kväll fick jag för mig att jag skulle börja om från början, så det gjorde jag.
Då blev det inte en vanlig predikan, det blev – ett drama! Och jag fick både min man och min handledare att delta i dramat. 🙂
Vill du läsa min dramapredikan?
Du hittar den här: Predikan Påskdagen 2018
