När jag inte lyckas ansluta till mitt internet blir jag stressad och frustrerad. Jag kan inte kolla min mejl, jag kan inte se vad som händer på Facebook, jag kan inte följa med i nyhetsrapporteringen. Vad har jag missat, tänker jag, och försöker ansluta igen, för sjuttifjärde gången.
Den här dikten skrev jag när jag var tonåring. Känner du igen dig?
Hallå, Gud!
Det är jag som ringer.
Hallå…?
Är det min telefon som krånglar,
eller är det fel på ledningen?
Jag hör ju aldrig dig.
Inte ett ljud når fram till mig.
Men lägg inte på, Gud!
Vi kan väl försöka lite till?
Hallå!
Är du där?
Hur ska jag veta
om jag kommit rätt
när du inte svarar?!
Men lägg inte på, Gud!
Hallå…