Eva, präst i Dalsland

Jag återkommer ofta till sinnesrobönen:

Gud
ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra
mod
att förändra det jag kan
och förstånd
att inse skillnaden.
Tack!

I det engelska originalet står det ”grant me the serenity”. Ordet ”grant” kan visserligen enklast översättas med ”ge”, men på engelska är det inte en begäran, snarare en bön om att få någonting som inte är en rättighet utan en gåva. Förläna, sa man förr i tiden.

Det handlar alltså inte om att man ska ha, som i ta för sig. Man ber om att få gåvan.

Gud, förläna mig sinnesro …

I Jakobs brev, i Bibeln, står det att om vi står emot djävulen så ska han fly för oss (Jak 4:7). Man kan tro vad man vill om ”djävulen”, men nog är det så att många av våra bekymmer och mycket av det som vi känner oss hotade av, det ”försvinner” när vi vågar möta det ansikte mot ansikte. Jag skulle vilja påstå att rädslan är vår allra största fiende.

Vad kan besegra rädsla, om inte kärlek (Joh 4:18)? Den som vet sig vara älskad, no matter what, vågar möta mycket mer än den som tror sig vara o-älskad och o-behövd.

Därmed inte sagt att det inte skulle finnas hot som är verkliga och som vi inte på egen hand kan komma till rätta med. Men det är en annan historia.

”Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv?” (Matt 16:28)

Känner du att du kan vara dig själv, att du kan vara sann mot dig själv i alla lägen? Eller finns det situationer där du gör om dig till någonting som du egentligen inte är, för att passa in?

Ja, så kan det nog vara så för de flesta av oss. Och om det bara händer ibland är det kanske inte så farligt.

Men om du större delen av din tid och ditt liv försöker vara någon annan än du egentligen är, då kanske du behöver fundera ett varv till.

Gud älskar dig, precis som du är, och vill att du ska få vara dig själv.

Varje gång jag sätter mig ner för att skriva här på min blogg tänker jag att ”idag ska jag skriva om någonting som är enkelt och okomplicerat”. Men nästan varje gång märker jag att det jag vill skriva om inte alls är ”enkelt och okomplicerat”. Jag vill dela med mig av min tro och av vad jag har tänkt och upplevt som har med min tro att göra. Och för den som har liknande tankar och upplevelser som jag kan det förefall vara ganska självklart, det jag skriver. Men allting går också att vända och vrida på, och se på tusen olika sätt.

Idag ville jag bara skriva ”Gud är god”. Men så insåg jag att det inte är en självklarhet vad jag menar med det. Vad innebär det att Gud är ”god”? Och vem är Gud, egentligen?

Du som läser det här kanske inte alls upplever att det finns en Gud som är god. Kanske det har hänt dig saker i livet som du tycker vittnar om motsatsen.

Jag har också upplevt en hel del som skulle kunna tolkas som att Gud inte alls är god, om han ens finns. Men hela tiden har jag kommit tillbaka till en sorts grundtanke, och det är att Gud finns, och att Gud trots allt är god. God i betydelsen att han vill mig (oss) väl. Inte god i betydelsen att han ger mig allt jag vill ha, eller att han ”curlar” mig.

Jag hoppas att du också kan få komma dit, till en upplevelse av att det finns en som har goda tankar om dig. En som är över, under och runt omkring både dig och oss allihop. En som vill att du och vi allihop ska finnas, och som har en god avsikt med det liv vi delar med varandra.

En som jag kallar Gud.

Hjälper Gud mig när jag ber?

Ja, det tror jag absolut att Gud gör!

Gud lyssnar alltid när vi ber. Och det är min fasta övertygelse att det händer någonting när vi ber, som ett resultat av bönen.

Att be lönar sig, alltså. 🙂

Men mina böner gynnar inte mig på någon annans bekostnad. Jag kan inte skaffa mig förmåner genom att be, om det leder till att någon annan får det sämre.

Jag tror dessutom att Gud lyssnar på alla människor som ber, vare sig vi tror eller inte.

Jag tror också att bönen är till för mig, inte bara för Gud, och att när jag ber händer någonting inuti mig, inte bara utanför mig. Någonting som är gott och bra, för mig.

När du nu har läst så här långt – läs alltihop en gång till, men läs orden som om de är dina egna.

För det jag har skrivit här gäller precis lika mycket för dig som för mig.