… som var död och har fått liv igen.

I en av de texter vi läste i kyrkan i söndags, från Uppenbarelseboken, står orden jag har använt som rubrik för det här blogginlägget. ”… som var död och har fått liv igen”. Samma eller motsvarande uttryck återkommer ett antal gånger i Bibeln.

Och det är själva grunden för vår tro, vi som tror på Kristus. Kristus, som var död och har fått liv igen.

För det hade inte spelat någon som helst roll, alla de där bra sakerna Jesus gjorde medan han levde på jorden, alla underverken, alla kloka ord – om han inte också hade dött, blivit dödad, och sedan blivit levande igen.

Genom att ge sitt liv och sedan få det tillbaka igen visade Jesus att inte ens döden är mäktigare än han. Döden, som vi ofta är så rädda för.

Och visst avslutar döden livet. I alla fall livet så som vi tänker oss det. Men döden är ändå inte slutet. Det liv vi har fått av Gud, det liv som inte är begränsat till våra kroppar, det tar inte slut när vi dör.

Tack vare honom som var död och har fått liv igen.

Att längta efter Gud

I helgen läste jag igenom Psalm 63 (i Psaltaren i Bibeln) många gånger. För att låta orden sjunka in, och för att se om jag skulle hitta några ”guldkorn” i psalmen.

Den som skrev psalmen (kung David) söker Gud och längtar efter Gud:

”Gud, min Gud, dig söker jag,
min själ törstar efter dig,
min kropp längtar efter dig,
som ett kargt och uttorkat land.”
(Ps 63:2)

Hur kan kroppen längta efter Gud? I vår tid får man kanske andra associationer än på den tiden.

Läser man lite till får man en tänkbar tolkningsnyckel. När kung David kom till templet (”helgedomen”) blev han påmind om vem Gud är och hurdan Gud är. Då sjönk hungerkänslan undan, och han fick ro:

”Då skådar jag dig i hel­ge­do­men,
jag ser din makt och din härlig­het.”
”Min hung­er stil­las som av fe­ta rätter,
jag lov­sjung­er dig med jub­lan­de tunga.”
Ps 63:3 och Ps 63:6

För David känner Gud, och känner sig trygg med Gud:

”Jag håller mig tätt intill dig,
din hand ger mig stöd.”
(Ps 63:9)

Gud är nära oss hela tiden, men ofta vet vi det inte eller tänker inte på det. Gud är tryggheten i den otrygga värld vi lever i, tryggheten i jordens och våra kroppars sköra och ständigt pulserande liv. Utan Gud skulle vi inte finnas till över huvud taget.

Här finns mycket mer att säga, för det är inte så enkelt som det kanske låter. Men det får jag återkomma till.

Läsa Bibeln?

Det kan kännas trögt att börja läsa Bibeln. Den innehåller ju så många olika böcker, och väldigt mycket text. Kan man hjälpa sig själv att komma igång?

Ja, det kan man absolut göra!

Ett sätt är att läsa Bibeln tillsammans med någon eller några andra. Träffas och läsa och prata om det man läser, eller komma överens om att läsa, men sköta själva läsningen på egen hand, och stämma av med varandra då och då.

Ett annat sätt är att leta reda på en bibelläsningsplan som man tycker verkar vettig. Det finns sådana att köpa, men det finns också sådana att ladda ner till sin telefon/dator, eller läsa online.

Ett tredje sätt, som egentligen hör ihop med de båda andra, är att bestämma sig för att inte läsa för mycket i taget. För då är risken att men inte orkar eller hinner, och att man tappar modet, ger upp.

Men man behöver egentligen ingen bibelläsningsplan för att läsa Bibeln. Det räcker att man
1) har en Bibel och
2) öppnar den och läser i den.

Hur man läser, hur mycket man läser, hur ofta man läser – det är förstås vars och ens eget val. Men om man vill veta mer (om vad människor genom flera millennier har tänkt och sagt) om Gud, då är Bibeln ett bra ställe att söka.

För mig passar det bra att ha med mig Bibeln i min smartphone, och att ha en plan för min läsning.

Vad tror funkar bäst för dig?