Häromdagen blev jag påmind av en vän om att Gud älskar mig sådan jag är just nu. Det är inte mina prestationer som gör att Gud älskar mig, utan det faktum att jag är en människa. Gud älskar mig alltid, oavsett vad jag gör. Även när det jag gör inte är OK.
Vara och göra, stor skillnad.
Det gäller inte bara för mig, och inte bara för vissa utvalda eller speciella personer. Det gäller även dig. Inte för att du gör si eller så, utan för att du är en människa.
Gud älskar dig sådan du är just nu.
Tack för dessa tankar, precis vad jag måste påminna mej om ibland (rätt ofta faktiskt, nästan dagligen, varje kväll..)
Jag bär med i min ryggsäck att alltid vara duktig – storasyster som jag är… Tillåter mej inte att vara nöjd när jag t ex plockat 5 liter blåbär, nej minst 39 helst 50 liter ska jag plocka innan jag kan tillåta mig att vara ”godkänd”, men jag dömer inte andra efter samma måttstock. Det är lätt att vara hårdare mot sig själv än andra. Varför är det så? Jag duger! O är precis som du sa – skapad o älskad för att jag är människa inte för vad jag gör ❤️ God söndag på dej
Tack, Annika, för din kommentar! Ja, visst är det märkligt att en bedömer sig själv annorlunda än alla andra? Det är därför det är så bra att lyssna på vad en själv säger, så att en hör hur ologisk en är! 🙂