Eva, präst i Dalsland

Hjälper Gud mig när jag ber?

Ja, det tror jag absolut att Gud gör!

Gud lyssnar alltid när vi ber. Och det är min fasta övertygelse att det händer någonting när vi ber, som ett resultat av bönen.

Att be lönar sig, alltså. 🙂

Men mina böner gynnar inte mig på någon annans bekostnad. Jag kan inte skaffa mig förmåner genom att be, om det leder till att någon annan får det sämre.

Jag tror dessutom att Gud lyssnar på alla människor som ber, vare sig vi tror eller inte.

Jag tror också att bönen är till för mig, inte bara för Gud, och att när jag ber händer någonting inuti mig, inte bara utanför mig. Någonting som är gott och bra, för mig.

När du nu har läst så här långt – läs alltihop en gång till, men läs orden som om de är dina egna.

För det jag har skrivit här gäller precis lika mycket för dig som för mig.

På en hel radda ställen i Bibeln står det att Gud har valt ut vissa människor. Gud valde ut ett folk (5 Mos 7:6), Jesus valde ut tolv lärjungar (Luk 6:13), Gud har valt ut ”oss” (Ef 1:4).

Finns det då olika ”klasser” eller ”nivåer”, där den ena personen är mer värd än den andra? Så måste det väl vara om somliga är utvalda och andra inte är utvalda?

Nej, jag tror att det är så här:

Det spelar ingen roll om man är ”utvald” av Gud eller inte. Eller kanske jag skulle säga att vem som helst kan bli utvald. Inte för att hen skulle vara bättre eller mer värdefull än någon annan. Utan för att den personen har låtit sig väljas ut av Gud. Så på sätt och vis kan man kanske säga att man kan välja att bli utvald.

Den som säger ”Ja!” till Gud har blivit utvald, eller låtit sig utväljas. Vem som helst kan säga ja till Gud. Vem som helst kan alltså bli utvald.

Ja, det där var kanske lite väl förenklat. Jag får nog fundera ett varv till, och återkomma.

I Filipperbrevet skriver Paulus att han kastar allting på sophögen, allting utom kunskapen om Kristus (Fil 3:8).

Vad menar han egentligen? Är allting bara skräp? Finns det ingenting som är värt någonting i det liv vi lever här på jorden?

Nej, det är förstås när han jämför med vad Kristus har gjort för honom, och för oss allihop, som han säger det här. Om han måste välja, då väljer han bort precis vad som helst, om det hindrar honom från att ta emot det Jesus har gjort.

Vi har fått livet som en gåva från Gud. Och även om det finns mycket i vårt jordiska liv som inte är som det borde vara, så finns det också mycket som är både bra och viktigt.

Så släng inte bort någonting utan att först undersöka om det är värt att ha kvar. För det mesta behöver vi inte välja mellan Kristus och andra saker. Bara när de där andra sakerna får oss att tappa kontakten med Gud.

Ibland säger man att Gud från början hade en plan för skapelsen, men att när synden kom in i världen fick Gud byta till sin reservplan, ”plan B”.
Det var inte så här det var tänkt säger man. Gud har anpassat sig efter den rådande situationen.

Menar man då att Gud skulle ha blivit överraskad när de första människorna gjorde just det som han sa till dem att inte göra?
– Oj, hoppsan, hur gick det här till, och vad ska jag göra nu? Typ.

Men om Gud vet allting, som Bibeln (t.ex. i 1 Sam 2:3 och Ps 139) och många kristna hävdar, då kan han väl inte bli överraskad av någonting som händer?

För min del tror jag att Gud redan från början tog med i sin plan för skapelsen att vi människor skulle välja fel, att vår relation med Gud skulle bli skadad och att det skulle behövas ett gudomligt ingrepp för att återställa den relationen. Jag tror till och med att det är en viktig del i hans plan.

Det kommer jag att skriva mer om en annan dag.

I Efeseierbrevet står det att när vi drabbas av vrede ska vi inte låta det driva oss till handlingar som vi sedan ångrar. Nej, så står det egentligen inte, men så tolkar jag texten idag.

För den som lätt brusar upp ligger det nära till hands att skälla ut den som är orsak till ilskan, eller att göra någonting som just då kanske känns bra men som i efterhand visar sig vara både onödigt och dumt.

Ilska och vrede i sig kan vara till nytta i vissa lägen. Till exempel för att vi ska reagera på saker som är orättvisa, farliga eller onödiga. Det är vad vi gör med våra känslor som kan bli fel.

Återigen – vara och göra, stor skillnad!

Läs gärna själv: Ef 4:26 enligt Bibel 2000 och i original. Det är alltid bra att kontrollera själv när någon påstår någonting, särskilt när det gäller Gud i allmänhet och Bibeln i synnerhet.