Livets gåva och gräns

Igår blev jag, återigen, påmind om att livet är en gåva. En gåva som vi får ta emot med glädje, vårda med omsorg och kärlek, och så småningom ta avsked av. Det gäller både vårt eget liv och de människors liv som vi har omkring oss.

Vi kan inte ta livet för givet. Varje dag kan vara vår sista, men samtidigt är varje dag ändå alltid en ny början. Viktigast av allt är att leva i nuet, att vara medveten om vad vi har omkring oss just nu, och inte fastna i tanken på vår egen eller våra nära och käras kommande död.

Det är inte alltid lätt att leva i nuet. Det kan till och med vara mycket svårt ibland. Men det är vår gåva och vår uppgift.

Som troende kristen är jag övertygad om att jag varje dag är buren av Guds starka och trygga hand. I den handen kan jag leva i trygghet, vad som än händer. Är livet tungt och jobbigt får jag lita på att Guds hand fortfarande finns där, under mina fötter, som en trygg grund att stå på, eller ligga i. Är livet roligt får jag dansa i samma hand. Och när jag dör bär Guds hand mig över tröskeln, in i evigheten.

Är livet jobbigt för dig just nu? Då önskar jag dig att kunna känna Guds hand under dina fötter. Jag önskar dig att kunna lita på att Gud är lika nära varje dag, hur din dag än ser ut, vad som än ligger framför dig. Och att våga, och orka, tro att Gud vill dela både din glädje och din sorg med dig.

Är Gud svartsjuk?

Vad tänker du på när du hör att någon är svartsjuk? För min del ser jag framför mig en person med rynkad panna och ilsken blick, som tror sin älskade om att ha begärelse till andra, och som på alla sätt vill hindra detta och hålla kvar den älskade. Svartsjuka är inte förknippat med någonting positivt, i min tanke. Man kan vara svartsjuk utan att ha någon rätt att vara det, och utan att det finns någon saklig grund för svartsjukan.

På flera ställen i Bibeln står det att Gud är svartsjuk.
(Läs här, om du vill: 2 Mos 20:5, 2 Mos 34:14, 5 Mos 4:24, 5 Mos 5:9, 5 Mos 6:15, Jos 24:19, Ps 78:58, Hes 5:13.)

När jag läser det får jag min bild i huvudet, av den ilskna och nästan hotfulla person som jag förknippar med svartsjuka. En sådan Gud gillar jag inte särskilt mycket.

Men om jag tänker mig att svartsjuka är en juridisk inställning, inte i första hand en känsla, då blir bilden en annan. ”Vi har ett avtal, du och jag. Håll fast vi det avtalet! Det gör jag.”

Det är i Gamla testamentet det står att Gud är ”svartsjuk”. Gamla testamentet handlar om Israels folk, som Gud valde ut bland alla andra för att de skulle vara Guds speciella folk. De fick frågan om de ville tillhöra Herren Gud, och bara Herren Gud. De svarade ja. Inte bara en gång, utan gång på gång svarade de ja på frågan.
(Läs om det här, om du vill: 2 Mos 19:3-8, 2 Mos 24:7, 5 Mos 5:27, Jos 24:16-24)

Kanske är det därför så, att när det står att Gud är ”svartsjuk” betyder det i princip att Gud påminner dem om det avtal de har slutit? Jag tror inte att det är samma sak som att vara ilsken och hotfull (även om det ena nog kan leda till det andra).

Den bilden stämmer inte helt med de texter jag hänvisar till. Där står det att Gud är både arg och hotfull. Men jag tror ändå att det handlar om ett juridiskt avtal, inte om en känsla.

Här finns mer att fundera på.

Misslyckad? Aldrig!

Jag misslyckas ibland, eller kanske ganska ofta. Om jag inte misslyckas med någonting stort misslyckas jag med mindre saker, som att gå och lägga mig i tid på kvällen, att lösa alla pussel i mina pusseltidningar eller att låta bli att äta godis.

Ibland känner jag mig misslyckad. Kanske du också?

Men vi har fel, både du och jag. Vi är inte misslyckade.

För det är stor skillnad mellan att misslyckas och att vara ”misslyckad”.

När du känner dig misslyckad skulle jag önska att du kunde vända dig till den enda som aldrig blir besviken på dig, som alltid tror det bästa om dig, och som alltid är beredd att stötta dig och hjälpa dig tillbaka upp på vägen igen.

Den som säger: ”Jag skall aldrig svika dig, aldrig överge dig.”

Rent och snyggt på skrivbordet

Jag sitter just nu och vilar efter att ha städat på mitt skrivbord. Det var sannerligen på tiden! Massor av skräp, massor av damm. Nu är det tomt och snyggt igen. 🙂

Men vad händer om jag inte underhåller städningen, städar med jämna mellanrum, och slänger bort papper och annat som jag inte ska spara?

Då kommer det att se lika illa ut igen, ganska snart.

Jesus säger att när man har slängt ut allt skräp man har samlat på insidan, då behöver man fylla tomrummet med någonting annat, någonting som är bra. Annars blir det snart fullt med skräp igen.

Om du vill kan du läsa vad Jesus säger här: Matt 12:43-45, Luk 11:24-26